Odla tvååriga blommor – 7 favoriter som självsår sig

Lyckas med luktärterna - bästa sättet att så

Trädgårdens mest oväntade överraskningar kommer från tvååringar, eller bienner. Utan att man behöver göra ett dugg. De lever i två år men blommar bara en gång. Första året skapar de en bladrosett nära marken för att på andra året växa upp till en vacker planta, blomma och sätta frö. Fast i praktiken är det inte så att man går och väntar vartannat år på prakten. För eftersom biennerna frösår sig varje år, finns det alltid några exemplar som blommar någonstans.

Och det är just det; att man aldrig riktigt vet var självsådderna poppar upp. Det går inte, som med perenner, att komponera eleganta rabatter och planera exakt var man vill att dessa växter ska återkomma år efter år. Det är spontana frifräsare vi talar om!

Så den snygga kombon av fingerborgsblomma och allium går om intet när fröbarnen till den rosa tvååringen nästa år i stället dyker upp intill rosorna. Ständigt denna överrumpling. Samtidigt är tvååringar pålitliga. För när de väl trivs, slipper underordna sig och får råda sig själva, sprider de glatt sina frön runt omkring.

Ofta är det bara trevligt att låta biennerna blomma på platser de själva valt. Men vill du ha lite ordning på torpet får du skapa det på egen hand och flytta växterna. En snygg rad av jättekungsljus längs staketet är kanske bättre än enstaka självsådder mitt i kryddrabatt och potatisland.

Flytta rosetterna tidigt på våren när det är frostfritt, allra helst redan första året när de vuxit fram. Ju längre in på sitt blommande år som tvååringarna är, desto svårare är det att få dem att överleva en flytt.

1. Fingerborgsblomma

Barnsligt vacker blomma med sina klungor av stora dinglande klockor, som ofta besöks av humlor. Blir runt 75 cm hög. Rosa och vitt är klassiska färger i torparträdgården men nya förädlade kulörer finns. Blommar juli–augusti. Växten är giftig. Är tålig att flytta.

2. Purpurklätt

Poppar upp i allt det gröna med ursöta små blommor i skrikande cerise på styva raka stjälkar. Har ludna silvergrå blad och kallas ibland för sammetsnejlika. Klätten vill ha riktigt soligt och blommar hela sommaren, juni–september. Blir dryga halvmetern hög. Gillas varken av rådjur eller snigel.

3. Gyllenlack

Ljuvlig liten skönhet med buskigt växtsätt som sprider färg och underbar doft i maj–juni. Kallas också lackviol och finns i många kulörer. Vanlig i stora krukplanteringar men passar också fint i en solig del i rabatten. Blir 40–50 cm hög.

4. Stockros

Tjusig högrest sensommarjätte som blir uppåt två meter. Tillhör malvasläktet och kräver nästan ingenting jordmässigt annat än god dränering. Behöver däremot stå i full sol, helst mot en vägg för att de höga stänglarna ska klara vinden. Stockros korsar sig gärna och oväntade färger kan dyka upp bland frösådderna. Gillas tyvärr av sniglar. Blommar juli–oktober.

5. Judas silverpenningar

Härligt doftande försommarblomma i maj–juni med en rolig tvåårig cykel. Judaspenningen blommar på första året för att nästa år sätta frö i platta pärlemorskimrande baljor stora som mynt. Finns i vitt och lilarosa nyanser. Fin i vas både som färsk och med torkade frökapslar. Blir runt 70 cm.

6. Jättekungsljus

Jättekungsljuset är sensommarens praktfulla två meter höga kandelaber full av små gulvita blommor. Står stadigt som solitär. Enbart rosetten kan bli nästan meterbred, så vill du inte ha bjässen i blom just där följande år, bör du flytta den nya rosetten till annan plats. När växten väl är inne på sitt blommande år, får den en kraftig pålrot och har svårare att överleva en flytt.

7. Kungsljus

Lite mer beskedligt i formatet är det vanliga kungsljuset, som inte blir högre än 60–80 cm och blommar något tidigare än sin jättekusin, i juni–augusti. Det gula smala ljuset syns växa vilt på torra karga platser men finns i förädlade sorter för trädgården i många fina nyanser. Ratas av rådjur och sniglar.