Ge blod - så funkar det
Under pandemin har färre nya blodgivare anmält sig och en del gamla blodgivare har dragit sig för att vistas bland andra.
Se också: 3 sätt att ta reda på din blodgrupp
– På grund av att det även gjorts färre stora operationer har det ändå inte uppstått någon krissituation på blodbanken, säger Karin Jones, ansvarig för blodgivningsenheten i Luleå och Boden.
Kort om blodgrupper
Blodgrupp A är vanligast i Sverige, sedan kommer blod- grupp 0. Blodgrupperna AB och B är ganska ovanliga.
För alla blodgrupper anges om man har eller inte har den så kallade Rh-faktorn, ofta angivet med plus eller minus. Ett protein, som kan finnas på blodkroppens yta, är den så kallade Rh-faktorn. Den finns hos cirka 85 procent. De kallas Rh-positiva. Resten av befolkningen saknar Rh-faktorn och kallas Rh-negativa.
Den mest användbara av blodgrupperna är 0 Rh- eftersom alla kan ta emot den oavsett tillhörighet. Sju procent av svenskarna tillhör denna blodgrupp.
När lagren börjar sina ringer blodcentralerna runt till sina blodgivare för att be om hjälp, och vid brist köper regionerna blod av varandra.
På grund av långa avstånd för transporter strävar de nordligaste regionerna efter att vara så självförsörjande som möjligt. I storstadsregionerna har tillgången på blod varit lite sämre under pandemin.
Cancerpatienter, personer som varit med om olyckor och kvinnor som förlorar blod vid förlossningar är några grupper som behöver ett tillskott av blod.
– När blodgivaren lämnat blod separeras blodkroppar, blodplasma och blodplättar och en blodgivning kan därför rädda tre liv, säger Karin Jones, verksamhetschef för laboratoriemedicin i Norrbotten och ansvarig för blodgivningsenheten i Luleå och Boden.
Extra viktig blodgrupp
Det finns alltid behov av alla blodgrupper, men 0 Rh- , som bara sju procent av befolkningen har, är extra viktig.
– Det är det blod vi kallar för akutblod. Alla kan ta emot det och därför ges 0 Rh- alltid när det är så bråttom att vi inte hinner kontrollera mottagarens blodgrupp. Men alla blodgrupper är viktiga. När det inte är superakut matchas alltid givarens och mottagarens blod utifrån samma blodgrupp, säger Karin.
Vem får ge blod?
Här får du veta mer om blodgivning, bland annat vem som får ge blod:
• En vuxen människa har mellan fyra och sex liter blod i kroppen. Hur mycket blod du har beror på kroppsstorleken. Blodkropparna bildas i benmärgen. Vid blodgivning tappas 4,5 deciliter av ditt blod. Det tar 2-4 veckor innan blodet återbildats.
• För att kunna ge blod krävs bl.a att du är över 18 år, frisk, väger minst 50 kilo, har giltig ID-handling och svenskt personnummer.
• För de blodgivare som fått vaccination mot covid-19 gäller sju dagars karens före blodgivning. (Du avråds också att inte ge blod de 3 närmaste dagarna innan vaccinering mot covid-19). Och uppmanas att prioritera din vaccinering och hellre flytta fram blodgivningen!
• Man kan bli ny blodgivare upp till 60 års ålder. Den som redan är blodgivare kan fortsätta att lämna blod längre än så, det finns olika lokala gränser.
• Inför varje blodgivning får du fylla i en hälsodeklaration. Om du nyligen tatuerat dig, haft en ny sexpartner eller rest utomlands kan du behöva vänta med att ge blod. Man fyller i hälsdeklaration och testas varje gång.
• Eftersom blod är en färskvara och inte kan lagras längre än sex veckor är en jämn ström av blodgivare avgörande.
• Att ge blod tar cirka tio minuter. (Efter blodgivningen bjuds du på fika och dryck).
• Det finns inga krav på hur ofta du ska ge och du kan när som helst sluta att ge blod utan att behöva uppge skäl. Kvinnor kan ge blod högst 3 gånger per år och män högst 4 gånger per år. (Kvinnor har ofta lite lägre järnvärde än män, bland annat på grund av menstruation).
• Den som vill bli blodgivare kan anmäla sig på hemsidan geblod.nu eller kontakta den lokala blodcentralen direkt.
Källa: www.geblod.nu och 1177.se
Det är långt ifrån alla som känner till sin blodgrupp, om de inte är blodgivare. Kvinnor som föder barn och de som ska opereras blodgruppstestas alltid.
– Man kan inte bara gå in till vårdcentralen och be att få kolla sin blodgrupp. Det finns ingen direkt nytta med att veta den. När man ska ge blod eller själv behöver blod görs en gruppering.
Blodet kontrolleras
Den som ger blod genomgår en hälsokontroll inför varje blodgivning. Du får ett blodstatus som bland annat mäter dina järnvärden. Vid varje tappningstillfälle genomförs så kallade smittanalyser, man kontrollerar så att givaren inte bär på HIV, Syfilis eller hepatit B och C.
Vi är rädda om våra givare, de ska inte heller utsättas för risker.
– Vi är rädda om våra givare, de ska inte heller utsättas för risker. Man får alltid med sig järntabletter som ska ätas efteråt. De hjälper järndepåerna att återhämta sig, säger Karin Jones och berättar att de flesta inte känner något alls men att vissa givare kan känna sig lite trötta och i sämre kondition under den första tiden efter en tappning.
Det beror på att de syrebärande röda blodkropparna behöver två till fyra veckor på sig för att återbildas.
Det finns inga vetenskapligt belagda hälsofördelar med att ge blod, men själsligt kan det känns fint att kunna bidra.
– Jag är själv blodgivare och tycker att det är en fantastiskt fin gåva att ge, säger Karin Jones