Lästips:NYTT! Korsord Läsarberättelser Gratis stickmönster Smarta städknep Livet med katt Julpyssel Nostalgi Klassiskt julpynt

Norsk designguide: Allt du vill veta om Norges designskatter

20 sep, 2021
author Jenny von Platen
Jenny von Platen
En Tripp trapp-stol och fåtöljen Bambi.
Det är hög tid att göra en designutflykt till Norge. Här finns massor av spännande formgivare, tillverkare och designskatter att upptäcka och utforska. Dessutom ligger antikbutikerna tätt, inte minst i Oslo – så ta med många kassar och lådor att packa i när du ska hem.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Trots nyskapande former och hantverksskicklighet på hög nivå är många av de norska formgivarna och tillverkarna ganska okända idag, internationellt sett. Men vi börjar upptäcka dem, en efter en. Exempelvis har den långa låga bänken Krobo av Torbjørn Afdal (1917–99) blivit väldigt eftertraktad. Även karmstolen Bambi och fåtöljen Holmenkollen är designikoner av hög internationell klass.

Fåtölj med stomme av teak och klädsel i cognacsfärgat läder
Inredningsarkitekterna Rolf Rastad och Adolf Relling öppnade tillsammans Rastad & Relling Tegnekontor i Oslo 1943. Efterhand ägnade sig Rastad alltmer åt möbel- och inredningsbutiken, medan Relling blev ansvarig för formgivning av möbler. En av firmans mest kända möbler är utan tvekan den vackert formade karmstolen ur serien Bambi. På Bukowskis klubbades för drygt tre år sedan ett fint exemplar med stomme av teak och klädsel i cognacsfärgat läder. Intresset var stort och klubban slog först på 29000 kronor.
Fåtölj med stomme i teak och beige läderklädsel.
Den ser cool och bekväm ut, Arne Tidemand Ruuds justerbara vilstol Holmenkollen, som han formgav i slutet av 1950-talet och som tillverkades på hans egna snickeri AS Inventar. Exemplaret som visades hos Bukowskis har stomme i teak och beige läderklädsel. Ett bud på 26 000 kronor krävdes för att få med sig den hem.

Men den norska designhistorien börjar inte med möbler, utan med guldsmedskonsten, som var framstående redan under 1800-talet och blomstrade runt år 1900. Firmor som David-Andersen och J. Tostrup, båda verksamma i Oslo, skapade fantastiska corpusarbeten i silver, guld och emalj.

Ölgås, i form av ett vikingaskepp, i förgyllt sterlingsilver och avancerat emaljarbete.
Den storslagna ölgåsen, i form av ett vikingaskepp, i förgyllt sterlingsilver och avancerat emaljarbete är ett fint exempel på de fantastiska corpusarbeten som gjordes i Norge runt år 1900. Den är utförd hos David-Andersen. Värderingen hos Blomqvist låg på 50 000–60 000 norska kronor, men klubban slog först på 72 000 norska kronor 2006.
Två broscher med infattade naturstenar och ett par örhängen i mässing.
En spännande grupp smycken av Anna-Greta Ekers design fanns att njuta av på Blomqvist. Anna-Greta Eker växte upp på Åland och utbildade sig till formgivare på konsthantverksskolan Ateneum i Helsingfors med examen 1951. I slutet på 1950-talet flyttade Anna-Greta Eker till Norge och började formge smycken för PLUS. Hon arbetade fram spännande materialkombinationer med till exempel silver eller mässing tillsammans med trä, sten, fossil eller glaspärlor. Ropet på Blomqvist bestod av två broscher med infattade naturstenar och ett par örhängen i mässing. Alla delarna klubbades för 1500 norska kronor.

Under första halvan av 1900-talet började formgivningen, precis som i andra länder i Europa, alltmer inrikta sig på vardagsföremål. Foreningen Brukskunst förmedlade formgivare till industrin, till exempel Nora Gulbrandsen som anställdes hos Porsgrunds Porselænsfabrik 1928 och Sverre Pettersen som började rita glas för Hadeland Glasbruk samma år.

Olika delar ut glasservis med röd fot.
Röda om fötterna. Sverre Pettersen var dekorationsmålare och illustratör men knöts tack vare Foreningen Brukskunst till Hadeland Glassverk 1928 där gav han sig i kast med att förnya brukets glasmodeller. Hans mest kända föremål är en rikligt graverad punchskål med bricka och glas som gavs som bröllopsgåva till kronprins Olav och kronprinsessan Märtha året därefter. Servisen i rökfärgat glas med starkt röda fötter är formgiven av Pettersen i början av 1930-talet. De tio delarna klubbades för 1 500 norska kronor på Blomqvist Auksjoner.

Efter andra världskriget var den norska möbelindustrin framåt och aktiv. Geografiskt samlades möbeltillverkarna främst i Vestlandet, den västligaste delen av Norge där bland annat Bergen ligger. Även textilindustrin låg i framkant och skapade moderna mönster för nya kundgrupper.

Se också: 5 saker att tänka på när du går på loppis

5 saker att tänka på när du går på loppisBrand logo
5 saker att tänka på när du går på loppis

Per Tannum viktig för norska designframgångarna

En person som var avgörande för de norska designframgångarna var Per Tannum (1912–94). Bland annat startade han tidskriften Bonytt 1941 för att öka intresset för inredning och puffa för föremål av god kvalitet. Samma år grundade han även Bruksbo Tegnekontor som till en början skapade möbler för hans två egna möbelbutiker P.T. Møbler och Møbel-Tannum. Det var också han som stod bakom utställningen Norway Designs for Living i Chicago 1951, en satsning som några år senare skulle mynna ut i inredningsbutiken och utställningsverksamheten Norway Designs.

Annons

Utöver allt detta var han även kraften bakom PLUS, en sammanslutning av cirka tio tillverkare och formgivare som från 1958 och framåt skapade föremål avsedda för serietillverkning. Alla dessa satsningar skapade en kreativ miljö för unga formgivare att verka i och genererade internationella priser och utmärkelser.

Ja, det är helt klart dags att upptäcka den norska designhistorien, ett garanterat spännande område att utforska.

"Allt började med att någon nämnde Erik Pløen"

För att få veta mer om norsk formgivning från 1900-talet tog Antik & Auktion kontakt med Mats Linder, en välkänt namn inom området skandinavisk formgivning. Han utbildade sig till bildkonstnär på Kunstakademiet i Trondheim, och är sedan tjugo år tillbaka skribent för bland annat den norska tidskriften Samler & Antikkbørsen. Mats Linder är även en flitig författare och namnet bakom flera designböcker och texter i utställningskataloger och uppslagsverk.

Vas som er ut som en sten.
Den ser nästan utomjordisk ut, vasen skapad i Erik Pløens egen verkstad på 1970-talet. På Blomqvist klubbades den för 11000 norska kronor. Den 27cm höga vasen är signerad Pløen Norway undertill.

Hur kom det sig att du blev intresserad av 1900-talsföremål?

– Jag bodde i Malmö på 1990-talet och började jobba i en välgörenhetsbutik. Jag kunde ingenting om sakerna vi sålde men la märkte till att några kunder kom dit och handlade varje dag. De måste börja få fullt därhemma, tänkte jag, men insåg snart att de sålde sakerna vidare. Så jag började titta på vad de köpte. Efterhand började jag själv gå på loppisar och köpa och sälja lite grand. En av handlarna som jag lärde känna, tipsade mig om en norsk keramiker som hette Erik Pløen. Det namnet ska jag komma ihåg, tänkte jag. När jag hade flyttat till Trondheim för att börja på Kunstakademiet gick jag vid ett tillfälle in i en antikhandel och köpte en vas av Erik Pløen. Den sålde jag senare till Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum i Trondheim. Det var så det började.

Annons

Erik Pløen – en man med stor experimentlusta

Keramikern Erik Pløen (1925–2004) har varit enormt betydande för den moderna norska keramiken.

Han började som lärling i en keramikverkstad redan som 16-åring.

År 1946 öppnade han en egen keramikverkstad, men tog efter cirka tio år en paus i arbetet för att få utrymme att experimentera med stengodset. Resultatet blev en uppsättning föremål som bland annat visades på utställningen Formes Scandinaves på Louvren i Paris 1958.

Det stora genombrottet kom 1959 då han hade en separatutställning på den legendariska inredningsbutiken Norway Designs i Oslo. Georg Jensens butik i New York visade hans keramik och 1961 tog Erik Pløen emot det prestigefyllda Lunningpriset.

Under 1960- och 70-talen utvecklades hans skapande till mer konstnärliga och skulpturala former, med mindre fokus på funktion än tidigare.

Du var ganska tidigt ute med att uppmärksamma norsk formgivning?

– Ja, jag gjorde en utställning på Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum 1999. Och då var jag förvånad över att just jag fick göra det. Men vid den tiden var det inte så många som fokuserade på 1900-talet. På utställningen blev jag intervjuad av Samler & Antikkbørsen. Efteråt, när vi småpratade över en lunch, sa jag som jag tyckte, att tidningen var lite tråkig för den handlade ju bara om gamla saker. ”Men då får väl du skriva om 1900-talet då”, sa reportern. Och så blev det. Jag har skrivit om design och konsthantverk i 20 år nu.

Vilka är dina senaste böcker?

Norsk design og Kunsthåndverk A til Å kom 2020. Sedan dess har jag gett ut ytterligare tre, fyra böcker. Tunna i och för sig, men jag har haft en idé under många år om att göra en serie där varje bok tillägnas en norsk formgivare. Så det kommer fler. Med de här böckerna vill jag lyfta fram norska formgivare och konsthantverkare och göra norsk kultur mera känd för omvärlden.

Varför tror du att norsk formgivning inte är lika känd som till exempel dansk?

– Norska tillverkare har varit dåliga på att framhäva sina formgivare. Hade till exempel Tias Eckhoff varit dansk, hade han varit jättekänd idag. Han är ett av de viktigaste namnen inom Scandinavian Design. Han formgav även för danska tillverkare, till exempel besticket Opus för Dansk Knivfabrik i Lundtofte och Cypress för Georg Jensen.

Servis i gult och svart gods.
När man säger Tias Eckhoff tänker de flesta på bestick. Men Eckhoff gick keramikinriktningen på Statens håndverks- og kunstindustriskole och fick sitt första jobb på Porsgrunds Porselænsfabrik 1949 efter att ha utmärkt sig i en tävling utlyst av porslinsfabriken. En av de serviser som han skapade, stapelbara Glohane i tåligt eldfast gods, lanserades 1955. Blomqvist hade fått in hela 32 delar Glohane som tillsammans klubbades för 2 000 norska kronor.
Två knivar, tre skedar och två gafflar.
Det tog ett tag innan Tias Eckhoff blev anlitad av Norsk Stålpress. Han hade redan skapat bestickserier för de danska tillverkarna Georg Jensen och Dansk Knivfabrik i Lundtofte. Men det inhemska samarbetet resulterade i det fina besticket Maya som presenterades 1961. En uppsättning med totalt 38 delar klubbades hos Crafoord för 2 600 kronor.

Vad utmärkte norsk formgivning i början av 1900-talet?

Bordsur i art déco-stil.
Det fantastiska bordsuret i art déco är tillverkat på David-Andersen på 1920- eller 1930-talet. David-Andersen var en av de främsta firmorna i Norge att tillverkade magnifika corpusarbeten runt sekelskiftet. Bordsuret fanns till försäljning på Blomqvist med ett utropspris på 150 000–200 000 norska kronor, men förblev osålt.

– Foreningen Brukskunst bildades 1918 och man mer eller mindre kopierade statuterna från Svenska Slöjdföreningen, som de också samarbetade med. Målet var att föra samman norska formgivare med tillverkningsindustrin för att skapa en självständig konstindustriell tillverkning. 1920- och 1930-talen är något av jungfrulig mark i Norge. Mest framstående på den tiden var corpusarbeten i silver och guld, främst av David Andersen och Jacob Tostrup. Det var överlag hög kvalitet på de här arbetena från slutet av 1800-talet fram till cirka 1970. Från 1950-talet och framåt började man göra alltmer bestick och smycken. Och i det sammanhanget måste man, förutom Tias Eckhoff, också nämna Tone Vigeland. En fantastisk smyckeformgivare. Hon är verksam än idag men främst inom skulptur.

Annons

”Barnstolen Tripp Trapp har sålts i mer än 10 miljoner exemplar.”

Visst finns det en hel del tuffa möbler också?

– Ja, de mest kända firmorna var Rastad & Relling, Bruksbo Møbler och Vatne Møbler. Men, som sagt, de här företagen var inte så bra på att föra fram sina formgivare. Annorlunda är det med Peter Opsvik, han är duktig på att positionera sig och har kontroll på produktionen av sina olika modeller. Till exempel har han själv rättigheterna till barnstolen Tripp Trapp som har sålts i mer än 10 miljoner exemplar.

Tripp trapp-stol i trä.
Barnstolen Tripp Trapp lanserades 1972 och har sedan dess tillverkats i mer än tio miljoner exemplar. Formgivaren Peter Opsvik kom på idén när hans egen son Tor var för stor för sin barnstol, men fortfarande inte nådde upp till sin tallrik när han satt på en vanlig stol. Tripp Trapp tillverkas sedan start av Stokke och är förhållandevis vanlig på andrahandsmarknaden. Växjö Auktionskammare hade fått in ett fint exemplar som kunde ropas hem för 900 kronor.
Soffa med stomme i mörklackerat trä och klädsel i ljust konstläder. Ryggstöd i form av gröna och beiga bollar.
En minst sagt uppseendeväckande soffa, formgiven av Peter Opsvik och med namnet Globe klubbades hos Bukowskis för ett par år sedan för 4 000 kronor.

Vilken är din favoritmöbel?

– Det är modell 2050 av Arne Halvorsen, formgiven 1962 och tillverkad av P.I. Langlos Fabrikker. Fåtöljen är mycket ovanlig idag. Jag har bara sett en enda i verkligheten. Antagligen har man kasserat många av de exemplar som fanns. Det finns knappt några kvar. Stoppningen är av skumplast, ett material som pulveriseras under årens lopp.

Svart fåtölj och grå soffa i bakgrunden.
Absolut favorit. Fåtöljen med modellnummer 2050 och namnet Ocean är formgiven i början av 1960-talet av Arne Halvorsen för P.I. Langlos Fabrikker.

Vad kan man säga om det norska glaset under 1900-talet?

– Glaset är inte riktigt lika spännande som guldsmedskonsten och möblerna. En av de mest kända glaskonstnärerna under första halvan av 1900-talet är Sverre Pettersen, som var verksam på Hadeland Glassverk. Jag tycker att hans glas påminner om det Simon Gate och Edvard Hald gjorde i Sverige. Men efter andra världskriget utvecklades en större originalitet inom glaskonsten. Till exempel med Benny Motzfeldt, också på Hadeland. Hon skapade fritt som glaskonstnär och arbetade tätt med glasblåsarna. Under 1970-talet blev det norska glaset än mer spännande med fristående glaskonstnärer.

Annons

Och textilkonsten?

– Sedan lång tid tillbaka har vi ju haft mycket ryamattor. Under 1900-talet blev det populärt att köpa mönster och garn och själv knyta. Både män och kvinnor gjorde det, fördelningen var 50/50. Sjömän hade med sig material när de gick ut till havs och vävde på lediga stunder. Tyvärr säljs ryor billigt i Norge idag. Utomlands går de för tiodubbla priser.

Har du tips på vart man ska åka om man vill upptäcka norsk formgivning?

– Oslo är helt klart rätt ställe att åka till, där finns det absolut flest antikbutiker. Framför allt i de östra delarna av stan ligger det många små antikbutiker med mellanprofil. Några exempel är Brocante, Retrolykke, Utopia Retro Modern, Skogen Design, Brukthandelen Majorstua, Obelisque och Antikkvarehuset. Jag vill även slå ett slag för antikvariat, till exempel Adamstuen Antikvariat, Ruuds Antikvariat, Damms Antikvariat och Norlis Antikvariat. Alla i Oslo. Man bör även besöka Nasjonalmuseet och Munchmuseet. Och Vigelandsparken, en stor anläggning med skulpturer av Gustav Vigeland.

Annons