Johanna tvekade när hon blev erbjuden vaccin mot covid-19

Johanna Svan är digital redaktör och har skrivit en krönika om hur det är vara skeptisk mot coronavaccinet.
Johanna Svan blev erbjuden vaccintid och berättar om hur det är att inte vara odelat positiv till att ta vaccinet mot covid-19, när andra omkring uppmanar att ta en för laget.

Maj 2021. Plötsligt hände det. Fick ett samtal från ett nummer jag inte kände igen. Svarade. I andra änden en kvinna från min vårdcentral. Det finns en tid bokad till mig för en första dos av vaccin mot Covid-19. Dagen därpå. Oj!

Jag hade Covid-19 i januari. Jag har, enligt tester, två olika sorters antikroppar. Både på kort sikt och på lång sikt tydligen. Jag hade tänkt vänta med vaccinet. Till kanske juli? Augusti? Tills något land kräver det när jag vill resa dit?

Jag är inte vaccinmotståndare alls. Jag tog glatt vaccinet mot svininfluensan när det begav sig och jag tror att jag har tagit alla vaccin som funnits att tillgå i Sverige (utom det mot mässlingen men det skyller jag på mina föräldrar, mässlingen är inte så kul att få, jag lovar).

Jag borde ju bara vara glad att jag blir erbjuden gratis vaccin tycker alla runtomkring mig.

Men jag måste erkänna att jag är skeptisk till detta vaccin mot Covid-19. Jag vet inte varför.

Är det för att jag redan haft sjukdomen och klarade av det som en vanlig influensa?

Är det för att jag redan har antikroppar?

Är det för att jag ifrågasätter hur snabbt de tog fram vaccinet?

Är det för att jag är rädd att drabbas av biverkningar som visar sig senare, som narkolepsin vid svininfluensavaccinet?

Är det för att jag läst skräckrubriker om biverkningar?

Är det för att jag läst att folk hamnar på IVA trots vaccin?

Är det för att jag ogillar sjukhusmiljöer och är spruträdd?

Jag vet inte.

Jag tackade och bekräftade tiden och fick nästan 24 timmar på mig att fundera. De flesta jag pratade med efter detta tyckte inte att det fanns någon tvekan alls, det var mer ”grattis” och hejarop och hjärtan. EN person var skeptisk. Någon tyckte att jag skulle ”ta en för laget”.

Anledningen till att jag, bara 46 år ung, blev erbjuden vaccin i denna fas är eftersom jag har högt blodtryck och medicinerar för det. Nu överlevde jag ju Covid-19 efter 11 dagar i vintras ändå så den delen har inte oroat mig speciellt mycket.

Men jag borde ju bara vara glad att jag blir erbjuden gratis vaccin tycker alla runtomkring mig, speciellt de som verkligen tillhör den här fasen men inte lyckas få tid någonstans.

Så. Ska jag ta det eller inte?

Jag vill så gärna lita på vetenskapen, lita på dem som vet.

Jag har redan försäkrat mig om att det är Pfizers vaccin. Även om jag blir lätt konspiratorisk och tänker att de kan ju ljuga och ge mig ”farliga”Astra Zeneca bara för att göra sig av med doserna innan det blir förbjudet i Sverige. Vad händer i min hjärna liksom?

Efter en nästan sömnlös natt har jag bestämt mig. Eller, har jag det?

Kikki Danielsson om vaccinrädslan: Hade dödsångest hela natten

Jag vill så gärna lita på vetenskapen, lita på dem som vet. Jag vill så gärna tro att en massvaccinering av befolkningen hjälper oss alla i slutändan. Jag vill så gärna lita på att det inte sprutas in farliga saker i min kropp. Jag vill så gärna inte smitta någon annan som kan bli allvarligt sjuk. Jag vill så gärna krama mina föräldrar och mina vänner. Jag vill så gärna kunna göra min drömresa som blev inställd för ett år sedan.

Men är jag beredd att riskera att få allvarliga biverkningar av vaccinet för att kunna dra till Japan, liksom?

Det blev som sagt en sömnlös natt.

Nu sitter jag här med ett plåster på överarmen och hoppas att jag ”bara” får ont i armen, huvudvärk och lite feber som sköterskan på vårdcentralen sa att jag nog skulle få.

Jag tog en för laget, och förhoppningsvis en för mig själv också.

1:03

Efter reklamen: 5 virtuella och coronasäkra sätt att umgås

(1:03)

Slå på ljud