Samlaren Linus har över 600 antika tomtar: "Enligt sägnen gav de ägaren lycka och välgång”
Linus Karlsson har samlat tomtar så länge han kan minnas. Idag fascineras han speciellt av äldre tomtar, främst de som kommer från Heissner. Antik & Auktion har besökt denne entusiastiske samlare för att få veta mer om honom och – självklart – om julaftonens mest efterlängtade farbror.
Se också: 10 julfilmer med toppbetyg på IMDb
Hur startade ditt intresse?
– Jag har ärvt det av min farmor, som samlade på tomtar av olika slag. Jag var bara två månader gammal när jag fick min första tomte, sedan dess har jag fått många i present. Tidigt började jag också spara min veckopeng för att köpa fler. Till en början samlade jag tomtefigurer av olika fabrikat, men i 15-årsåldern fick jag upp ögonen för Heissners. Det var en granne som hade dem. Jag blev så förälskad, men de tomtarna var dyra och dessutom svåra att hitta. Men julen 2006 fick jag min första, i present av grannen. Efter det har jag sparat och köpt flera Heissnertomtar för ganska stora belopp.
Vad är det som gör just Heissnertomtarna så intressanta?
– Det är berättelsen bakom som gör dem så spännande. Historien startar omkring mitten av 1800-talet, men till en början med en tillverkning av djurhuvuden av terrakotta som kom att bli en populär variant av trädgårdsdekoration i Tyskland. Heinrich Dornheim startade produktionen av de populära djurhuvudena 1856 i Gräfenroda. I fabriken arbetade lärpojkarna Philipp Griebel och August Heissner, som efter en tid hos mäster Dornheim öppnade egna fabriker i början av 1870-talet.
”Figurerna föreställde små mystiska varelser, vilka man föreställde sig levde i gruvor”
Förutom djurhuvuden började Griebel och Heissner att framställa hantverksmässigt serietillverkade trädgårdstomtar och prydnadstomtar vid slutet av 1800-talet. Tomtarna blev en omedelbar succé och en viktig exportvara.
Hur långt tillbaka kan trädgårdstomtens historia spåras?
– Sett ur ett vidare perspektiv var trädgårdstomten i sig ingen nyhet under 1800-talet. Att dekorera trädgården med skulpturer är något som går tillbaka ända till antiken. Traditionen togs upp under renässansen, då det var populärt med små kortväxta figurer i parkerna. Enligt sägnen gav de ägaren lycka och välgång. På 1600-talet tillverkades trädgårdsfigurer av sten efter ritningar av Jacques Callot (1592–1635). Figurerna föreställde små mystiska varelser, vilka man föreställde sig levde i gruvor.
”Enligt sägnen gav de ägaren lycka och välgång”
De figurer som Griebel och Heissner skapade under senare delen av 1800-talet utgick ifrån dessa ritningar och hänger samtidigt ihop med den nordeuropeiska folktron på övernaturligt småfolk. Den klassiska tyska tomten som började tillverkas i Gräfenroda hörde liksom 1600-talstomtarna hemma i gruvan. De kläddes med luva och jacka, plagg som traditionellt användes av tyska gruvarbetare.
Fanns det fler fabriker i Gräfenroda?
– Heissner och Griebel var de största fabrikerna, men då tomtarna blev så populära etablerades i snabb takt flera tillverkare av vilka Veb och Hertwig & Endert hör till de mer kända. Som mest fanns ett tjugotal fabriker i Gräfenroda. Antalet berättar tydligt om hur stor marknaden var.
Är det lätt att skilja på de olika fabrikaten?
– Vissa Heissnertomtar kan man utseendemässigt särskilja från den övriga produktionen, en del är också märkta med firmans stämpel. Annars är det svårt att avgöra fabrikat, då många modeller är förvillande lika. Fabrikernas produktkataloger är ett måste om man vill vara helt säker. Jag har lyckats samla på mig många kataloger genom åren, som jag har fått från tomteentusiaster i Tyskland.
Finns det kopior? Är det lätt att bli lurad?
– De tyska fabrikerna kopierade varandra, men det är inte detsamma som en modern förfalskning. De äldre tomtarna är gjorda av gjuten terrakotta och handmålade, medan dagens förfalskningar inte har samma kvalitet. De är ofta tillverkade av gips eller andra billigare material som inte har samma tyngd. De har heller inte samma kvalitet vad gäller måleriet.
Hur länge var tillverkningen igång i Tyskland?
– Serietillverkningen som kom igång under 1800-talet gjorde tomtarna överkomliga för alla och därför höll produktionen i sig. När Tyskland delades efter andra världskriget hamnade tomtefabrikerna i DDR. Tillverkningen fortsatte, liksom exporten, och genom denna fick DDR-staten hårdvaluta från väst.
År 1948 förbjöds emellertid tillverkningen, vilket ledde till att Heissner flyttade sin fabrik till Förbundsrepubliken Tyskland medan Griebel i stället ställde om och riktade in sig på nyttovaror. Lyckligtvis hävdes till slut tomteförbudet, då detta minskade landets inflöde av valuta, och Griebel återupptog sin produktion.
Hur ser intresset för äldre tomtar ut idag?
– Efterfrågan är stor, inte minst bland yngre. De har fått upp ögonen för de äldre tomtarna som har en helt annan charm än de nytillverkade varianterna. Jag tror att många av de yngre samlarna har fått intresset från sina mor- och farföräldrar, precis som jag. Ofta finns det någon gammal tomte i ett äldre hem och det är nog så intresset startar. Det hela handlar säkert om nostalgi.
Du har en imponerande samling, är du ändå på jakt efter fler?
– Ja, visst är jag det. Men inte vilka tomtar som helst. Jag skulle gärna vilja komma över en speciell modell av tomtemor från Heissner. Den är en favorit.
