De lämnade västkusten för odlarnas paradis på Madeira

Efter reklamen: Se också: Sandra bor i sin bil – var som helst i världen

För drygt ett år sedan sålde Jennifer och Micke Oresten sitt hus på den svenska västkusten. En annan ö lockade: portugisiska Madeira som ligger i Atlanten, 400 kilometer norr om Kanarieöarna. På en sluttning, 97 trappsteg upp från stadens centrum, har de sitt nya, permanenta hem. Utsikten är hisnande vacker.

– Emotionellt är det svårt att lämna föräldrar som faktiskt inte blir yngre, men vi finns bara fem flygtimmar bort. Vi kan alltid åka hem snabbt om det skulle vara något. Sverige är ett avlångt land, och det är många som är i samma situation fast man bor i samma land, säger Jennifer.

Funchal är hemma för paret – och för Ronaldo

Det var längtan efter värme, ljus och bättre odlingsklimat som drog dem till Madeira. Att de är intresserade av odling och ekologisk mat är tydligt när man ser deras hem och trädgård. På frukostbrickan finns ägg från egna höns, frukt från trädgården, smoothies och nybryggt starkt kaffe. Detta avnjuts på balkongen med en vidsträckt utsikt över staden Funchal – med hustak, höga träd och frodig grönska.

– Cristiano Ronaldo växte förresten upp alldeles runt hörnet, här i området Santo António, säger Micke.

För några år sedan var paret på kryssning med 12 destinationer. De glömmer aldrig det som blev första mötet med Madeira; hur de gick iland i Funchals hamn, såg de vackra bergen och möttes av solen. Jennifer ler vid minnet.

– Vi hade varit på spaning efter ett ställe, funderat på Spanien och så, men så kom vi hit och polletten trillade ner. Det var klockrent. ”Herregud, det är här vi ska leta”.

hälsaNya träningsformen hundvalpsyoga: Alla lämnar salen med ett leende

De köpte hus och planerade att flytta vid pensionen, men ändrade sig. Efter sex år sålde de huset på Smögen med tanken att ”Vi har bara ett liv och det vill vi göra det mesta utav”. Micke lämnade ett jobb som skiftgående drifttekniker, och därmed den ständigt återkommande huvudvärken. Jennifer har en bakgrund som kock och restaurangchef – jobb som har slitit på kroppen.

I dag jobbar de tillsammans med att hyra ut egna och andras lägenheter. De sköter allt på plats. Alla krämpor har inte försvunnit på grund av flytten, men de mår bättre här.

– Jag brukar säga att det här är rätt ställe att vara sjuk på. Man mår bra av allt annat runt omkring, säger Jennifer.

De har lärt sig att all kontakt med myndigheter tar tid. Det kan gå flera dagar utan att man får någonting gjort. I början gjorde de som andra på ön: köade en halv dag för att få betala sin el- eller vattenräkning, men nu har de äntligen lyckats styra om till digitala fakturor.

– Alltid är det något som ska ändras: ett papper här och någon siffra där. Om något är fel eller saknas får man börja om med hela proceduren. Det är väldigt mycket byråkrati, man har till exempel ett personnummer på varje ställe, säger Micke.

Tropiskt klimat perfekt för att odla frukt

Årstiderna på Madeira ligger i fas med Sverige. Vintertid är det lite svalare på natten och mer regn. Rekordet, sedan Orestens flyttade hit, är 127 tropiska nätter i rad. Värme, sol och regn – det är bra förutsättningar för att bruka jorden.

– Grönsaker växter bäst på vintern, för när det går över 30 grader på sommaren blir det lite för varmt. Men tropiska växter, som frukt, trivs gott i värmen. Jag odlar och Jennifer lagar maten, säger Micke.

I dag är de självförsörjande på frukt, grönsaker och även valnötter och macadamianötter. På en stol i trädgården ligger några nyplockade frukter. De är runda, men samtidigt kantiga: cherimoya.

– De heter anona på portugisiska och har en tropisk smak; som en blandning av banan och ananas. Det är en av världens nyttigaste frukter. Den var ny för mig när jag kom hit, säger Micke.

När de tog över huset fanns här många fruktträd. Huset ligger i en sluttning och den tillhörande tomten är uppdelad på fyra etage. På nedre plan står 25 bananplantor, och ett snäpp upp ryms grönsaksodling och citrusträd.

– Avokado ska vi inte glömma, de står också på plan ett. De plantorna är perfekt att odla på Madeira – just nu har vi 50 frukter på gång, säger Micke.

Etage tre och fyra är fulla av fruktträd, som guava, mango, persika och fikon. De har en nêspera också; en japansk mispel; släkt med häggmispel. Dess frukter ser ut som små gula päron eller plommon. Variationen av sorter gör att det alltid finns mogen frukt att plocka.

Åtta frigående hönor värper varsitt ägg per dag, men när det står kyckling eller höna på menyn är fågeln köpt. Det är för svårt att äta upp de egna hönsen.

– Vi äter våra egna grönsaker som tillbehör till kött och fisk, men det blir sällan pasta och ris. Vi odlar ingen potatis, men får ofta av grannen. Vi älskar att odla, skörda och laga närodlad ekologisk mat – allt utomhus, säger Jennifer.

Svårt med språk men lätt med gemenskap

Ett gigantiskt bevattningssystem med kanaler, så kallade levadas, sträcker sig över hela ön och möjliggör tillträde till naturen eftersom man har rätt att följa en levada. Den kan plötsligt vara byggd över någons tomt, och det är helt okej. Man säger bara ”Hej, hej” och trampar vidare.

– På 1500-talet lät man slavar börja med projektet. Det var torka på öns södra del, men regnade friskt i norr. Systemet går i stort sett fram till varje hus, och för bara 20 euro om året får man bevattning på sin tomt, säger Jennifer.

Det är inte särskilt svårt att komma in i gemenskapen här. Människorna är öppna och trevliga. Men ett krux är att många inte kan engelska, och Micke är ny på portugisiska. Hur går det för dig då, Micke, undrar vi.

– Det går dåligt, men jag har ju en språkbegåvning här, säger han skrattande och nickar åt Jennifer.

Han försöker så gott det går, men konstaterar att han behöver lägga ner mer tid på att lära sig språket. För Jennifer är det annorlunda; hon pratar portugisiska sedan hon som barn bodde med familjen i Angola. Det var gerillakrig där och matbristen var stor. Hennes pappa arbetade för Sida, i ett projekt att lära befolkningen att fiska.

– Det var frågan om att försörja landet. Man hade dödat alla djur på savannen, men hela havet var fullt med fisk. Givetvis har jag glömt massor, men språket har liksom väckts till liv igen, både melodin och snacket, berättar Jennifer.

relationerGunilla: Biscuit valde själv sin husse

Trots att hon själv upplever sig få tunghäfta ibland går det bra att prata. Öborna kommenterar brytningen och tror att hon är från Brasilien – det får man säga är ett gott omdöme.

Jennifer och Micke är eniga om att de har kommit till ön för att stanna.

– Vi längtar inte hem till vårt hus och våra gamla saker, men vissa personer längtar vi förstås efter. Vi har inte ångrat en dag sedan flytten.

Parets 5 härliga restips för Madeira

• Vandra längs en levada – kanalerna är karaktäristiska för Madeira och bjuder på vandring i olika svårighetsgrad.
• Fiskebyn Câmara de Lobos – med ett gemytligt centrum. Här landsteg den portugisiske sjöfararen João Gonçalves Zarco i början av 1400-talet och därefter koloniserade Portugal ön.
• Dagsutflykt till halvön Ponta de São Lourenço, på västra sidan, norr om flygplatsen – en vandring med rejäl stigning.
• Söndagsmarknad i bergen – här finns allt från kläder till höns och kaniner. Det doftar mat och kanderade mandlar.
• Bada i naturliga havspooler i Porto Moniz, på norra sidan – vackert och speciellt. Passar bäst att besöka på sommarhalv-året.