Kändisfrisyrer och hårmode vi aldrig glömmer
1920-talet – kort hår
Klipp, klipp! Kort hår sprider sig plötsligt som en löpeld. De nya frisyrerna når max till käkbenet, rakt eller vågigt, med eller utan lugg. Det är bob och shinglat med uppklippt nacke. En drastisk förändring då kvinnligt tidigare närmast varit synonymt med långt hår. Stumfilmsskådespelerskan Mary Pickford (född 1892) låter också sina långa berömda lockar falla. Hon gör även sin första ljudfilm. Visserligen belönas hon med en Oscar för sin roll i Coquette från 1929, men en del fans sörjer hennes signum. Liksom tiden då hon kunde spela unga flickor.
Se också: Hårresande frisyrer vi aldrig glömmer
1930-talet – mjuka lockar
Håret börjar nå axellängd igen, med lockar och vågor. Somliga väljer att gå till frisören en gång i veckan för att få håret tvättat och lagt. De glansiga, ondulerade vågorna ser så mjuka ut, även om de ibland kan vara stela av läggningsvätska.
1940-talet – Victory rolls stora trenden
Under krigsåren finns måhända mindre resurser till frisörbesök, men mycket kan man ju fixa själv. Permanenten har börjat göra sitt intåg. Håret har nu oftare fått växa nedanför axlarna. En trend som också kommer starkt under detta årtionde är så kallade victory rolls, där delar av håret fästs i stora rullar upp på huvudet. Sedan får resten av lockarna gärna hänga ner.
1950-talet – djärva kvinnor klipper pixie cut
Ungdomarna tar plats som egna stilbildare. Många unga tjejer snor upp håret i en hästsvans. Annars är frisyrerna fortfarande lockade och formade. Marilyn Monroe har sin storhetstid nu. Och hennes stil med mjuka blonderade lockar är något som sedan kommer att kopieras i alla år, till exempel av kändisar som Madonna och Gwen Stefani.
De som inte vill spendera timmar på hårläggning, och som är desto djärvare, klipper sig riktigt kort, en ”pixie cut”. Audrey Hepburn är en av föregångarna och ett levande bevis på att pojkflicksfrisyr kan vara hur kvinnligt som helst.
1960-talet – Tupering, löshår och spray
Det experimenteras friskt med färg och form. Tupering, löshår, allehanda utfyllnad och så en massa hårspray på det. Beehive kallas det när hårmassan liknar – så klart – en bikupa. En svinrygg passar annars som kontorsfrisyr. Men långt ifrån allt är stort och stylat på 60-talet. Hästsvans och mer lättskötta frisyrer funkar fortfarande. Riktigt kort och smidigt är också rätt. Det visar inte minst Mia Farrow, som gör succé i Roman Polanskis film, Rosemarys baby. Den trådsmala supermodellen Twiggy bär sitt korta hår med sidbena.
1970-talet – Mittbena och naturligt svall
Det är proteströrelsernas tid, hippie-rörelsen och Woodstock-festivalen 1969 har bidragit till modet. Många låter håret växa fritt, gärna med mittbena, så att det hänger ner på ryggen, eller flätar det. Men det är också en tid för disco och discofrisyrer. Mer klippta frisyrer i etapper och med lugg är populärt. Det uppklippta håret kan permanentas till ett underhållsfritt rufs, om man inte är född med naturligt afro. Fotomodellen och skådespelerskan Farrah Fawcett blir en riktig hårikon. Hon har ett generöst blont svall, där hennes flikiga lockar böjs bort från ansiktet i en ”feathered flip”. Under senare delen av 70-talet börjar vi också se punkens influenser, när tuppkammar och spikes i oväntade färger gör entré.
1980-talet – Permanentens storhetstid
Stora, bakåtkammade, långa och slingade hår ses på bred front. Färg och volym används flitigt. Permanenten tycks ha sin storhetstid. Afrorufs kan även fixas med krustången. Artister som Annie Lennox och Marie Fredriksson väljer korta, blekta klipp att ta med sig in i kommande årtionden. Frisyrgelé finns i många badrumshyllor. Spretigt funkar. Punkfrisyrerna fortsätter att utmärka sig. Det brittiska kungahuset får en ny älskad medlem i Diana, när bröllopet med Charles står 1981. Den nya folkliga prinsessan har halvkort, bakåtfönad frisyr och en stil och personlighet som verkligen går hem.
1990-talet – Rachel i Vänner
När Jennifer Aniston dyker upp som Rachel i tv-serien Vänner (1994–2004) är en ny hårikon född. Jennifer har förstås haft olika frisyrer genom åren, men associeras mest med det blanka, raka, highlightade, lite etappklippta håret – som alltid verkar se så oförskämt friskt ut. I Sverige får vi från mitten av årtiondet ny hårinspiration av den unga artisten Robyn, och många kilar till frisören med bilder på en uppklippt, flikig frisyr med kort nacke och längre lugg i snedbena.
Det är poppis med page, som för övrigt är en tidlös klassiker. Hårtofsen på sniskan vippar omkring ett tag. Utan hår funkar också – det noterar vi upprepade gånger under det här decenniet. När sångerskan Sinéad O’Connor sjunger Nothing compares 2U i början av årtiondet är hon lika slående vacker i sina få millimetrar som skönsjungande. Sigourney Weaver har en cool look i Alien 3 (1992). Och Demi Moore är hur het som helst sedan hon använt rakapparaten i filmen G.I. Jane (1997).
00-talet och framåt – ALLT är möjligt
De flesta stilar kommer igen efter ett tag, mer eller mindre mixade med nya influenser och tekniker. Långt, halvlångt, kort, snaggat, rakat, krulligt, lockigt, spretigt, spikrakt, tvinnat, flätat, stort, platt, uppsatt, fritt hängande, med lugg, utan lugg… Blonda blir mörka, mörka blir blonda, rött är alltid piggt, svart är coolt – eller varför inte blått eller rosa för den som vill sticka ut rejält? Plattången finns sedan länge i vart och vartannat badrumsskåp, när vi vill ge håret ett längre och glansigare intryck. ”Nonchalanta” håruppsättningar har vi sett i alla varianter. Hästsvansen är ständigt praktisk. För dem som istället väljer att dölja sitt hår finns sjalar för alla tillfällen.
Hur många av 2000-talets stjärnor har inte plötsligt gått från långt till kort eller superkort? Katy Perry, Britney Spears, Loreen, Natalie Portman, Anne Hathaway, Halle Berry, Kate Hudson, Scarlett Johansson, Miley Cyrus… listan kan göras hur lång som helst. Och nästan lika snabbt tycks somliga sedan få långt hår igen. Om inte annat så kan ju naturen kan alltid hjälpas på traven med extensions.
