Det surrar runt byggnaderna på Tavlebords Honungsgård. Överallt påminns man om det lilla djuret som är huvudpersonen här – biet. Pia och Helge Josefsson har lagt ner hela sin själ i att skapa något minnesvärt för alla besökare.
Stina brände ut sig - och blev biodlare
Det ligger åska i luften och mycket tyder på att det blir regn till kvällen. Något som kan stressa vem som helst, men framförallt bina i sina bisamhällen som behöver samla enorma mängder nektar.
De är inte på speciellt bra humör den här dagen. Lättirriterade samlas de runt biodlaren Helge Josefsson när han öppnar för att visa kuporna –Hör och han stänger snabbt. Det är inte läge för stunden. Han låter dem vara ifred.
Han känner sina bin, och framförallt sina drottningar, väl efter att ha hållit på med bin och honung tillsammans med hustrun Pia sedan 1983.
Helge och Pia gifte sig 1979 och ingen var direkt intresserad av vare sig lantbruk eller bin på den tiden.
– Jag var faktiskt rädd för bin, säger Pia.
Dessutom hade hon och Helge annat att tänka på.
Besökt andra biodlare runt om i världen
1981 kom första sonen av vad som skulle bli hela fem söner. De hade verkligen fullt upp med barn och jobb. Några sidoaktiviteter fanns det inte mycket utrymme för, men de hade inte räknat med Helges pappa.
Ett par år senare fick nämligen Helge en första bikupa av sin honungsodlande pappa som nog hoppades att det kanske skulle växa fram ett intresse bara Helge fick testa lite. Det skulle också visa sig vara rätt strategi.
Man måste känna sina bin
Helge Josefsson
Snart blev både Helge och Pia uppslukade av de olika delarna i binas och honungens värld, även om det är Helge som är den som har huvudansvaret för just kuporna och bisamhällena. Ett jobb som kräver specialistkunskaper.
Men för att kunna skapa något bestående av detta nyfunna intresse behövdes en mötesplats – det som skulle bli Tavlebords Honungsgård.
Det var då de började se potentialen i Pias föräldrahem i Henån på ön Orust – en gård som mer eller mindre stod och förföll, samtidigt som de inte hade haft hjärta att sälja.
Familjen har runt 120 bisamhällen kring gården och på andra ställen runt Orust. Här ett bihotell för solitärbin.Foto: Susanne Stamming
De hade funderat länge på vad de skulle göra med den. Det fanns flera byggnader, bland annat ett gammalt kostall och ett boningshus. Allt nedgånget, men med en viss charm trots det och ett fantastiskt läge i vackra omgivningar.
Under tiden hade både Pia och Helge samlat på sig en hel del kunskap och idéer genom sin research av honungsgårdar både i Sverige och i resten av världen.
– Vi har besökt biodlare och lärt oss något nytt på varje ställe. En del kan man använda, men det mesta kanske är speciellt för just den gården eller miljön i landet och går inte överföra, säger Helge.
Ett exempel är gården i Slovenien som hade massor av bikupor placerade på enorma släpkärror som kördes runt till olika platser.
– Det skulle inte fungera här, väldigt speciellt. Samtidigt är det intressant att se att i många av dessa länder, framförallt i gamla Östeuropa så kan man leva bra på att enbart sälja honung. Det går inte i Sverige.
Lockar många nyfikna besökare
I dag har de en rad länder att räkna upp där de har träffat biodlarfamiljer – Litauen, Italien, England, Indien och Vietnam är bara några. De har besökt deras gårdar och fått lära känna dem, se hur de sköter sina bin.
Det var speciellt på ett ställe som Pia och Helge fick en hel del inspiration till hur de skulle bygga upp sin egen verksamhet. Det var en honungsgård i Skottland dit de åkte 2008.
– De hade en verksamhet inriktad på turism med några gamla dubbeldäckarbussar som man kunde fika i och när vi kom hem ville vi också skapa något mer än bara honung på burk – fast på vårt sätt, säger Pia.
Hon och Helge började renovera 2011 och öppnade 2012. Därefter har de fortsatt utvecklat och gjort förbättringar varje år, mycket på grund av att de insåg att det faktiskt fanns ett enormt stort intresse.
– Vi trodde aldrig att det skulle komma så mycket folk. Vi har busslaster hit, förklarar Pia, medan just en stor buss anländer fullpackad av nyfikna resenärer.
Den smaksatta honungen är populär och många vill prova bland de olika varianterna för att köpa med sin favorit hem.Foto: Susanne Stamming
Hon går fram till den kanske största byggnaden och berättar att detta en gång var ladugården för kor. 2020 genomgick den en total förvandling och innanför dörrarna finns nu en ljus modern butik med allt som rör bin och honung.
Här finns knubbiga mjukisbin i extra stor storlek, komplett med pollen på benen. Det finns tvålar i biform, vackra vävda dukar speciellt gjorda för gården, komplett med olika bimotiv och mängder av andra gulliga bin i olika material som plåt och tyg. Dessutom finns en mängd varor, såsom hudkrämer och schampo, med honung som en viktig ingrediens.
Det här är Pia och Helge
Namn: Pia och Helge Josefsson.
Ålder: 68 respektive 71 år.
Familj: Fem söner och fem barnbarn.
Bor: I Tegneby nära Henån.
Gör: Driver Tavlebords Honungsgård.
Antal kupor: 120 kupor.
Det bästa med bin enligt Helge och Pia: Är viktiga pollinerare, samtidigt som de skapar något nyttigt och gott.
Svårast med bin: Det växlande vädret.
Men det som framförallt säljer är naturligtvis deras egen honung som finns i olika varianter från den klassiska blomsterhonungen till den unika ljunghonungen som bara finns på vissa platser i landet.
– Den har kanske en lite starkare och tydligare smak. Det är min favorit, säger Pia.
Dessutom finns massor av mindre burkar som alla består av honung som blivit smaksatt. Här finns något för alla: vanilj, kanel, chili, blodapelsin, whiskey och mintchoklad.
Den smaksatta honungen är populär och många vill prova bland de olika varianterna för att köpa med sin favorit hem.Foto: Susanne Stamming
Vilken man föredrar kan man lätt smaka sig fram till och det är verkligen ett populärt inslag i shoppingen. Alla har sin favorit, men mest populära är kanske citron, lime och ingefära.
Följer binas aktivitet
Just för tillfället är butiken fylld av bussresenärerna. Honungsgården har blivit ett populärt resmål. Ofta med en inledande föreläsning om bin och deras värld.
Helge är i sitt rätta element när han berättar och speciellt populär brukar historien om vad som händer med bikupans män, drönarna, vara. De som efter varje säsong dras ut från värmen i kupan för att dö i kylan. De behövs inte längre.
Helge håller en föreläsning om bin och deras värd. Pia passar på att lyssna lite på avstånd.Foto: Susanne Stamming
Nu lever i för sig de flesta bin inte speciellt länge, först har de några veckor som arbetare inne i kupan där de städar, matar och fixar, sedan följer ytterligare några veckor som bi som letar och hämtar nektar.
Allt detta kan man följa till viss del i visningskupan där aktiviteten kan följas säkert bakom glas. Det är full fart, trängsel på den övre halvan och lite lugnare längre ner. Drottningen är märkt med en vit prick, är längre i kroppen och rör sig lite långsammare. Hon syns tydligt, uppassad som hon är av alla andra bin.
Förutom ladan, som förvandlats till en butik med provsmakarstation och ett litet bimuseum, finns möjligheter till fika både ute och inomhus. Sommarjobbarna är många och har fullt upp att se till att det finns kaffe, tårtbitar, bullar och mycket mer åt gästerna.
Trädgården som inte såg mycket ut för världen har förvandlats med olika platser att sitta och njuta.
Jan Ragnebäck, barnbarnet Lykke och dottern Pia Ragnebäck Hammer fikar på gården tillsammans med labradoren Nellie som gärna vill smaka.Foto: Susanne Stamming
Övervåningen på boningshuset hyrs ut till turister och just nu en återkommande familj från Tyskland. Det finns också ett hus som liknar en enorm bikupa där all inredning har en koppling till temat bin och honung – från sängplatserna där man sover till hyllorna formade i just rätt bikakeform.
Tapeter och de flesta andra detaljerna håller sig också till temat, inklusive de gulsvarta randiga pyjamasarna om man vill se ut som ett äkta bi.
– Vi har samlat länge. Det har varit många loppisar och andra ställen där vi hittat något. Det tar liksom aldrig slut, säger Pia.
Den perfekta drottningen
I dag har familjen runt 120 bisamhällen kring gården och på andra ställen runt Orust. För att få den speciella ljunghonungen krävs att kuporna flyttas nära där ljungen växer, vilket är närmare havet. Det görs varje sommar runt juli. Det är bara en av många sysslor kring bina.
– Det gäller att se till att samhällena mår bra och får tillräckligt med mat, att de har gott om utrymme, annars svärmar de och lämnar kupan. Man måste känna sin bin och ha bra koll, berättar Helge.
Han väljer varje år ut vilka drottningar han vill satsa på, men det krävs en generation innan han vet om det blir bra med lagom snälla bin.
– De får inte vara för mesiga för då blir det ingen honung, men inte heller farliga naturligtvis. Ett lagom temperament är bäst.
Malin jobbar med blommorna och i butiken på gården.Foto: Susanne Stamming
Intresset för bin verkar ligga i tiden och de känner att intresset bara har ökat under åren. Kanske på grund av uppmärksamheten kring hur viktiga insekter är för världens överlevnad, samtidigt som bin minskade över hela världen.
– Det finns ett stort intresse verkligen, till och med speciella biodlartidningar och en stor organisation.
Arrangerar studiebesök
Pia och Helge har ibland studiebesök från andra biodlare som vill se hur de gör. Kanske inspireras de av den lilla visningsträdgården med olika växter och blommor. Vid varje växt finns en informationsskylt om hur mycket nektar just den kan bidra med. Ett par som ger mycket nektar är Mejram och Lavendel.
– Sedan verkar just blåfärgade blommor vara mest populära av någon anledning, berättar Malin, som jobbar mycket med blommorna på gården, men också i butiken.
Alla anställda ihop med Helge och Pia har fullt upp under veckorna och därför har man slutat bisafari som man hade under en period.
– Det blev för mycket. Numera har vi stängt två dagar i veckan i stället för bara en dag också. Lagom är bäst, säger Pia.
Själv blir hon aldrig trött på honung som man kanske skulle tro och Helge har sin egna favoritkombination.
– Kaffe och sedan honung och ost på macka.
Intressant fakta kring bin och honung:
• För att skapa ett kilo honung behöver bin besöka sex till åtta miljoner blommor.
• Bin kommunicerar genom att dansa. Bin kan utföra en mängd olika danser.
• De berättar bland annat om var de hittat nektar och var de kan bygga nya hem.
• Honung har länge använts inom folkmedicinen för sin antibakteriella, läkande och hälsosamma effekt.