Nicoline gav ödetorpet i skogen nytt liv: "Glasverandan har jag byggt själv"
När vägen smalnar av mer och mer och till slut viker av upp mot en backe vet man att man hittat rätt. Här finns inte en granne så långt ögat når. Skogen omfamnar det röda huset högst upp på backen, och nedanför slänten porlar en bäck som bjuder på gott om abborrnapp under våren. Det här är Inesbacken där Nicoline Svanberg, Christopher Wiklund och lilla Saga bor. Gården har fått sitt nya namn efter dotterns andranamn – Ines. I familjen finns också två kaniner och den engelska staffen Märta.
Vill bli självförsörjande
Nicoline älskar djur och natur och lagom till sommaren flyttar en tupp och ett gäng hönor in på gården. I framtiden vill familjen dessutom ha får.
– Vi vill bli så självförsörjande som möjligt och har redan ett växthus och ganska mycket odlingar. Vårt läge med skogen runtom och en södersluttande tomt ger ett bra odlingsklimat.
Byggt glasveranda
Familjen har bott i sitt drömhus i tre år och har hunnit byta fönster, måla om alla väggar och bygga ut torpet med 30 kvadrat.
– Pappa är snickare i grunden, han var med och grundade en trähusfabrik. Jag har ärvt hans intresse för att bygga. Tillsammans har vi byggt ut huset med ny hall och kombinerat badrum och tvättstuga på nedre plan och vår glasveranda på övervåningen, säger Nicoline.
Här bor
Nicoline Svanberg, 31, Christopher Wiklund, 38, och dottern Saga, 7.
Om huset: Ett gammalt torp från 1930 i Månsbyn utanför Kalix i Norrbotten.
Gör: Nicoline jobbade som frisör i många år, men sköter nu administrationen i familjeföretaget.
Djur på gården: Hunden Märta och två kaniner. Framtidsplaner: Trädgården och odlingarna ska byggas ut.
Instagram:@inesbacken446
Hennes pappa har dessutom tillverkat de vackra fönster som pryder glasverandan. Trots att de flesta fönstren var förstörda när Nicoline gick på husvisningen så var det just dem hon föll för. Och det har varit viktigt att alla nya fönster är tidstypiska med vacker spröjs.
När hon och Christopher renoverat sitt hem har de genomgående varit noga med att göra det varsamt.
– Vi har kikat under gamla tapetlager för att se vilka färger man hade från början. Det mesta gick i grönt. Vilken tur att grönt är en av mina favoritfärger!
Nicoline gillar att inreda i äldre stil, något som följt henne från hem till hem. Som 18-åring flyttade hon in i ett minihus på 48 kvadrat som hon byggde om och renoverade.
– Det var litet men väldigt vackert. Huset var från 1800-talet. När Christopher flyttade in hos mig kände vi oss lite väl trångbodda, säger Nicoline.
De är båda Kalixbor men kände inte till varandra sen tidigare när de stötte ihop på en hemvändarfest under julen för sex år sedan.
– Han hade bott i Stockholm i sju år, men flyttade hem igen när vi blev ett par.
Nu äger han familjeföretaget, ett måleri, här i Kalix.
– Vi drömde om att bo i ett äldre hus mitt i naturen och letade intensivt i ett års tid. Vi var med och bjöd på flera hus och till slut gav jag nästan upp, men så dök det här torpet upp på Hemnet. Vi var precis på väg till Lofoten och fick en förhandsvisning tillsammans med en massa andra spekulanter.
Mött björn
Det avskilda läget mitt i naturen kändes helt rätt och Nicoline och Christopher gav ett bud på stående fot.
– När mäklaren ringde oss och frågade om vi var sugna på att flytta jublade jag högt. Både säljaren och hans 86-åriga mamma har varit på besök hos familjen och de har berättat lite om husets historia.
– Det var den gamla damens föräldrar som byggde huset. De hade bondgård och hon växte upp här med tre syskon. Hon gav mig ett handskrivet brev där hon utförligt berättade hur man bäst sköter matkällaren. Och om hur hon mött björn som ung. Även Nicoline har hört björn på sina hundpromenader. Det finns gott om vilt i omgivningen.
– Jag stortrivs med att bo här mitt i naturen.