Jag testade självhäftande tapeter – här är misstagen du vill undvika

Självhäftande tapeter
Foto: Louise Wibergh Lenti
Självhäftande tapeter marknadsförs ofta som den enkla vägen till en snygg fondvägg. Ingen klisterhink, inget kladd och snabbt resultat. För mig blev det precis tvärtom – ett veckolångt relationsprov med skeva väggar, utdragna våder och en mönsterpassning som till slut gav upp.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

5 saker vi skäms över i våra hem

Brand logo
5 saker vi skäms över i våra hem

Med hösten kommer ofta viljan att förnya sig själv eller sitt hem. Kanske har du länge längtat efter en fondvägg för att lyfta upp ett trist hörn och planerar att äntligen göra slag i saken med en härlig tapet.

Låt mig då komma med ett varningens ord och några tips från min traumatiska upplevelse av att tapetsera med självhäftande tapeter.

Ett relationsprov

Jag var gravid i sjätte månaden och kände ett enormt behov av att göra vårt hem redo för vår lilla bebis. Ni vet, det där boandet som alla pratar om. Badrummet skulle helrenoveras, babygym skulle köpas in och kontoret skulle göras om till barnrum.

När det kom till barnrummet räckte det inte med att ta bort kontorsattiraljer och lägga in någon mjuk matta och fluffiga kuddar. Nej, jag skulle prompt både måla om och tapetsera. Målandet gick bra och var till och med mysigt. Problemet var tapetseringen av fondväggen.

För att underlätta för mig och min man, som inte är vana tapetserare, hade jag köpt en självhäftande tapet då det marknadsfördes som mycket enklare. Stora klistermärken som enkelt skulle fästas på väggen utan kladd – det kommer ju gå på under en timme!

Spoiler: det tog en hel vecka och jag, mina sprutande hormoner och min stackars man kämpade med sammanbitna käkar så svetten rann och vi har nog aldrig varit så sura på varandra.

Problemet med självhäftande tapeter

Innan det gick att sätta upp tapeten behövde vi måla grundfärg på väggen och lägga ut tapetvåderna så att de fick räta ut sig. Än så länge fanns det inga större problem mer än att balansera på pall och hitta tillräckligt tunga böcker att lägga som tyngd.

När färgen torkat och våderna blivit rakare var det dags att börja tapetsera.

Lite trött och med magen i vädret skulle det prompt grundmålas så att tapeterna fick bra fäste. Våderna fick ligga och räta ut sig under böcker i över ett dygn.Foto: Louise Wibergh Lenti

Första våden gick relativt snabbt och smärtfritt. Något vi snabbt konstaterade efteråt när vi skulle mönsterpassa med nästa del var däremot att varken våra väggar eller vårt tak var helt rakt. Första våden, som nu satt som berget, var därför någon millimeter sned vilket skulle förstoras enormt ju längre ut på väggen vi tapetserade.

Självhäftande tapeter går som tur är att dra av och sätta fast igen så vi kunde fästa om tapeten så att den passade vår skeva vägg. För varje gång du drar loss självhäftnde tapeter från väggen, oavsett hur försiktigt du gör det, riskerar tapeten däremot att dras ut eftersom den är mer elastisk än en vanlig papperstapet. Det resulterar i att motivet på tapeten blir lite förskjutet där du hållit i den med händerna, vilket absolut hände oss.

Här började vi starkt ifrågasätta varför vi valt en tapet som krävde en exakt mönsterpassning.

När genvägen blir en senväg

Att välja bort tapetklister “för att slippa krångel” visade sig vara en genväg som blev en enorm senväg. Eftersom första våden hade blivit utdragen behövde nästa våder justeras flera gånger innan de matchade någorlunda – vilket förstås gjorde att även de började tänjas på ett otroligt irriterande sätt.

Vissa våder gick till slut att mönsterpassa upptill och nedtill – men inte i mitten.

Tapetsering, självhäftande tapeter
trots skeva väggar och tak växte det sakta men säkert fram en färdig vägg.Foto: Louise Wibergh Lenti

Med gnisslande tänder satte vi sakta upp våd efter våd. Efter otaliga små justeringar såg motivet till slut helt okej ut. Vid ett tillfälle tog frustrationen över och vi klippte till en bit tapet och gjorde en överlappning för att mönstret skulle gå ihop. Till slut var vi klara och det blev faktiskt en sömlöst resultat.

Till en början.

Sedan kom nästa projekt: badrumsrenoveringen. Den valde vi tack och lov att lämna över till proffs och under tiden flyttade vi in hos mina svärföräldrar.

Efter mycket om och men hade vi fått upp vår fondvägg. Hade jag vetat hur det skulle utveckla sig hade jag nog kanske tagit fler bilder på slutresultatet.Foto: Louise Wibergh Lenti

När vi äntligen fick komma hem igen gick jag direkt in i barnrummet för att beundra fondväggen. Men till min stora fasa hade tapeten dragit ihop sig. Mönsterpassningen som vi kämpat med ner på millimetern gapade plötsligt med mellanrum på uppemot en halv centimeter.

Otroligt enerverande glipor efter alla timmar vi tidigare lagt på att få det sömlöst.Foto: Louise Wibergh Lenti
Står man en bit ifrån och kisar tänker man inte på det så mycket. Men vi vet hur fint och bra det en gång var...Foto: Louise Wibergh Lenti

Om det berodde på tid, temperatur, fukt eller bara tapetens egen vilja vet jag inte. Men resultatet var tydligt. Allt jobb vi lagt ner kändes i princip bortkastat.

Från den dagen och livet ut kommer jag frusta: Aldrig. Mer. Självhäftande. Tapeter.

Mina lärdomar

  • Rengör och grundmåla väggen så att tapeten fäster bättre.
  • Mät noggrant innan första våden sätts upp.
  • Räkna inte med att väggar och tak är helt raka.
  • Var extremt försiktig om du behöver dra loss och fästa om.
  • Undvik självhäftande tapet med exakt mönsterpassning om du är nybörjare.
  • Kom ihåg att små skönhetsfel inte är hela världen.
  • Gör helst inte större renoveringsprojekt när tålamodet redan går på sparlåga.
  • Nästa gång väljer jag vanlig tapet och tapetklister.

Som tur var höll relationen – även om väggen inte gjorde det.