Maria är en riktig hönsmamma: ”De bruna hönorna är partyhönsen”

Kvinna med en brun höna i händerna.

Foto: Susanne Stamming

För ”hönsmamman” Maria är det självklart att alla ska få vara olika. Och trots flera sjukdomar i familjen satsar hon vidare på sina hönor. I olika färger såklart!

På Kackelvägen på Tjörn i Bohuslän bor bara höns och tuppar i något som liknar en radhuslänga av ombyggda arbetsbodar. De lever glada dagar och kan välja om de vill vara ute eller inne, spatsera på sin lilla väg, ligga i en grusgrop i en gränd eller prova lyckan i gräset på baksidorna. En och annan mask eller insekt slinker säkert ner och när de är för gamla för äggläggning blir det pension.

– Jag brukar sälja dem som sällskapshöns för 20 kronor för jag gillar inte att slakta dem om det inte är nödvändigt, berättar Maria Karlsson.

Se också: 5 saker du inte visste om Gustav Mandelmann

0:41

Efter reklamen: 5 Saker du inte visste om Gustav Mandelmann

(0:41)

Hon har både vita och bruna höns och den regnbågsfärgade Prideflaggan vajar stolt i vinden utanför en av bodarna.

– Jag tror på allas rätt att vara olika – oavsett om det är höns eller människor.

Hon skrattar när hon berättar om sina höns som alla har sina personligheter och karaktärer.

– De är alldeles för många för att alla ska kunna ha namn, men visst har jag haft mina favoriter.

De bruna hönsen kallar hon partyhönsen för de gillar att vara uppe sent på kvällarna och är väldigt sociala. De kan beta av stora områden för de är inte lika rädda som de vita, samtidigt blir de oftare offer för räven.

– De vita är skyggare och går och lägger sig tidigt. Men de bästa var champagnehönsen som var en korsning av vita och bruna, silverhöna kallades de och var en perfekt kombination. Underbara, snälla och bra betesdjur. Men de har jag inte lyckats få tag på längre, säger Maria.

Flera diagnoser

Hon är född på Tjörn och har bott där under stora delar av livet, men jobbade som fritidspedagog i Göteborg under tio år. Hon träffade kärleken i Edwin och de fick två söner Daniel och Fredrik 1990 och 1992, samt senare även Rebecca 1998. När sönerna kom hade de redan köpt gården och börjat fundera på vilken verksamhet de skulle ha där.

– Vi fick fyra hönor 1989 och det blev en del ägg, sedan hade vi får, men det var för jobbigt att skicka dem till slakt. Dessutom var de svåra att hantera och det är inte klokt hur mycket vi fick jaga runt efter dem, säger Maria.

De hade några år med lamm innan de gick över helt till hönor.

– Jag var tvungen att få en inkomst eftersom mina två söner båda hade diagnoser som gjorde att jag behövde vara hemma med dem mer. Vi hade egentligen inte tänkt leva på lantbruk, säger Maria.

Det var framförallt andra pojken; Fredrik som hade en del hälsoproblem med reflux, en underutvecklad njure och för stor urinblåsa.

– Det blev bättre med tiden som tur var.

Men även äldsta sonen Daniel hade problem med barndiabetes som debuterade redan när han var ett och ett halvt år.

Jag gillar inte att slakta dem

Själv var hon uppväxt med närhet till landsbygden eftersom hennes farmor hade gård, men hon insåg att det var tungt arbete och ville hellre till stan.

– Sedan hamnade jag ändå här, ler hon.

Gården hittade hennes pappa och det blev kärlek vid första ögonkastet för både henne och Johan.

– Det var snöstorm när vi kom hit, men vi kände direkt att vi ville flytta hit. Märkligt.

Olika hönor

I början försökte hon kläcka ägg själv, men det blev för mycket tuppar och idag köper hon in hönsen istället. Allt är ekologiskt och djuren bor i ett antal ombyggda arbetsbodar som dekorerats med vackra målningar. Antalet ligger mellan 1000 - 3000 hönor beroende på säsong och efterfrågan på ägg.

Kalle och Christine lämnade storstadsstressen för skogen

Egentligen var tanken att bygga ett större hus, men så blev Maria sjuk.

– Jag fick en tumör i hypofysen och opererades. Efteråt fick jag kortisolbrist och blev riktigt sjuk. Jag har inga egna hormoner idag utan måste få mediciner.

Hon skakar på huvudet.

– Hade det inte varit för min idrottsbakgrund och för mina barn hade jag nog gett upp. Men jag har tävlat på högsta nivå i basket och hade tävlingsgnistan i mig tror jag. Jag har alltid varit en vinnarskalle.

Samtidigt dog hennes bror i en leversjukdom och hann bara hjälpa till lite med byggandet som det hade varit bestämt.

– Då bestämde vi oss för att vi kör som det är med små byggbodar åt hönsen och nu har vi åtta hus på Kackelvägen, med gräsytor bakom och det fungerar bra. Just nu är de väl mellan 2000 till 2500. Räven tar en del tyvärr.

Hon slaktar inte längre och att ha en blandning av vita och bruna höns är ett ställningstagande eftersom hon hatar likriktning.

– Alla gurkor ska se likadana ut, varför? Jag blandar gärna bruna och vita ägg i kartongerna också om jag kan. Mångfald är viktigt.

Räven tar en del tyvärr

Kanske är det barnens diagnoser och hennes yngsta, dottern Rebeccas läggning, som påverkat eller så har Maria alltid tänkt så här. Hon vet inte.

– Alla behöver inte vara lika eller bra på samma saker.

Hon brinner för att visa att det småskaliga och ekologiska fungerar och att det finns mycket kvar att upptäcka och utveckla.

– Jag har ett samarbete som gör att jag får musslor från havet som blivit över eftersom de är för små för att sälja. De mals ner till mjöl och blir foder åt mina höns. Det har fungerat jättebra. Smaken blir extra mustig.

Egna recept

Hennes ägg och en del andra produkter säljs både lokalt och i ekologiska butiker i Göteborg. Hon har också en egen gårdsbutik där det finns maränger, skorpor och annat som är fritt från gluten.

– Min son Fredrik var allergisk mot allt från gluten till soja och mjölkprodukter. Det var så mitt intresse vaknade för att baka det som är gott ändå.

De flesta recepten har hon klurat ut själv.

– Det svåraste var brödet. Det tog mig något år att göra perfekt. Jag fick lägga det åt sidan och prova igen senare när jag körde fast. Jag använder bovete, rapsolja och sirap bland annat och vi har egen surdeg.

Butiken är numera en självbetjäningsbutik för hon har inte tid att stå där när det finns så mycket annat att göra. Allt bygger på ärlighetsprincipen och det har fungerat hittills.

– Kunderna lämnar pengar eller swishar.

Själv lägger hon mest tid på att studera och ta hand om sina hönor.

– De är på många sätt lika människor. Det förekommer mobbning. De slåss ibland. Tyvärr är det offret som förflyttas, men ibland finns det någon översittarhöna som startar för mycket och då är det den som får flytta.

De bruna tupparna har mer pondus och skapar därmed mer lugn än de vita som är mesigare.

Kvinna med ägg i sin gårdsbutik.

Marias ägg säljs både lokalt och i ekologiska butiker i Göteborg. Hon har också en egen gårdsbutik.

Foto: Susanne Stamming

– Men de bruna hönorna mobbar mer också. De är sina egna karaktärer. Det gäller att hitta en balans.

Rävarna är ett hot

Förutom vanligt foder får de alla gå på grönbete och där ser Maria till att det finns mer än bara det vanligaste gräset.

– De betar klöver, lucern, cikoria och kummin som finns insått i markerna. Jag tror det är bra med variation.

Ibland får friheten sina offer när rävar tar höns i stora mängder.

– Det värsta är skabbrävarna för de beter sig inte normalt. En frisk räv tar ofta en höna och sticker. En skabbräv kan döda hundratals.

Vid ett tillfälle hörde hon ett konstigt ljud vid elvatiden på kvällen.

– Det var en grävling som jagade en höna. Hon gömde sig under några förpackningar och vi lyckades skrämma bort den.

När hon inte räddar höns från rovdjur funderar hon ut nya sätt att göra anläggningen än mer ekologisk och miljövänlig.

Åsa Andersson har räddat tusentals hönor till ett bättre liv

– Jag har tankar om att samla regnvatten på något sätt. Jag tror att om jag hittar olika sätt som faktiskt fungerar så kan det sprida sig till det stora producenterna när de ser att det är både praktiskt och lönsamt. Man får göra det lilla man kan, ler hon.

Maria använder tiden när hon packar ägg för att tänka ut nya idéer och det gäller även förbättringar för sina barn.

– Vi har haft problem med både sjukvården och skolan periodvis. Framförallt när jag, Fredrik och min dotter Rebecka drabbades av borrelia. Vi fick inte hjälp i Sverige utan var tvungna att ta oss till Tyskland.

Idag mår de alla mycket bättre, men förtroendet för den svenska sjukvården är borta.

– Det finns så mycket prestige. Det är som att det som tyskarna har bevis för inte gäller här om läkarna och forskarna i Sverige inte kommit på det själva.

Maria skakar på huvudet och sedan skrattar hon. För hon ser en tupp som spatserar stolt fram över Kackelvägen. Tuppen som verkar bestämma en hel del.

– Hönsen är verkligen som vi människor på många sätt och vi är som dem.

”Jag gillar inte att slakta dem

Maria vill hela tiden göra sin anläggning mer ekologisk och miljövänlig.

Det här är KRAV-höns

KRAV är en kontrollförening för ekologisk produktion.

Föreningens syfte är att se till att märkningen är trovärdig genom en effektiv kontroll av ekologisk produktion.

KRAV-märkt djurhållning innebär respekt för djurens naturliga behov när det gäller beteende, foder och den miljö de vistas i.

Djur på KRAV-certifierade gårdar får vara ute och beta mycket. Det ger foder, naturlig sysselsättning och bidrar till starka och friska djur.

De får även gå ute (om väder och markförhållanden tillåter) under andra perioder på året än under sommaren. Fjäderfä får alltid hållas inne på natten där de känner trygghet från rovdjur.Djuren ska ha möjlighet att utöva naturliga beteenden. För höns betyder det bland annat att de inte ska hållas i burar utan få gå fritt. De ska kunna krafsa och sprätta, sitta på pinnar, sandbada och värpa i rede.

Kvinna med sina frigående hönor.

Foto: Susanne Stamming

Det här är Maria!

Namn: Maria Karlsson.

Ålder: 59 år.

Bor: Mällby Gård på Tjörn.

Familj: Maken Edwin, vuxna barnen Daniel, Fredrik och Rebecca.

Relaterade artiklar

Christel sadlade om efter dotterns död: ”Jag följde mitt hjärta och blev ett med naturen”

Marie Mandelmann talar ut om krisen på gården