Rosenkvitten – trädgårdens skönhet som förtjänar mer uppmärksamhet

Så planterar du vårens lökar

Efter reklamen: Så planterar du vårens lökar

Rinner krusbärsmarmeladen av mackan och björnbärssylten av våffelhjärtat? Problemet med hemkokt sylt är ofta att frukterna och bären den gjorts av inte innehåller tillräckligt med pektin. Även om man försöker välja bär som inte är helt fullmogna, blir den sällan tillräckligt fast ändå. Särskilt körsbär, hallon och blåbär är fattiga på pektin.

Tricket är att göra som livsmedelsindustrin – tillsätta extra pektin och syra. Fruktpektin och syltsocker finns att köpa. Problemet är att man ofta får en rad andra tillsatser på köpet.

Rosenkvitten – lika god som vacker

Vill man komma åt samma geléringseffekt på en mer naturlig väg finns lösningen i den egna trädgården – om man har en rosenkvittenbuske. Det går dessutom att koka en alldeles ljuvlig marmelad och gelé på enbart rosenkvitten eller att använda frukterna för att smaksätta glass, grytor och soppor. Så kanske är det dags att börja se rosenkvitten lika mycket som en nyttoväxt som en prydnadsväxt.

Syrligheten, den goda citrussmaken och höga pektinhalten finns hos all rosenkvitten, så det är bara att börja plocka på prydnadsbuskarna när de små, trinda frukterna mognar och blir varmt gula och lite oljiga på skalet. Det brukar ske i slutet av september eller i oktober.

Förädlade sorter ger bäst skörd

Fastnar man för rosenkvitten och vill ta vara på mycket frukt kan det dock vara en god idé att satsa på buskar av någon förädlad sort, som har tagits fram speciellt för fruktproduktion. Då får man goda frukter med små kärnhus och inga eller få tornar på grenarna. Några sådana sorter är ’Darius’ och ’Rondo’ (upp till zon 4), ’Sirius’ och ’Cido’ (upp till zon 5).

Många rosenkvittensorter är inte självfertila utan korspollineras. Det innebär att det måste finnas minst två sorter, som blommar samtidigt i närområdet, för att det ska bli någon fruktsättning. Även självfertil rosenkvitten ger mer frukt om man sätter plantor av mer än en sort.

Rosenkvitten tillhör familjen rosväxter och underfamiljen Maloideae. Den är alltså ganska nära släkt med äpplen, päron och kvitten, vilket syns på blommor, blad, frukter och kärnhus.

Det finns fyra kända rosenkvittenarter: kinesisk rosenkvitten, tibetansk rosenkvitten, stor rosenkvitten och liten rosenkvitten. Är det frukten man är ute efter är det bäst att satsa på liten rosenkvitten, Chaenomeles japonica, eftersom den mognar tidigast. Hybridsorter är ett alternativ. Även hos stor rosenkvitten kan frukterna hinna mogna fram i tid. I högre zoner kan man dock behöva plocka dem lätt omogna och låta den eftermogna inomhus.

Rosenkvitten i trädgården: blomning och skötsel

Buskarna blommar rikligt i ett par, tre veckor i maj eller början av juni beroende på var i landet de växer. Blomfärgen är ofta tegelröd men kan även vara laxrosa, knallrosa, orange eller vit.

Pollinerarna gillar blommorna och är flitiga besökare, vilket såklart är bra för fruktsättningen. Så också det faktum att några blommor brukar vara eftersläntrare, som slår ut sent, och därmed undkommer eventuell vårfrost.

Rosenkvitten brer gärna ut sig åt sidorna och kan därmed fungera som marktäckare i en slänt. Däremot blir buskarna inte så höga, liten rosenkvitten blir runt metern. Rotsystemet är dock både djupt och brett. Att luckra på djupet före plantering ger därför gott resultat.

Rosenkvitten är lättodlad och frisk och klarar de flesta jordar men det finns en sak den inte gillar: ett högt pH-värde. Vet du med dig att du har en kalkrik jord kan du blanda den med bark eller rododendronjord före planteringen och även mulcha med det kommande år.

Som prydnadsbuske klarar rosenkvitten ett halvskuggigt läge men vill man ha mycket frukt – och att den ska hinna mogna fram i tid – är det full sol som gäller.

Marktäckning under buskarna är bra eftersom de har ett glest växtsätt och, särskilt under etableringen, inte tål för mycket konkurrens. Dessutom slipper man jord på frukterna om man täcker marken med exempelvis gräsklipp.

För att få en god skörd är det även bra att gödsla med kompost och en näve benmjöl varje vår.