Så odlar du egen mat – 8 lätta grödor att odla och lagra

Plantera vitlök: Här är knepen för att lyckas

Visst vore det skönt att få ner matkost­naderna och öka ­familjens livsmedels­säkerhet? För att bli en riktigt duktig odlare, som kan matcha ­utbudet i butikernas grönsaksdiskar med hemodlat, krävs många försök och en hel del arbete. Men några av våra vanligaste grönsaker är tack och lov både lättodlade och ger en stor skörd. Det är bara att sätta spaden i jorden och börja! Här är guiden till grödorna som är lättast att odla, lagra och lyckas med.

1. Potatis

Potatisen är nummer ett. Den ger stor skörd för liten insats och inget är så gott som egen nypotatis till midsommar. Satsa därför på en tidig sort och en sen att lagra. Plomberat utsäde kostar en del men ger garanterat frisk potatis. Är man den mer risktagande typen kan man i stället sätta potatis från mataffären. Vill man få tidig skörd låter man sättorna få groddar genom att lägga dem på brickor i ett ljust rum men så svalt som möjligt. Ännu bättre är det att lägga dem nedtryckta i ett tunt lager jord och hålla förgroningen fuktig, så att de kan börja utveckla rötter. Plantera dem sedan knappt en decimeter djupt i landet med en fots mellanrum och minst det dubbla avståndet mellan raderna.

Potatis trivs på lätt jord och är inte särskilt näringskrävande. Däremot gäller det att se till att den får mycket ­vatten för att växa bra. Under växtsäsongen behöver potatisen kupas ett par–tre gånger för att solljuset inte ska nå ner till ytliga knölar, som annars bildar det giftiga ämnet solanin och blir gröna. Sen potatis drabbas lätt av bladmögel. Får blasten bruna fläckar och börjar vissna skär man av den och fraktar bort. Därefter skördas potatisen efter ett par veckor. Vinterpotatisen plockas annars upp en vacker oktoberdag när ­knölarna har vuxit till sig och fått ordentliga skal. Den förvaras svalt och mörkt. En jordkällare är ­perfekt men den håller sig även länge i en matkällare, som ofta finns i äldre villor och hyreshus.

2. Lök

Gul, röd och vit lök och purjo är alla relativt lättodlade och har dessutom den fördelen att de inte tar mycket plats. Nybörjaren använder sättlök av rödlök och gul lök i stället för att så. Då behövs ingen förodling och detsamma gäller vitlöksklyftorna, som gärna kan petas ner på växtplatsen redan under senhösten. Purjo behöver sås tidigt inomhus och ett köpt brätte fyllt av småplantor är ett bra alternativ. Röd och gul lök behöver inte lika mycket näring som purjo och vitlök. Gödsla i början av säsongen men inte i slutet, då bladtillväxten blir för stor. Efter skörden får gul, röd och vit lök ligga eller hänga och torka innan man tar in den. Den håller sig sedan i flera månader i rumstemperatur. Purjolök kan stå kvar i landet fram till vintern eller frysas i slantar.

3. Bönor

Bönor finns av fyra slag. Brytbönor, vax- och purpurbönor samt skärbönor som skördas innan de börjar svälla. Man äter då hela baljan, gärna ­lättkokt med en klick smör. De kan även frysas med eller utan ­förvällning före. Med kokbönorna väntar man med skörd tills de är fullvuxna och har börjat torka. Då ­spritas det, får torka ytterligare och kan sedan sparas i ­papperspåsar i skafferiet. Samtliga varianter finns som små, kompakta buskar och som störbönor, vilka kräver stolpar eller nät att klättra på. Bönor älskar värme. Välj en solig växtplats på mullrik jord och sätt dem inte för tidigt. Direktså när jordtemperaturen är minst tolv grader. Norrut kan de förodlas och planteras ut när risken för nattfrost är över.

4. Mangold

Gröna blad är fulla av vitaminer, mineraler och antioxidanter och sägs vara särskilt viktiga för ­hjärt-kärlhälsan. Sallat i all ära men vill man äta grönt även efter ­växtsäsongen blir det svårt. Spenat är ett alternativ men går gärna upp i blom om sommaren blir varm och är allmänt lite kinkigare än mangolden, som knappast går att misslyckas med. Dessutom har mangolden fördelen att den lätt frösår sig och kommer tillbaka i trädgården år från år om man inte ­rensar bort småplantorna. Mangolden är nära släkt med rödbetan och kallades förr för bladbeta. Precis som kusinen trivs den på de flesta jordar. Vill du frysa in blad och ­stjälkar för att göra smoothies, mangold- och fetaostpaj eller soppa under vintern behöver de förvällas i ett hastigt uppkok.

5. Morot

Ett par rader av den klassiska köksträdgårdsväxten morot hör förstås hemma i trädgårdslandet. Moroten är egentligen inte svårodlad men två saker får man se upp med: Kompakt jord och morotsbladflugor.

Lucker sandjord, gärna med hög mullhalt får morötterna att trivas. I kompakta jordar stannar de i växten och rotfrukterna kan även förgrena sig. Det andra problemet avhjälps med att man täcker landet med fiberduk så snart man har sått och sedan låter den ligga ­nästan ända fram till skörd.

Så i omgångar från april till juni och håll såbädden fuktig tills ­morotsfröna grott. De är små och det är lätt att så dem för tätt. Då får man lyfta på väven och gallra. Sommarmorötterna kan skördas så snart de har fått sin färg, ­vintermorötter skördas så sent som möjligt då de växer hela hösten och mår bäst av att stå kvar i jorden.

Hantera skörden varsamt och förvara morötterna mörkt, svalt och fuktigt. I en låda med fuktig sand i en matkällare är idealt om de ska ligga länge. Kupa gärna betorna lite när rötterna börjar svälla upp, så står de stadigare och får en vackrare form.

6. Betor

Betan är underskattad. Visst är det gott med ­inlagda rödbetor till kalopsen men det finns så mycket mer man kan använda denna rotfrukt till: rostad i ugn, picklad, i getostsallad eller till ­hemgjord ­rödbetssherry.

Betor trivs på de flesta jordar. De vill ha jämn tillgång till vatten och gödsling, som inte ska vara alltför kväverik. Så gärna i omgångar, så att du kan äta färska rödbetor hela säsongen. Blasten kan användas på samma sätt som mangold. För att betorna ska växa bra får de inte stå för tätt. Gallra efter hand! Betor till lagring skördas inte lika sent som ­morötter. De hanteras annars på likartat sätt.

7. Grönkål

Kål är ganska knepig att odla, inte minst för att många vill äta upp den för en – från kålfjärilslarver och kålflugor till ­sniglar, gnagare och rådjur. Å andra sidan blir det mycket, god och näringsrik mat i ett kålland.

Vill du testa är grönkål den lättaste sorten att börja med men ­skydda den väl mot dess hungriga fiender. Täck noga med fiberväv fram tills säsongen för kålfjäril är över och stängsla gärna mot rådjur.

Att vara noga med växtföljden är extra viktigt när det gäller kål, som annars kan drabbas av den förödande klumprotssjukan. Med det sagt är grönkålen en tacksam grönsak, som är härdig och tålig. Slösa med vatten och näring och du kan skörda stora mängder från sensommaren till en bra bit fram på vintern om inte snön täcker dem.

Vill man i stället skörda och frysa bladen funkar det lika bra att ­förvälla dem som att inte göra det.

8. Ärtor

En extra poäng med ärtväxterna (inklusive bönor) är att de tar upp kväve från luften och binder det i jorden. På det viset skapar de näring både åt sig själva och åt det som ska växa där nästa år.

Precis som med bönor finns det ärtsorter där man äter hela skidan och sådana man spritar för att enbart ta vara på själva ärtorna. Till de första hör sockerärt, brytsockerärt och märgärt, till de andra spritärt och kokärter som gråärt.

Ärtor är något köldtåligare än bönor och sås i rader på friland när jordtemperaturen är tio grader. De växer bra på de flesta jordar och det räcker att mylla ner lite kompost i landet. Stallgödsel med sitt höga kväveinnehåll blir för kraftig.

Alla ärter behöver något att klänga på. Spänn upp snören eller hönsnät som klätterstöd längs raden. Eller spara julgranen, tryck ner stammen i grönsakslandet och så ärter i en ring runt den!