Amanda vill sprida kunskap om självskadebeteende

Amanda står utomhus i en röd klänning och ler mot kameran. I hamnen bär hon en av familjens hundar.

Amanda med Skrollan, en av familjens hundar.

Foto: Privat
Amanda började må dåligt redan på högstadiet. I dag går hon sitt sista år på gymnasiet och jobbar för att sprida kunskap om och ge stöd till personer som lider av psykisk ohälsa och självskadebeteende.

Det var i åttonde klass som Amanda fick sin första panikattack. Hon minns inte vad som hände, bara att det började tjuta i öronen och att allting gick som i slow motion.

– Jag hörde bara mina hjärtslag, som gick i 190. Jag ropade på min kompis som hjälpte mig ut ur klassrummet.

Läraren, som var en vikarie, förstod inte alls vad som hade hänt, men skolans studie- och yrkesvägledare hade själv upplevt en panikattack och Amanda fick sitta på hennes kontor medan hon lugnade ner sig.

Frågan om vad som orsakade dessa attacker, som kunde komma plötsligt och oväntat, får Amanda Ingemansson, 19, att fundera en stund innan hon svarar.

– Det var svårt med kompisarna i högstadiet. Det gick aldrig att umgås tre och gängen förändrades hela tiden.

Just problematiken med kompisar, och en osund mentalitet i tjejgängen är något som Amanda återkommer till i sin berättelse. I nionde klass började hon spela badminton, något hon verkligen mådde bra av. Under träningen och på helgerna umgicks hon med tre vänner som hon kände utanför klassen, men efter en familjeresa till Polen i början av gymnasietiden hade fritidsaktiviteten utan förvarning förvandlats till en plats fylld av osäkerhet.

– När jag kom tillbaka hade mina kompisar där beslutat att de inte längre skulle prata med mig. De ville inte spela med mig och kunde gå iväg för att viska och skratta. Jag förstod inte varför. När jag konfronterade dem påstod de att ingenting var fel.

Men svaret klingade falskt.

Utfrysningen skedde inte bara under träningen, utan också över sociala medier.

– De började skicka bilder och videos när de umgicks utan mig, med texter som ”du borde vara här”. När jag svarade att jag inte blivit medbjuden kunde de säga ”Nej, precis, du var ju inte det”.

Amanda startade Safe Squad UF tillsammans med de tre vännerna Frida, Ida och Miranda.

Foto: Privat

Sökte hjälp för självskadebeteendet i skolan och på internet

Det var då det blev dåligt på allvar. Badmintonen, som hon tyckte så mycket om, var inte rolig längre, och Amanda kände sig tvungen att sluta. Under en tid hade Amanda haft en del tvångstankar, men nu blev de fler och starkare.

– Det går knappt att förklara men hade mycket med siffror att göra. Ljudvolymen ska gärna gå att dela på 3. Det handlade om slag på ben och armar som skulle gå jämnt upp. Och jag hade sådan oro för mina hundar. Jag kunde springa upp mitt i natten för att försäkra mig om att våra tre grindar verkligen var stängda. Det gjorde jag ofta. Tvångstankar tar verkligen över ens liv.

Se också! Annika Strandhälls sambo tog livet av sig: "Vill bryta stigmat"

I samma veva, när hon var 16 år gammal, började Amanda skada sig själv. Hennes familj anade nog att hon mådde dåligt och försökte hjälpa henne men under en lång tid lyckades Amanda dölja sitt självskadebeteende, att skära sig själv, under långärmade koftor och med ursäkter om att hon varit slarvig när hon rakade benen. På skolan sökte hon samtalsstöd, men kände sig inte riktigt hörd.

– Jag gick till kuratorn på skolan, men han skrattade faktiskt lite åt mig. Senare provade jag att gå till ungdomsmottagningen, men där fokuserade personen jag pratade med på helt fel saker.

Amanda har valt att tatuera sig för att visa sitt stöt för Project Semicolon. Projektets syfte är att stödja människor som lidit eller lider av psykisk ohälsa. Semikolonet symboliserar en mening som författaren kunnat avsluta, men valt att fortsätta på.

Foto: Privat

Amanda försökte prata med någon genom sjukvårdsappen KRY, men videoformatet kändes opersonligt och fungerade inte. Det dröjde två år innan Amanda äntligen via vårdcentralen kom i kontakt med en psykolog hon kände sig trygg med.

– Hon var jätteduktig. Hon lät mig prata om vad jag ville och hjälpte mig med mina tvångstankar. Vi hade kommit överens om att min mamma fick ringa henne om hon var orolig för mig. Men mitt självskadebeteende höll jag ändå hemligt i nästan ett år. Det var något jag ville klara av själv.

Det var först inför ytterligare en familjeresa, den här gången till Teneriffa, som Amanda hösten 2018 insåg att situationen blivit ohållbar.

– Jag skulle inte kunna dölja det där borta, med shorts och t-shirt, jag var tvungen att berätta för mamma innan vi åkte.

Sanningen om självskadebeteendet kom som en chock. Samtalet var kämpigt och tårfyllt men Amandas föräldrar försäkrade sin dotter om att de skulle ta sig igenom det tillsammans.

De följande månaderna blev turbulenta. För att försäkra sig om att Amanda inte skadade sig själv behövde hennes mamma, Alexandra, inspektera henne med jämna mellanrum, och varje skadefri månad firades. De dagar Amanda inte orkade gå i skolan insisterade familjen på att hon i alla fall försökte, och under svåra dagar fanns de yngre bröderna där för att hålla henne sällskap hemma.

Amanda visste tidigt att hon ville klara sig utan medicin. Istället uppmanades hon att vara utomhus, röra på sig och träffa folk, vilket inte alltid var det lättaste.

Orange är den oficiella färgen för att uppmärksamma självskadebeteende

Foto: Privat

Självskadebeteenden lyfts inte som ångest och depression

Nu, i mars 2020, är Amanda 19 år gammal och 200 dagar fri från att skada sig själv, och tvångstankarna dikterar inte längre hennes handlingar. Något Amanda tror har haft stor betydelse för hennes mentala hälsa var att hon bröt med personer som var dåliga för henne. Hon har dessutom börjat på badminton igen, där hon fått upprättelse från en av de tidigare kompisarna.

Kognitiv beteendeterapi och stort stöd från familj och nya vänner har hjälpt, och när hon under sitt sista år i gymnasiet fick i uppgift att bedriva ett Ungt Företag visste hon från början att hon ville göra någonting för att hjälpa andra som mår dåligt.

Ungt Företag

UF, eller Ung Företagsamhet, är ett utbildningsprogram där gymnasieelever startar, driver och avvecklar ett UF-företag under ett läsår, som del av sin utbildning.

– Ganska länge ville jag hålla mitt mående för mig själv. Men när jag startade mitt företag tänkte jag att om inte jag kan prata om det, vem ska göra det då?

Psykisk ohälsa, som länge varit tabubelagt, har blivit mycket mer uppmärksammat de senaste åren, men Amanda tycker att mycket fortfarande går osagt.

– Jag lyssnar mycket på podcasts och följer Youtube-kanaler där folk pratar om psykisk ohälsa, men det handlar mycket om ångest och panikattacker. Det kändes inte som att någon pratar om mer påtagligt självskadebeteende som det jag själv varit med om.

– Det finns så många fördomar om självskadebeteenden. Man kan förstå varför någon har ångest, men inte varför man vill göra sig själv illa.

"Som att hjärnhalvorna bråkar med varandra"

Det finns mycket missuppfattnignar kring varför man väljer att skada sig själv, menar Amanda.

– Jag brukar beskriva det som att det blir för mycket att hantera i huvudet, så man tar ut det på andra sätt. Jag tog ut det fysiskt istället. Det gjorde så klart ont efteråt och då fokuserade man på att ta hand om det istället för att tänka på det andra som gör ont. Många gillar att se blod, se det rinna, men så var det inte för mig. Det är som att hjärnhalvorna bråkar med varandra. Jag kunde höra små grejer i huvudet, att man skulle må bättre efteråt. Eller att jag förtjänade det.

Suicide Zero

Varje år tar cirka 1500 personer i Sverige sitt liv. Suicide Zero är en ideell organisation som sedan 2013 arbetar för att minska antalet självmord.

Amandas UF, som har namnet Safe Squad UF, drivs av henne själv och tre vänner, bland annat över Facebook och på Instagram med syftet att motarbeta missförstånd och öka förståelsen och stödet för personer som mår dåligt.

– Precis som namnet föreslår är vi ett säkert gäng. Man är trygg här och kan prata om vad man vill, och man får vara precis den man är. Vår slogan är ”Judge less, understand more”.

Utöver att sprida kunskap om och erbjuda en trygg plats för att tala om psykisk ohälsa och självskadebeteende tillverkar och säljer gruppen armband i färgen orange, den officiella färgen för självskadebeteende. Tjugo procent av intäkterna går till Suicide Zero.

Enligt Amanda finns det idag fortfarande missuppfattningar kring självskadebeteenden. Under en mässa där hon närvarade med sitt UF påstod en man som arbetade på ett gymnasium att det var en trend bland unga som vill ha uppmärksamhet. Det är en uppfattning som hon upplever som förenklande och nedsättande.

– Man måste sluta tänka så nedsättande om det. Han är ju ändå en lärare för barn och unga. Jag tillrättavisade honom, och han kom senare tillbaka och köpte ett armband.

Även om hon snart tar studenten hoppas Amanda kunna fortsätta med sitt företag.

– Det går bra för oss. Eftersom vi har pärlor över och fått en del uppmärksamhet är det ju bara att köra på.

– Jag har planer på att bli egenföretagare. Jag vill föreläsa för andra, men vet inte riktigt vad jag vill bli än, vi får se hur det blir efter studenten.

Self Injury Awareness day

Med Safe Squad UF vill Amanda bland annat sprida kunskap Self Injury Awareness day, som förfaller den 1 mars. Under dagen kan man genom att måla en orange fjäril på handleden eller bära en orange rosett visa sitt stöd för personer med självskadebeteende.

Kämpar du, eller känner du någon som behöver hjälp:

Mind Självmordslinjen, tel: 90101

Hjälplinjen, tel: 0771-22 00 60.

Jourhavande medmänniska, tel: 08-702 16 80.

Spes – Suicidprevention och efterlevandes stöd, tel: 020-181800

Vid akuta lägen eller vid tankar på självmord, ring 112.

Nour El Refai: ”Jag tar medicin för att funka”

Mia skadade sig själv: ”Harry Potter blev min räddning”

Mer innehåll hos allas.se: