Från tantblomma till trendväxt – därför vill jag vill ha en svärmorstunga i nästan varje rum
Så fräschar du upp dina växter – 6 skötselråd som fungerar
En svärmorsdröm har ingenting alls att göra med vassa tungor,
jag vet. Men tanken på växten svärmorstunga får mig att drömma mig bort i minnen av
hur jag upptäckte den trendiga krukväxten.
Svärmorstungan var en "tantblomma"
När vår 86-åriga granne Gunhild vägg i vägg fick läggas in på sjukhem, vattnade jag hennes blommor. På ett avlångt blombord stod flera krukor av svärmorstungor eller bajonettliljor, som de också kallas. Nu pratar vi tidigt 2000-tal. Den långsmala tantväxten var helt ute. Men raden av alla dessa vassa gröna blad väckte någonting hos mig. Kanske var det tonårens radhusfönster som knackade på. Hur som helst, jag bände loss ett skott.
Gunhild kom aldrig tillbaka hem till vårt hus, men hennes bajonetter lever vidare i flera av mina fönster och vrår. Jag tänker på henne ibland när jag tittar till dem, särskilt när de så överraskande blommar. För det kommer faktiskt små oansenliga vita sötnosar på sirliga stänglar mellan de skarpa tungorna. Och doften är underbar!
Därför är svärmorstunga ett säkert trendkort:
• Väldigt lättskött
• Torktålig
• Fin året om
• Väldoftande blommor
• Lätt att föröka
• Mycket grönt på liten plats
• Annorlunda form
• Bra insynsskydd
Svärmorstungan ger come back
Att svärmorstunga blivit trendig är inte konstigt. Jag är så glad över alla mina vassa tungor, så snygga i krukor på rad eller en smal låda längs fönsterbrädet. Perfekt insynsskydd!
Växten ger mycket grön känsla på liten plats. Var som helst i hemmet i ett tomt trångt hörn går det att placera en svärmorstunga. Den sträcker sig bara upp mot taket utan att bli för vidlyftig. Just den spikraka formen blir också en fin kontrast i kruka tillsammans med något skirt yvigt, som en liten fjädersparris, och några rankor hängande murgröna.
Skötselråd för svärmorstungan
Svärmorstunga eller bajonettlilja, Sansevieria trifasciata, har sitt ursprung i Tanzania, Kongo och Sydafrika. I svenska hem har den funnits som krukväxt sedan 1930-talet.
Den har smala spetsiga blad som kan bli meterlånga, är spräckliga i flera gröna nyanser och har ibland gula kanter.
Krukväxten trivs både i sol och en bit in i rummet. Färgerna på bladen blir starkare om den står ljust.
Som suckulent lagrar den vatten i bladen och är mycket tålig mot torka. Vattna igenom växten ordentligt och låt torka upp mellan varven.
Lätt att föröka genom att bända loss de små strutar av skott som kommer i krukan. Du kan också få nya plantor genom bladsticklingar. Klipp ett friskt blad i halvdecimeterstora bitar och sätt i mager såjord.
Ofta glömmer jag vattna dessa suckulenter och några får knappt nåt ljus. De växer på ändå, så pass mycket att man får dela dem till nya krukor. Många tungor blir det till slut.