Så får du dina pioner att blomma länge – trädgårdsprofilen tipsar

Knepet: Så gör du nässelvatten - och slipper geggan

Katten Sickan småspringer med lätta steg på den vårgröna gräsmattan. Det prasslar till i buskagen när småfåglarna söker skydd. Den värmande, vänliga majsolen ler stort och på avstånd dras en gräsklippare igång.

I Gunnel Carlsons trädgård svajar fantastiska pionbollar lojt på sina stänglar, som gräddklickar i grönskan – eller frestande rosa och cerise karameller. Och här finns ett stort antal plantor som blommar.

– Jag gillar verkligen pionerna, och tycker inte att de har en så kort föreställning som många säger. Det är inte bara maj som är pionens tid. Jag kan gå ut i trädgården i februari–mars och upptäcka årets tillväxt – spjuten som sticker upp i rabatten, och då känner jag förväntan och glädje. Likaså kan jag i oktober–november fascineras av bladverkets höstfärger. Det ger ändå nästan ett år med en perenn som förändrar sig så mycket, det är häftigt. De är som kompisar som gör mig på gott humör!

Pioner är lättskötta och tåliga

När vi pratar om pioner får Gunnel nästan ett lyckoskimmer över sig, hon tänker på maj månad när hela härligheten och säsongen ligger och väntar.

– Min målsättning är att ha en trädgård som är vacker varje vecka hela året, men i maj är det som allra vackrast. Mycket av det har ju med pionerna att göra, och särskilt trädpionerna som jag väljer att kalla dem, numera har de fått namnet buskpioner. De ger trädgården ett verkligt lyft, och blommar på lite olika höjder också.

Även om pionerna är både ljuvliga och fluffiga med många lager kjolar, är de inga blyga violer som gömmer sig i bladgrönskan.

– Efter de försiktiga, låga blommorna fram till april, som snödroppar, krokus och våriris, kommer de här höga gräddbakelserna och tar för sig av hela trädgårdsscenen, primadonnorna som bara väntar på att vi ska applådera dem. Och det gör vi ju gärna! Dessutom är de riktigt tåliga, det är en perenn för hela Sverige, förtydligar Gunnel.

Få igång blomningen igen

Gunnel tror inte på slumpen att pionerna trivs i hennes trädgård, här finns nämligen en bra jordmån.

– Här är skånsk lerjord, inte den kompakta varianten utan den lättare som är fukthållande, och med åren har trädgården vuxit upp och kan ge pionerna en vandrande skugga som de önskar. Sol måste de ju ha lite grann, men inte helt i söderläge.

– De är väldigt lättskötta och kräver inte mycket. Lite kompost ibland vill de ju ha, men inte varje år. Var inte för generös, detta gäller särskilt luktpioner och svavelpioner, då höjer du marknivån runt plantan och till slut hamnar de för lågt och då slutar de att blomma, förklarar Gunnel.

Då får man gräva upp dem på hösten och placera plantan lite högre för att få igång blomningen igen, tipsar hon. Dessutom är det bra att strö lite aska eller grus vid basen för att förhindra att de ruttnar av väta.

Pioner från pappa

Gunnel berättar vidare att hon så klart tänker på sin pappa när vi pratar pioner.

– Väldigt många av både trädpionerna och svavelpionen har jag fått av honom. Han gick bort år 2000 så det är ganska häftigt att ha levande, växande minnen av en person som inte finns bland oss längre.

Bästa odlingstipsen

• Placera dem halvskuggigt.
• Låt dem stå i fred, fjäska inte.
• Klipp absolut inte bort vissna blommor, det blir snyggt på hösten plus att det ger frön att så.
• Se till att plantan har det torrt vid basen, strö aska eller grus.
• För att förhindra pionrost, svamp och mögel – klipp eventuellt bort blad på hösten.
• Se till att plantorna står luftigt.

Så får du lång pionsäsong

Välj många olika sorter:

• Först glanspion, P. mairei, som blommar i april/maj.
• Sedan kommer svavelpion, därefter buskpion följt av luktpion. Blommar i maj/juni/juli.
• Längre fram är det bladverkets och fröställningarnas föreställning med vackra höstfärger.

Förutom att många av pionerna minner om hennes pappa, finns det en pion som betyder något särskilt för henne.

– En stor svart sopsäck jag fick innehöll den här plantan som en trädgårdsvän i Mellansverige sått som frö. Så småningom hamnade plantan i Göteborg hos en trädgårdsamatör, kom sedan till min pappa i Blekinge och därefter till mig.

Gunnel döpte den till ’EinSten­Art’ efter innehavarnas namn Einar, Sten och Artur.

– Den plantan är ett fint minne för mig av tre trädgårdsherrar och är nu ett högvuxet, vackert exemplar.

35-åriga favoritpionen

I sina rabatter kan Gunnel räkna in 33 olika sorter och arter. Att välja ut några som favoriter kan nästan vara omöjligt – men några ligger henne ännu lite närmare hjärtat än övriga.

– Ska jag säga någon är det en svavelpion, P. mlokosewitschii. Den är jag väldigt rädd om. Det är en fröplanta som jag fått av min pappa och har bott här i trädgården i minst 35 år. Den är oerhört tacksam! En rolig sak är att de första åren fördubblades antalet knoppar varje år – 2, 4, 8, 16, 32… sedan stannade den av och vill inte bli större.

– Kanske tycker den att den har en för liten plats här i bädden, funderar Gunnel.

Gunnel Carlson

Gör: Trädgårdsprofil, författare, journalist m.m.

Bor: Arlöv i Skåne, mellan Malmö och Lund.

Tomtens storlek: 800 kvm.

Zon: (0)–1.

Varför: Hon har ett stort antal pioner i trädgården och vill slå ett slag för deras skönhet som sträcker sig över nästan hela året (i alla fall i Skåne).

Bästa med pionerna: De trivs hos mig och jag behöver inte fjäska för dem.

Instagram: @dumpes

På väggen i vardagsrummet hänger fototavlor av Björn Hansson, en av dem med Gunnels kära svavelpion på.

– Den är en av de tidiga som skickar upp sina spjut i mars, får en fantastisk höstfärg och spännande fröer. Den börjar tidigt och slutar sent, summerar hon och ser glad ut.

Pionen som liknar hönsägg

En annan pionälskling är lackpionen, P. obovata, en gåva från en vän i Göteborg.

– Den har däremot frösått sig av sig själv och den frösådda blommar också med bara en blomma. En annan rolig sak är att knoppen liknar ett hönsägg, blomman är lite kupad, blombladen är matta som ett ägg och har till och med ungefär samma storlek, fnissar Gunnel.

Tvärtemot vad man skulle kunna tro, blir det inte alls massor av buketter från de egna rabatterna hemma hos denna trädgårdsentusiast.

– Jag klipper bara några enstaka blommor då och då, jag tycker att de är finast när de står i rabatten, säger Gunnel och ler.

– Vill jag ha buketter går jag till blomsteraffären i stället.

Gunnel påpekar att den som inte har en stor trädgård ändå kan ha pioner, till exempel i en kruka på balkongen.

– Det går utmärkt att ha pioner i krukor. Om jag köper några plantor som jag inte bestämt var de ska placeras, kan jag sätta dem i krukor i stället medan jag funderar, säger hon. Där kan de bli kvar i flera år. Det gäller dock att skydda dem mot kylan över vintern, och så småningom plantera ut dem i rabatten där de får bre ut sig.

Säkrast att täcka över vintern

Vintern kan vara ödesdiger också för dem som har sina plantor i rabatten.

– Vinterfukten är lömsk, det gäller att täcka dem luftigt med löv och granris, föreslår Gunnel.

Kanske är det så att pioner inte är lika mycket i fokus nu som de var för några år sedan. Många odlar numera för att äta och intresset är större för pallkragar och köksland. Det har Gunnel full förståelse för.

– Men jag menar att vi behöver något för både själen och ögat också. Fram för skönheten! Själv skulle jag inte vilja byta pioner mot ett morotsland, skrattar Gunnel.