Gammaldags buskrosor ger romantisk stämning i trädgården

Två olika gammaldags buskrosor.

Foto: Karin Wildheim

En romantisk trädgård är fantastisk med gammaldags rosor. Buskiga, väldoftande med blomblad som ibland alltför fort singlar ner på gräs och grusgångar. Därför gäller det att njuta av roslivet och all dess härlighet – här och nu.

Gamla sorters buskrosor har nästan allt man kan önska sig. De är tåliga och långlivade och klarar ofta bistra klimat. Deras skönhet och doft överträffar allt, antingen du faller för enkla torparrosor eller bollformade herrgårdsrosor med kronblad i täta lager.

Många får dessutom väldigt vackra nypon. En nackdel är att de äldre sorterna inte remonterar, det vill säga blommar om. En enda underbar blomning, sedan är fröjden över och det är bara att vänta till nästa sommar innan föreställningen äger rum igen.

3:16

Efter reklamen: Plantera barrotade rosor - så lyckas du bäst!

(3:16)

Kanske är det just väntan, längtan och det faktum att underbart är kort som får oss att älska de gammaldags buskrosorna så mycket! Moderna rosor är sådana som tagits fram efter år 1867. Till de moderna rosorna räknas rabattrosor, klätterrosor och moderna buskrosor som Austinrosorna (kallas också engelska rosor).

Henri Martin är en gammaldags buskros.

Den store, franske rosförädlaren Jean Laffay, tog fram 'Henri Martin' 1863. Sammetsröda blomkalkar med en doft av tallkåda och kryddörter. Mossros. Höjd 2,5 meter. Starkdoftande. Skuggtålig, frisk och tål fuktig jord. Zon 5.

Foto: Karin Wildheim

De moderna sorterna är väldigt olika i utseende och skötselkrav men det gemensamma är att de oftast blommar om eller blommar konstant under en lång säsong, till skillnad från de gammaldags rosorna. Dessutom är de lite känsligare, eftersom de oftast är okulerade eller ympade på en grundstam och växer alltså inte på egen rot.

Olika grupper rosor

De gammaldags rosorna är inte lika hårt förädlade. De är oftast rotäkta, kan sticklingförökas och sprider sig lätt med rotskott. Dessutom har de vanligtvis starkare doft än många moderna sorter.

Gammaldags buskrosor i trädgården.

Den som satsar på gammaldags buskrosor bör ta semester i högsommartid för att njuta av den korta men överdådiga blomningen. Många sorter klättrar gärna om de får lite stöd.

Foto: Karin Wildheim

Gammaldags buskrosor delas in i en rad grupper efter olika egenskaper. Här finns till exempel de anspråkslösa pimpinellrosorna, (Rosa spinosissima), som förr växte vid var och varannan stugknut. En annan grupp är de starkt doftande damascenerrosorna med ursprung från Orienten, däribland myskrosorna.

Rosgrupper som nämns

Albarosor

Gammaldags buskrosen 'Maiden Blush'.

Kärt barn har många namn, 'Maiden Blush' benämns även 'Cuisse de Nymphe', 'Bella Donna', La Virginale', 'Loyalist', 'Tertin Kartano', 'Regalis' och 'Great Maidens'. Har funnits sedan åtminstone 1754. Alba-gruppen. Engångsblommande med ljusgula knoppar som slår ut i skära blommor. Höjd 1,8 meter. Stark doft. Skuggtålig. Zon 6.

Foto: Karin Wildheim

Kallas ibland vitrosor eller jungfrurosor, kräver inte så mycket av jord eller trädgårdsinnehavare. Härdiga, blir sällan sjuka (kan ibland drabbas av rosrost). De flesta blir ganska höga, gillar att klättra mot en spaljé. Blommar i milda färger mot ett grågrönt bladverk, finns en rad skuggtåliga sorter.

Bourbonrosor

Bourbonrosen 'Ziegeunerknabe' är en gammaldags buskros.

Med drygt hundra år på nacken är 'Ziegeunerknabe' egentligen för ung för att räknas in blande de gammaldagsrosorna. Eftersom den har alla kännetecken brukar den ändå räknas dit. Bourbon-gruppen. Höjd 1,6 meter. Medelstark doft. Zon 6.

Foto: Karin Wildheim

Sticker ut lite bland de gammaldags buskrosorna med sina stora taggar och blanka blad. Dessutom remonterar en del av dem. Med lång eller återkommande blomning kommer krav på en god växtplats och mycket näring. Är sällan härdiga i tuffare klimat än zon 3–4, drabbas ofta av svampsjukdomar som mjöldagg och svartfläcksjuka.

Gallicarosor

Den gammaldags buskrosen 'Tuscany Superb'.

Här har vi en mogen dam med bordeauxfärgade blommor och en doft av kastanj. 'Tuscany Superb' föddes 1838 som en fröplanta av sorten 'Superb' men såväl blommor som buske är större och kraftigare än modersorten. Gallica-gruppen. Höjd 1,5 meter. Medelstark doft.

Foto: Karin Wildheim

Under 1800-talet var dessa mycket populära i Frankrike och många sorter med franska namn, togs fram där. Kännetecknas av ett upprätt växtsätt och en riklig högsommarblomning, ofta i mörka toner. Den välkända apotekarrosen ’Officinalis’ och dess muterade variant, den randiga polkagrisrosen ’Rosa Mundi’, är gallicarosor.

Mossrosor

'Zoe' är en gammaldags buskros från gruppen mossrosor.

1800-talsrosen 'Zoe' blommar rikligt under hela juli med tätt fyllda, mörkrosa blommor. Mossros. Höjd 1 meter. Medelstark doft. Zon 4.

Foto: Karin Wildheim

Centifolia-Muscosa-gruppens rosor kallas mossrosor på grund av sin hårighet på foderblad och nypon, som är så riklig att den liknar ett mosstäcke. Mossan luktar kåda, vilket ger en extra rik doftpalett då skogsdoften blandar sig med de fruktiga och blommiga aromerna från blombladen. Är tyvärr känsliga för svampsjukdomar.

Relaterade artiklar

Skapa en egen rosenträdgård – så lyckas du

Så fick rosorna sina namn – kvinnorna bakom namnen