Ann-Charlotte flyttade hem och gick i hushållsskola hos mamma Ingrid
En handskriven skylt inleder filmen: Köttvarning. ”Nu blir det en rejäl köttvarning här för vi ska öppna en påse med ett grishuvud i. Så ni vet. Här är påsen. Var så god och öppna.”
Mamma Ingrid öppnar påsen och blottar ett halvt grishuvud, håller upp det och lägger ner i en hink.
”Åh herregud. Åh ... Ah. Jösses, alltså ...”
Mamma: ”Det är inte så konstigt.”
Ann-Carlotte: ”Nä, men jag har aldrig sett ett grishuvud. Det känns som att huvudena känns så ... jobbiga.”
Filmen ligger på Ann-Charlotte Anderssons Instagramkonto Ett år med mamma och är bara ett av inläggen som kräver en köttvarning. Här kan man mötas av ett helt, flått lamm eller ett vildsvin på köksbordet.
Ann-Charlotte Andersson
Ålder: 45 år.
Bor: I Stockholm.
Familj: Mamma Ingrid, två systrar och hunden Anita.
Yrke: Personlig assistent.
Aktuell med: Boken Ett år med mamma från när hon bodde med mamma i Delsbo och Stjärnhov för att ta tillvara mammas kunskaper i avancerad hemkunskap.
Instagram och Facebook: @ettarmedmamma
Projektet Ett år med mamma började egentligen gro för flera år sedan. Ann-Charlotte funderade över all den kunskap hennes mamma sitter inne med. Mycket av den har hon redan fått automatiskt under uppväxten, men hon ville kunna mer!
– Mamma har hela huset fullt av olika projekt, hon har alltid något för händerna. Som liten tänkte jag inte på det, som tonåring struntade jag i det. Men som vuxen började jag fundera på vilken skatt det där är. Jag ville lära mig väva, hantera ved och elda – ordentligt! Ta vara på och förädla mat på rätt och gammalt sätt.
Men det var flera tankar samtidigt. Som att vi behöver spara på våra resurser och vår planet. Sluta upp att köpa och slänga. Och se med respekt på de äldre som sitter inne med kunskap som vi själva behöver nu.
– Traditionellt kvinnliga kunskaper håller på att glömmas bort, de värdesätts inte. Den kunskapen försvinner okommenterat. Det känns arrogant och korkat! Hur hamnade vi här? Jag tänkte mer och mer på att jag ville ta tillvara på kunskapen och föra ut den till folk och att det är en bra tid att göra det på, folk blir nog mer och mer intresserade av andra värden i livet.
Hon tror att de senaste åren med pandemi, krig och lågkonjunktur har fått folk att ställa nya frågor till sig själva. Vad är viktigt i livet? Finns det andra sätt att leva på än att springa i ekorrhjulet?
Så en plan började ta form: Ta tjänstledigt från jobbet ett år, hyra ut lägenheten, spara pengar – och flytta in till mamma i ett år och dokumentera allt.
Jag och mamma är motsatsen till Mandelmanns
Mamma Ingrid tyckte det var en rolig idé. Så nu kunde Ann-Charlotte börja bädda för ett år av hushållslärande!
– När jag bestämt mig började jag spara pengar i sex månader. Med en budget på 5 000 kronor i månaden skulle jag klara mig under mitt år. Jag skulle betala mat, bensin och snus själv men bo gratis hos mamma. Jag bestämde mig för att inte köpa något nytt till mig själv, och det höll jag i två år faktiskt. Jag har redan allt, det var bara skönt att slippa tänka på sånt.
Flyttade till mamma Ingrid som varit hushållslärare
I augusti 2020 gick flyttlasset från den egna lägenheten i Stockholm till mammas hus i Stjärnhov. Ann-Charlotte tog med vovven Anita, några stockar snus och kläder för olika väder, och hon startade ett konto på sociala medier: ettarmedmamma.
– Jag ville att mitt projekt skulle ”vara som det är”, inte alls tillrättalagt eller perfekt. Jag tror att alla livsstilsprogram med lyckliga och snygga par som renoverar och har sig ger folk ångest. Jag och mamma är motsatsen till Mandelmanns, en backlash på det perfekta. Dessutom är det bra att vi inte är ett par. Många lever ensamma eller i alla fall inte i en heteronormativ tvåsamhet, och det är fint att visa att man kan leva på olika sätt. Allt behöver inte baseras på romantisk kärlek och kärnfamilj.
Mamma Ingrid är från ett litet småbruk i Hälsingland, upplärd av sin mamma. Hon är van att göra allt på gården sedan barnsben och har varit hushållslärare i många år.
– Mamma har inte bara gammal och gedigen kunskap, hon tillhör också de som tar tillvara på allt. Inget får förfaras! Därför behöver hon bara sophämtning var åttonde vecka. Bara det är ju värt att undersöka och lära sig av.
Grishuvud i kylen och slemmig gädda blir fiskpudding
När Ann-Charlotte anlände stod arbete på schemat direkt. I mamma Ingrids värld existerar knappt ledighet, man kan alltid laga en socka, sila bär eller koka buljong. Så det vara bara att kavla upp.
– Men det är ju ett behagligt arbetstempo, menar Ann-Charlotte. Det är effektivt men utan stress och du ser tydligt vad som blir gjort. Mamma har alltid något för händerna!
Då, i augusti, var det bär som skulle tas om hand, hjortron som skulle plockas. Lingon, krusbär och svamp. Sylt, saft och kompott skulle göras och förvaras. En osedvanligt stor skörd med äpplen skulle också tas omhand.
– Vi fiskade mycket också under hösten, mycket gädda att göra fiskpudding av. Att tillreda gädda är ett jäkla bök, de är ju så slemmiga och fulla av ben. Jag svor och mamma fnissade.
– Och så bakade vi, så klart. Men det gör ju mamma året runt. Hon bakar utan recept och enligt de tre F:ns princip: Fakta, Färdighet, Förtrogenhet. När man bakat mycket vet man liksom hur receptet fungerar och hur degen ska kännas.
På senhöst och vinter är det också tid för slakt. Och även om de inte hade egna djur så såg de till att vara med och delta. ”Kan man inte vara med på slakt kanske man inte ska äta köttheller”.
– Vi tog hem djuret sen och styckade det. Jag har ju så klart sett styckning förr, det var inte ovanligt i barndomshemmet. Och plötsligt kan det stå en PET-flaska full med grisblod i kylen. Inget konstigt alls, säger hon och skrattar.
Soprummen i Bagarmossen är rena guldgruvorna
Konstigt är ändå för de flesta – och till och med för Ann-Charlotte – att höra historien om det halva grishuvudet i kylen.
– Mamma sa att jag kunde börja med att borsta tänderna på det. Det var lite bisarrt och vi skrattade högt åt situationen. Men det är viktigt att få bort bakterier innan man tillagar kött. Det är därför man ska ta bort skummet – skumma – när man kokar kött också.
Ann-Charlotte sparar, lagar och byter prylar
På våren ägnade de sig åt att förså inför sommaren och ordna och stapla ved inför nästa vinter, det är hårt arbete. Sedan skulle plantor ut i trädgårdslandet, när det blev varmare stod det växtfärgning på schemat. Och året om gäller vävning, sömnad, lappning och lagning.
Att spara och ta tillvara, byta med grannen och varandra, laga och göra eget, är ett mantra som hela familjen alltid levt efter.
– Vi har aldrig haft pengar i vår familj. Jag ser ju hur folk som köper lägenheter för flera miljoner sen måste sätta sin personliga prägel och riva ut fullt fungerande kök för att sätta in nytt. I mammas och mina systrars hem är köken gamla och vi byter ut saker när de går sönder. Vi har loppis- och soprumsfynd i våra hem. Soprummen i Bagarmossen är rena guldgruvorna! Min finaste möbel är ett teakbarskåp som bara skulle slängas. Att återanvända och vägra köpa nytt är bra. Det är en spark i arslet på hela pengacirkusen!
Första frågan Ann-Charlotte brukar få är: Hur stod ni ut ihop så länge?
– Men det var inga problem. Jag var inställd på att jag trädde in i hennes hem, i hennes liv. Vår stötesten var möjligtvis att hon envisas med att ställa saker i trappan, jag oroade mig för att hon ska snubbla på det. Hon irriterade sig möjligtvis lite på mitt dåliga tålamod, jag kan bli som ett barn när något går fel eller dåligt. Täljer jag en sked och den går av så kastar jag den i marken och stampar på den. Hon är bara lugn och lättsam.
Att få vara så mycket med mamma har varit en ren fröjd. Se hur hon lever, lära nytt, absolut. Men också träffa hennes alla vänner.
– Det var superhärligt, mamma är social. Jag har fått mycket av den äldre generationens berättelser, en enorm skatt som många bara skiter i i dag. Jag har tänkt mycket på det, att de äldres kunskap inte räknas riktigt.
När året var slut åkte Ann-Charlotte inte tillbaka till stan som hon först tänkt, hon mellanlandade i ett år på folkhögskolan i Sveg. På samma tema som hos mamma tog hon sig an djurskötsel, hantverk och hur man lever mer hållbart.
– Många tänker säkert på hur livet skulle se ut bortom ekorrhjulet. Om folk ägde sin tid mer så hade stressen gått ner. Det enda vi har är det här livet!
Och förlaget Ordfront håller med, för de hörde av sig och efter sommaren kommer boken om Ann-Charlotte och Ingrids år ihop.
– Projektet var från början för min egen skull men jag vill också förmedla det till andra. Inspirerar jag någon att jobba mindre och laga egen mat från grunden – då är jag jätteglad.●
Ann-Charlotte och Ingrid har bland annat:
✔ Styckat djur
✔ Tagit hand om skogens mat – bär och svamp
✔ Plockat och tagit hand
om 900 kilo äpplen
✔ Förädlat nya sorters bär
✔ Lagat pressylta av ett halvt
grishuvud
✔ Täckodlat
✔ Växtfärgat
✔ Brynt liar
✔ Bundit kvastar av eget
björkris
✔ Tvättat, kardat och tovat
ull.
✔ Satt upp ny mattväv
✔ Gjort egen buljong
✔ Bakat bröd och sötbröd
✔ Stoppat strumpor och
lagat kläder
✔ Huggit och staplat ved rätt