Vårt unika äpple upptäcktes av en slump

Vårt unika äpple upptäcktes av en slump.

När trädgårdsmästaren skulle artbestämma Arnes och Sivs äpple blev han förvånad. Det smakade inte som något äpple han ätit förut. Det visade sig vara en helt ny äppelsort. Och när det skulle ges ett namn visste Arne precis vad det skulle bli.

Trädet står alldeles intill husknuten vid huvudbyggnaden i Björnvik. Ett numera ganska stort äppelträd. År 1964 var det inte mycket att tala om. Helt felplacerat dessutom, alldeles för nära boningshuset. Äpplena är stora och gulröda. Syrliga utan att vara sura, söta utan att vara för söta. Dessutom väldigt hållbara.

– Passar utmärkt till äppelkaka, säger Siv Persson.

Siv är uppväxt i Knislinge inte långt från Björnvik i Lönsboda, i nordöstra hörnet av Skåne. I Björnvik bodde Arne Persson som var bondson men snickare till yrket. 1964 flyttade han och Siv ihop och året efter gifte de sig. De första åren bodde de i en mindre stuga som Arne byggde ut mer och mer.

– Men när mina svärföräldrar flyttade till ålderdomshemmet blev det stora boningshuset ledigt, säger Siv. Då flyttade vi över dit.

Där bodde de med skogen på ena sidan och 200 meter ner till sjön Immeln. Med både båt och egen brygga.

Siv och Arne flyttade in i Arnes barndomshem Björnvik i nordöstra Skåne på 60-talet.

Siv och Arne flyttade in i Arnes barndomshem Björnvik i nordöstra Skåne på 60-talet. Foto: Stefan Lindblom

– Här kan vi bada varje dag om vi vill, säger Siv.

En liten detalj störde dock den natursköna bilden på gården. Alldeles intill boningshuset stod ett vildäppelträd, eller ett ”surskrabbeträd” som man säger i Skåne.

– Ett vildäpple som ingen ville äta, antingen för surt eller för sött, säger Siv.

Unga paret Persson funderade på vad de skulle göra med trädet. Såga ner det var första tanken. Men just den här våren när de flyttat in så blommade det ganska vackert. De lät därför trädet vara kvar.

Siv och Arne träffades år 1962 och tre år senare gifte de sig.

Siv och Arne träffades år 1962 och tre år senare gifte de sig. Foto: Privat

– Vi tänkte att det kan väl stå kvar till hösten då, så får vi se sedan vad vi gör med det, säger Siv.

Rekordår för äpplen

Det blev ett rekordår för äppelträden i bygden. Siv och Arnes surskrabbeträd gav frukt som aldrig förr.

–Vi plockade låda efter låda fulla av äpplen från trädet. Och goda var de ju också, kunde vi snart konstatera, säger Siv.

Siv och Arne framför sitt unika äppleträd.

Siv och Arne framför sitt unika äppleträd. Foto: Stefan Lindblom

Paret Persson började snart fundera på vilken mäkta fin sort de förärats i hörnet av sitt hus.

– När det ordnades trädgårdsmässa i Osby for vi dit. Mest för att få vet vilka våra andra äpplen var men med i bagaget följde även några av surskrabbeäpplena.

Trädgårdsmästare Jankov Månsson och en pomologisk expert från Urshults äppelcenter kunde snabbt artbestämma äpplena som Siv plockade fram ur sin korg. Men när surskrabbeäpplet kom fram blev det tvärstopp

Han hade aldrig smakat på ett liknande äpple förut.

– Experten skar en bit, smakade, bläddrade i sina böcker, skar en bit till, smakade och mumsade och såg väldigt fundersam ut. Till slut kunde han bara konstatera att han aldrig smakat på ett liknande äpple förut, berättar hon.

– Det här är en helt ny äppelsort! hojtade han efter ett tag.

Fick namnet Siv

Efter utfrågning med Siv kunde de båda herrarna konstatera att det var en spontansort. En sådan där som blir till på ren tur, grott på en äppelkärna som fallit i jorden av en ren tillfällighet. En chans på 5000 brukar experterna säga. En tid senare ringde trädgårdsmästaren till Siv.

– Han ville komma och skära några kvistar för att inympas i andra träd, berättar hon.

Andra ville göra detsamma, både trädgårdshandlare och villaägare. Problemet var bara att det nya äpplet inte hade något namn ännu. Det var då Arne tog till orda. Han tänkte att det måste ha ett namn som var gott och hållbart. Varken för surt eller för sött, något som påminde om det bästa han visste.

Äpplet Siv: Helt unikt.

När den nya sorten upptäcktes fick den namnet Siv. Foto: Stefan Lindblom

– Det ska heta Siv, sa Arne och trädgårdsmästare Månsson kunde bara hålla med om att det var ett passande namn.

I dag kan man finna Sivs äpple omnämnd i den pomologiska litteraturen. Beskrivet som ”Frisk och härdig. Lätt att lagra, god att äta och att tillreda i mat. Helt resistent mot skorv och kräfta. Finns i zon 4”. Vackert vårblommande och ordentligt fruktbärande på hösten i mången villaträdgård dessutom. Ursprungsträdet står kvar där det alltid har stått. På gaveln vid det stora boningshuset på Björnvik. Dock helt felplacerat enligt dottern som numera bor i huset och som länge velat ta bort det.

– Men det får hon inte göra, det är alldeles för speciellt. Det är ju inte alla som har ett äppelträd uppkallat efter sig. Man får väl erkänna att man känner sig lite stolt över det, avslutar Siv Persson.

Av KG Mattsson

Foto: Stefan Lindblom, Privat

Mer inspirerande trädgårdsinnehåll hos allas.se: