Hiphopartisten Erik Lundin om mötet i Jills veranda
I säsongens sista avsnitt av Jills veranda får Jill Johnson besök av hiphopartisten Erik Lundin. Precis som alla andra artister som gästar programmet, har han med sig dels en låt som de två ska framföra tillsammans, dels en lista över saker han vill se och uppleva i Nashville.
Bland Erik Lundins önskningar finns bland annat att träffa människor som kämpar för den svarta befolkningens rättigheter.
– De senaste åren har ”Black lives matter”-rörelsen vuxit fram här i USA, man ser det hela tiden i nyhetsflödet. Det skulle vara riktigt kul att träffa folk därifrån, säger han i Jills veranda.
Erik Lundin har länge utforskat identitetskapande och utanförskap i sin musik, inte minst i EP:n Suedi från 2015. Tack vare släktingar i USA har han tillbringat en hel del tid i landet, och lagt märke till flera skillnader mellan landet i väst och Sverige.
– Du kan inte bo här i USA i tre generationer och kallas för en tredje generationens invandrare. Du behöver inte ens vara född här – om du kallar dig själv amerikan så blir du accepterad som det. I mycket högre utsträckning än i Sverige i alla fall.
Sköts till döds av polis
I Jills veranda får Erik Lundin chansen att gå lite mer på djupet för att förstå hur svarta i fattiga områden behandlas av samhället. Jill Johnson tar med honom för att träffa Clemmie Greenlee, med ett förflutet som gängmedlem, missbrukare och prostituerad. Hennes son sköts till döds 2003 och samma år grundade hon organisationen Nashville Peacemakers, vars syfte är att motverka att ungdomar faller in i kriminalitet och att stötta mödrar vars barn dödats.
Clemmie Greenlee tar med dem till platsen där den 32-åriga Jocques Clemmons sköts till döds av en polis tidigare i år. Erik Lundin och Jill Johnson får träffa hans familj – på platsen där han dödades.
– Det är svårt nog att leva utan att bli nedskjuten av någon av våra egna, det är sorgligt men sant. Men att bli nerskjuten av någon som ska beskydda oss och tjäna det här området, det är något helt annat, säger Aja Tate, syster till Jocques Clemmons.
”Ingen lyssnar på oss”
De berättar om ett korrupt system, där svarta låginkomsttagare diskrimineras och trakasseras eftersom de varken har pengarna eller makten att göra något åt det.
– Det är en vacker dag. De här gatorna borde vara fulla av barn som cyklar och leker, men de vågar inte komma ut. Efter att det här hände, är alla rädda för sina liv. Man vet inte när man kommer bli skjuten. Det är inte rättvist, men ingen står upp för oss. Ingen lyssnar på oss, ingen tror på oss, säger Clemmie Greenlee.
Efter det känslosamma mötet bestämmer sig Erik Lundin och Jill Johnson för att framföra låten I won’t let go av Rascal Flatts för Clemmie och familjen Clemmons – och Erik skriver en ny text.
– Jag blev väldigt påverkad av mötet med Clemmie och alla andra som var på plats. Det känns som ett perfekt tillfälle att skriva något som är skräddarsytt för det vi upplevde när vi var på plats. Budskapet går hand i hand med det vi upplevde, säger han i Jills veranda.
Erik Lundin: ”Jag sjunger inte för någon”
I programmet besöker de två artisterna också en mc-klubb – och Erik Lundin får veta att de ska framföra en låt med mc-knuttarna som publik.
En insikt som gör honom minst sagt nervös, eftersom han ska sjunga och inte rappa.
– Hur vi än vänder och vrider på det här, ska jag sjunga nu. Alltså jag sjunger inte för någon, aldrig. Det här har jag bävat för hur länge som helst, jag tror inte ni förstår hur lite jag vill göra det här. Klarar jag av det klarar jag av vad som helst, det är så det känns just nu.
Jills veranda: onsdagen den 20 december klockan 21.00 i SVT1.
Fakta: Erik Lundin
- Erik Lundin föddes 1982 i Rinkeby och växte upp i Stockholms västra förorter. Hans fullständiga namn är Ibrahima Erik Lundin Banda.
- Hans mamma är från Sverige och hans pappa från Gambia.
- 2015 släppte han singeln Annie Lööf och EP:n Suedi.
- Samma år började han för första gången göra musik under eget namn och slopade artistnamnet Eboi.
- Innan solokarriären har Erik Lundin medverkat på låtar av artister som Adam Tensta, Daniel Adams-Ray, Maskinen och Kartellen.
- 2016 prisades han med två Grammis – Årets textförfattare och Årets hiphop/soul.