Ann-Jeanette skapar konst av skräp: ”I början var det pinsamt att plogga”

Se också: 5 tips på hållbara presenter

Den joggande kvinnan i den gröna reflexvästen är en välbekant syn i den lilla skånska kommunen Hörby. Med jämna mellanrum böjer hon sig ner och plockar skräp från marken. Då och då stannar hon till och växlar några ord med förbipasserande.

– Numera hittar jag inte så mycket skräp på mina ploggningrundor. Annat var det i början. Då kunde jag lätt fylla en svart sopsäck, berättar Ann-Jeanette Björn-Bentzen.

Ann-Jeanette är kvinnan och ploggningambassadören som för ett antal år sedan bestämde sig för att kombinera sitt behov av motion med den samhällsnyttiga insatsen att hålla sin hembygd Hörby rent.

– För min del började det med att jag hade problem med sömnen efter att ha jobbat skift inom vården i många år. Jag hade svårt att somna om jag tränade på kvällarna och därför fick det bli joggning eller raska promenader på morgonen i stället, berättar hon.

Något år tidigare hade hon hört talas om ploggning. Det är en motionsform som lanserades av multisportaren Erik Ahlström i Stockholm, och som spridit sig som en löpeld världen över.

I korthet går det ut på att
plocka skräp samtidigt som man joggar – därav det sammansatta ordet ”plogga”, som 2017 kom med på årets nyordslista.

Även kronprinsessan Victoria plockade skräp

Då hade trenden redan börjat sprida sig över världen och till och med kronprinsessan Victoria hade hakat på. 2018 berättade hon i Året med kungafamiljen i SVT att hon brukade ta med familjen på promenad för att plocka skräp längs stranden på Öland under sommarvistelserna på Solliden. ”Jag tycker över huvud taget att det är så mycket och vanligt med nedskräpning i naturen, att man hittar saker som inte är från naturen”, sa hon i programmet och nämnde begreppet ploggning.

När Ann-Jeanette började springa sina rundor på morgnarna reagerade hon på att det var skräpigt även på gatorna i lilla Hörby. På vissa ställen kunde det ligga drivor av cigarettfimpar, tomburkar och papper.

– Det var rätt stökigt i Hörby på den tiden. Det fanns ett par olika ungdomsgäng som drev runt på nätterna, berättar hon.

När hon testade att plogga fastnade hon snabbt.

– Den var perfekt för mig. Jag joggade en bit och sedan böjde jag mig ner för att plocka något skräp jag hittade. Det innebar att jag fick både motionsträning och gymnastik under mina rundor.

Ann-Jeanette brukade börja sina rundor vid halvfemtiden på morgonen och avverkade sedan en sträcka på sex, sju kilometer genom samhället.

– I början tyckte jag det var lite pinsamt om någon såg mig plocka skräp, men numera tycker jag bara det är roligt när jag blir igenkänd och folk hejar på mig, berättar hon.

Eftersom hon var uppe så tidigt på morgnarna och sprang hände det att hon då och då stötte ihop med gängen som regerade på gatorna under nätterna.

– De tittade mycket på mig och undrade väl vad jag höll på med. Det kändes lite obehagligt, men sedan började de till och med heja på mig.

Hon minns speciellt ett möte med ett leende.

– En morgon sprang jag rakt in i ett gäng som undrade vad jag höll på med. De frågade om jag var dömd för något och gjorde samhällstjänst. De hade mycket svårt att tro att jag plockade skräp frivilligt och gratis.

Ann-Jeanette höll ett långt föredrag för ungdomsgänget om hur viktigt det var att plocka upp och sortera skräpet efter sig, och hon berättade att en enda cigarettfimp som slängs på marken förorenar två liter vatten.

– När jag kom förbi samma plats morgonen därpå låg det inte en enda fimp på marken. Killarna hade samlat ihop skräpet i olika plastsäckar åt mig.

Ann-Jeanettes man Christian var lite orolig i början för att hans hustru kunde stöta på obehagliga, ljusskygga typer under sina tidiga morgonrundor och skaffade en kroppskamera åt henne.

– Den enda gången det har varit riktigt obehagligt var när en berusad man sprang efter oss och skrek, men då var vi tack och lov två som var ute och ploggade samtidigt och det hände aldrig något allvarligt.

Fler är ute och ploggar på gatorna

Ann-Jeanette har fått många efterföljare. I dag är de flera som ploggar på gatorna och Hörby har aldrig varit så rent som under det senaste året.

– Vi är nog ett tiotal som springer och plockar skräp här i Hörby. Tidigare sprang jag själv en runda varje morgon och jag kunde fylla sex till sju sopsäckar med burkar, glas och papper, men numera blir det bara tre gånger i veckan och jag fyller bara en plastkasse per runda.

Ann-Jeanette har på sin Facebooksida Håll Hörby Rent fört noggrann statistik över skräpet hon har hittat . Det har blivit åtskilliga ton sedan starten 2017.

– Första året hittade jag 11 504 pantburkar och 25 000 burkar som det inte var någon pant på. Redan året därpå hade antalet pantburkar sjunkit till 6 000 och 2019 hittade jag bara 2 400.

På ett år samlade hon dessutom in 23 688 olika plastföremål och 10 823 pappersförpackningar. Hon tog hand om 608 glasflaskor och plockade upp 36 320 cigarettfimpar. På enbart åtta månader samlade hon in skräp med en sammanlagd totalvikt på 782,3 kilo.

Panten från burkarna har Ann-Jeanette oavkortat satt in på ett speciellt konto och pengarna har använts till priser i tävlingar som hon anordnat i Facebookgruppen Håll Hörby rent.

– Jag hade en tävling där jag samlade cigarettfimpar under en månad som jag sedan fyllde ett stort genomskinligt rör med och så fick folk gissa hur många fimpar det var i röret. Rätt svar var smått otroliga 26 000 fimpar.

– Jag har även lottat ut en cykel som jag hittade och lämnade in till polisen. När ingen hade hört av sig på tre månader fick jag tillbaka den av polisen, och jag använde den som ett pris i Facebookgruppen.

Genom åren har Ann-Jeanette gjort en hel del anmärkningsvärda fynd på Hörbys gator. Hon har hittat såväl underkläder och badkläder som pass, plånböcker och flera cyklar som hon har lämnat in till polisen.

Flera gånger har hon hittat mindre mängder med narkotika.

– Men det händer tack och lov inte så ofta längre, det har blivit lugnare och tryggare i Hörby.

Hon har även hittat pengar.

– En femhundralapp, några tvåhundralappar och flera tjugor har det hittills blivit, säger hon med ett leende.

Men mest skrämmande var det kanske ändå den där morgonen när hon hittade en handgranat.

– Det visade sig vara en attrapp, men det ledde till att polisens bombgrupp fick rycka ut och ta hand om den.

Ann-Jeanette har ett avtal med kommunen

De första åren tog Ann-Jeanette hem skräpet till sin trädgård där hon sorterade det. Hennes man hjälpte henne sedan med att köra det till en återvinningsstation. Hon sorterar fortfarande skräpet hon hittar hemma i sin trädgård. Men numera har hon ett avtal med kommunen som innebär att de kommer och hämtar det hos henne.

De senaste åren har hon dessutom börjat återanvända en del av skräpet i konstverk som hon skapar. Ringkapsylerna i tomma öl- och läskburkar förvandlas i Ann-Jeanettes konstnärliga händer till såväl broscher och ljushållare som ringbrynjor, läckra klänningar och matchande halsband.

– Klänningarna är det senaste jag har börjat med. Det tog ett tag innan jag listade ut hur jag skulle göra för att sy ihop ringarna så det såg bra ut, men nu tror jag att jag har fått grepp om det.

Den första prototypen var en ringbrynja för riddare som hon gjorde inför Kulturkalaset i Hörby en sommar. Där ställde hon även ut skyltdockor med kläder som hon hittat under sina ploggningrundor.

– Den ena kallade jag Epa-raggaren eftersom den var klädd i en jeansskjorta som jag hittat. Jag smyckade den med sådana där doftgranar som man brukar se i backspegeln på Epa-traktorer och raggarbilar.

Hennes broscher består inte bara av burkringar utan även av kapsyler, partimärken och annat som hon hittat. Här finns märken från Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Allt efter tycke och smak.

– Jag hade ett med Miljöpartiet också, men det har försvunnit, säger Ann-Jeanette.

Av stora mjölkförpackningar i plast gör hon dekorativa bordsprydnader i form av änglavingar. Annat plastskräp har hon använt till en tavla av Marilyn Monroe efter ett ikoniskt fotografi som förlaga.

Men det mesta skräpet går fortfarande till återvinning. Ann-Jeanette vill tipsa andra som vill göra en insats för miljön om appen Bower som gör att man kan scanna streckkoder på plastskräp och belönas med värdecheckar.

– Det är fler och fler företag som ansluter sig till Bower, och förutom att man även får pant på plastskräp gör man en insats för miljön när man tar med det till återvinningsstationen.

För sina egna insatser för miljön har Ann-Jeanette belönats med Hörby kommuns miljöpris på 10 000 kronor. Hon blev Årets ploggare 2021 och året därpå utsågs hon av Lions till Årets eldsjäl i Hörby.

– Det är trevligt, men den största vinsten för mig är att min hälsa har blivit mycket bättre sedan jag började plogga, säger Ann-Jeanette som tänker fortsätta med det så länge hon kan och orkar.

– Jag har även hållit en del föreläsningar om ploggning. Det är jätteroligt om jag kan vara en förebild för andra.