Värdering av Rörstrandsjardinjär av majolika
Vi möter Jan Wendel i en av köerna på Antikrundan. Han har med sig en Rörstrandsjardinjär av färgstark majolika och nu vill han veta hur ovanlig modellen är och hur den värderas i dag.
– Mina föräldrar ropade in den vid en slottsauktion under 1960-talet, men trots att far var antikhandlare var det här ingen pjäs som skulle säljas vidare. Det var helt och hållet ett personligt köp.
Enligt Jan står jardinjären fortfarande på samma skåp som den gjorde under hans uppväxt. Och den håller ställningarna som storfavorit.
– Ja, det kan man lugnt säga. Jag är nog lika förtjust i den som mina föräldrar var. När jag hade fått överta den, ringde jag Rörstrandsmuseet för att förhöra
mig lite om ålder och produktion. Och då fick jag veta att den var tillverkad under 1860–70-talet efter utländska modeller.
Så blir det Jans tur i kön, och vid expertbordet är det Joakim Bengtsson som tar emot. Det blir mitt i prick, för är det något Joakim är specialiserad på, så är det äldre porslinsföremål – bland mycket annat, ska kanske tilläggas.
Rörstrand och Gustavsberg skickliga på majolikatillverkning
– Wow, det här var en riktig praktpjäs! utbrister han när han tar emot den båtformade jardinjären.
Joakim synar noga alla detaljer, innan han vänder upp och ner på hela härligheten och tittar på undersidan.
– Jag kunde väl tro det, säger han när han sett stämplarna. Både Rörstrand och Gustavsberg var skickliga på majolikatillverkning, men Rörstrandfabriken var äldre och hade kanske lite större pondus. Det här var inte var mans egendom. När majolikan kom under 1800-talets andra del, var det bara de mer välsituerade som hade råd med den. Det här var en ren och skär lyxprodukt!
En riktig conversation piece
– Det passar ju bra, skrattar Jan. Den har tillhört Bellinga Slott utanför Sjöbo och såldes vid en auktion där på 1960-talet.
– Ett vältajmat köp också! tillägger Joakim. För på den tiden var majolika ett glödhett samlarområde och priserna kunde raka rejält i höjden. Men det går mode även i antikviteter och ett par decennier senare hade intresset svalnat. Därför är det roligt att se att det finns så pass många välbevarade praktpjäser kvar. Och faktiskt, efter det här långa nerförslutet kan man ana en svag uppgång för majolika.
– Det var ju roligt! säger Jan. Ser du förresten många av den här sorten?
Joakim berättar att majolikapjäser dyker upp ganska frekvent på Antikrundorna.
Ovanligare modell av blomsterskål
– Fast just den här modellen är lite ovanligare. Jag har sett snarlika, om än inte identiska. Båtformen var ju perfekt för jardinjärer. De skulle pryda bordet med dignande frukter eller vackra blomsterarrangemang. Ditt exemplar är helt outstanding i skicket – mint condition som vi brukar säga – så jag antar att du aldrig har använt den.
– Det har du rätt i! Den användes aldrig i mitt föräldrahem och jag har inte heller använt den. Det skulle inte kännas riktigt bekvämt.
– Jag tycker du ska pröva, säger Joakim. Lägg skyddande plast eller folie i botten och upp mot kanterna, så tar den ingen skada. Det här är ett häftigt och spektakulärt föremål som ska ställas fram och synas. En riktig conversation piece.
– Nja, jag tror inte det… Vi får se. Men jag har en annan fråga.
Hur mycket är jardinjären värd?
Så berättar Jan om informationen från Rörstrandsmuseet.
– Ja, det är helt korrekt, säger Joakim. Majolikan blev högsta mode på kontinenten under 1860–70-tal och de svenska porslinsfabrikerna köpte in modeller från England och Tyskland och tillverkade exakta gjutformar efter dem. Mönsterskydd existerade ju inte på den tiden, så det var fritt fram att kopiera.
Ditt exemplar är helt outstanding i skicket, mint condition som vi brukar säga
– Ja, då är det väl bara värdet som återstår, säger Jan.
– Inräknat att modellen är ganska ovanlig och skicket oklanderligt, men att majolikan inte tillhör samlarobjekten tycker jag att 4 000–5 000 kronor är rimligt.
– Det är jag nöjd med, säger Jan. Och säljas ska den inte – även om värdet stiger aldrig så mycket!
Vad betyder jardinjär?
Jardinjär är en försvenskad version av franskans ”jardinière” som betyder blomsterskål. Formen var oftast rund eller oval. Keramik var det vanligaste materialet, men även glas och olika metaller förekom.
Av Lillemor Olsson
Foto: Erik Karlsson