Julia Dufvenius om ”Stjärnorna på slottet”, uppväxten och kärleken

Julia Dufvenius är uppvuxen inom teatervärlden. Hennes mamma jobbade som producent på Nationalteatern i Göteborg.

– Jag älskade den levande musiken och såg massor av teater. Det kändes som en enda stor låtsasvärld som jag älskade att insupa, säger Julia när vi ses i en hotellobby i Stockholm.

Hon berättar att hon velat bli skådespelare så länge hon kan minnas. Fast under en mycket kort period ville hon bli lokalvårdare.

Se också: 9 kändisar med ännu mer kända föräldrar

Efter reklamen: 9 kändisar med ännu mer kända föräldrar du kanske inte visste om

– Jag minns att jag hade en sådan där liten dammsugare som barn och älskade känslan av att göra rent. Det uppskattar jag än i dag, men jag insåg att städandet inte var lika roligt när jag blev ombedd att göra det.

Julia beskriver sig som trygg i sig själv, ända sedan barnsben.

– Jag var rätt klar med att det inte fanns något annat än skådespeleriet för mig. Men jag var inte en teaterapa på det vis att jag älskade att stå i centrum. Snarare var jag rätt lugn och fundersam, ett tänkande och väldigt analyserande barn som redan då var väldigt mån om mycket egen tid.

Berättar om sin otroliga livsresa.

nöjeSkådespelaren Dragomir Mrsic dömdes för rån: ”Jag tackar livet varje dag”

Julia är uppvuxen med endast sin mamma. Hennes pappa fanns där i periferin, men inte mycket mer än så. Och på frågan när hennes föräldrar gick ifrån varandra, menar Julia att hon har fått många klara svar både från sin mamma och pappa – men de låter alltid väldigt olika.

– Det är väldigt intressant och jag har luskat i detta väldigt länge och mycket. Jag vet inte hur länge de var tillsammans eller om de ens var tillsammans.

Pappan inte så delaktig

Hon säger att det aldrig har handlat om någon konflikt med hennes pappa, inga andra familjer har varit inblandade och inte heller några konkurrenssituationer som uppstått. Men Julia menar att han, precis som hon, bär på ett stort behov av att få tid för sig själv.

– Jag älskar honom och vi hörs då och då, men han har helt enkelt inte varit så delaktig i min vardag, konstaterar Julia.

Hon föddes rakt in i ett kollektivboende. Antingen kopierar man sina föräldrar eller så kompenserar man, i Julias fall har hon kompenserat. Från solidaritettänk och en vardag där människor ständigt kom och gick till ett ordnat och lugnt liv i en våning på Östermalm i Stockholm.

– Ja, detta har nog varit min största revolt. Det är inte så att jag vill vara fin eller så, men jag gillar stabiliteten, enkelriktade gator och lugnet.

Här lever Julia tillsammans med maken och skådespelaren Christopher Wollter och barnen Tilde, 19 och Vide, 13.

Det var först när Julia var i 9-årsåldern som hon fick lära känna en annan slags stabilitet. Det var då hennes mamma träffade Carl-Eric.

– Han hade ett fint boende, hade det bra ställt rent ekonomiskt och var engagerad i mig. Mamma var ensamstående med två barn, kulturarbetare och frilansare. Carl-Eric stod för stabiliteten i mitt liv och redan i ett tidigt skede förklarade han för mig att vad som än hände med min mamma skulle han aldrig släppa taget om mig. Till en början var jag skeptisk mot honom, men ganska snabbt kom han att bli en av de mest betydelsefulla människorna i mitt liv.

Julia minns att han hjälpte henne med plugget och bekräftade henne som människa på ett alldeles enastående sätt.

– Carl-Eric gick bort för bara ett år sedan och det var en enorm sorg. Än i dag känns det helt overkligt att han inte längre finns.

Möttes på en fest

Sedan 1998 har även en annan man varit en stor del av Julias liv. Hon hade spanat in Christopher ett par gånger och fastnade för hans utstrålning.

– Jag tyckte han var så vacker! Det är ju jätteytligt, men det var faktiskt främst det jag fastnade för.

De träffades på en fest på scenskolan. Julia hade då praktik och spelade i en uppsättning på stadsteatern. Christopher hade redan gått ut scenskolan och jobbade på Göta lejon i musikalen Miss Saigon.

– Jag var mycket mer naiv än Stoffe. Han kommer från en kärnfamilj och är uppvuxen med två föräldrar. Redan tidigt i vårt förhållande läste han på om relationer och skilsmässor. Han menade att statistiken visar att de flesta par skiljer sig tre år efter att man fått barn. Vi gjorde då ett slags avtal där vi lovade varandra att vi åtminstone skulle hålla igenom de där åren.

– Så klart har vi jobbat med vår relation, jättehårt. Jag tror att vi har vågat sätta vår relation på spel och hela tiden berättat för varandra vad vi känner. Och vi har lovat varandra att inte hota att lämna varandra så länge det verkligen inte är allvar.

Fått hjälp med barnen

Förutom att Julia fortfarande attraheras av sin makes utseende tilltalas hon av hans storsinthet, nyfikenhet, humor och generositet. Hon tycker att en relation påverkas väldigt mycket av var i sin egen karriär man befinner sig, hur ens egna mående är eller i vilken fas ens barn är. Hon erkänner att de haft fantastisk hjälp utifrån under alla de här åren, både från föräldrar och barnflickor.

– Utan dem hade nog jag och Stoffe slitit ännu mer på varandra.

Barnen är numera i tonåren, och som mamma tror hon att det är nu den största utmaningen kommer.

– Förhoppningsvis flyttar inte Tilde hemifrån riktigt än, men usch vad svårt det kommer bli att släppa taget, låta henne flyga och att bara vara så där lagom delaktig.

Tjatig och pedantisk som mamma

Som mamma beskriver sig Julia som varm, tjatig och omtänksam. Hon är även väldigt pedantisk och får tjata både på sin man och sina barn om slängda kläder på golvet.

– Det är väldigt viktigt för mig att vi, åtminstone i vissa rum, har det rent och fint. Jag tycker inte det blir trevligt då. Stoffe däremot har inga problem med att det kan vara stökigt. Men när han väl städar, då blir det otroligt noggrant gjort.

Med glimten i ögat berättar Julia hur hennes barn ibland har kallat henne för en ”isdrottning”.

– De säger att när Stoffe blir arg på dem då låter och bökar han, men de blir mer rädda när jag är arg för då blir jag kylvass, som om jag bär istappar på mig.

Aktuell i Heder på Viaplay

Efter gymnasiet jobbade Julia som assistent på Backa teater i Göteborg samtidigt som hon arbetade extra, bland annat med att dela ut biljetter på Stora teatern. Sedan gick resan väldigt fort. Hon kom in på scenskolan 1996. Därefter har hon främst spelat roller på Dramaten, varifrån hon just nu har tjänstledigt. Men hon har också spelat med i ett stort antal tv- och filmproduktioner. Senast gjorde hon succé i den kritikerrosade thriller-serien Heder på Viaplay, där hon spelar mot sina vänner och kollegor Anja Lundqvist, Alexandra Rapa-port och Eva Röse. Men även mot sin make, Christopher.

– Det var en fördel att spela mot sina vänner och sin make med tanke på att man verkligen känner att man kan lita på varandra. En nackdel i en sådan här situation skulle å andra sidan kunna vara att man blir extra finkänslig, för att man inte vill trampa någon på tårna. Mellan mig och min man krävdes en större autenticitet än vanligt. Det var svårare än vad jag trodde. Vi kan ju alla varandras knep och trix så vi krävde nog mer av varandra än vad vi vanligen gör.

Julia tycker det är svårt att sätta fingret på vad som gjort serien så omtyckt, men hon tror att det förmodligen beror på kvinnors igenkänning rent generellt. Julia berättar att de fått grönt ljus för en andra säsong.

Råd från vänner

Att ställa upp i Stjärnorna på slottet kändes däremot inte självklart.

Just nu aktuell i thrillerserien Heder.

nöjeJulia Dufvenius är aktuell i Heder på Viaplay

– Jag funderade ett bra tag, inte minst över frågan vad som är privat för mig och inte. Min spontana tanke var: ”Men, hur gammal tror de att jag är?!”. Men så pratade jag med kompisar, som Kajsa Ernst och Sofia Ledarp, som ju varit med i tidigare säsonger. De övertygade mig om att jag inte skulle ångra mig, det var något av det roligaste de gjort.

Julia kan nu i efterhand bara hålla med. Hon ångrar sig inte en sekund och upplevelsen från tv-inspelningen gör henne fortfarande varm i hjärtat.

– Inspelningen var väldigt värdig och respektfull. Jag kände en enorm nyfikenhet gentemot de andra deltagarna, vilket också var en förutsättning. Jag tycker att jag kom dem alla nära, fast på olika sätt.

Julia tycker att det var ren och skär lyx att få ta del av fyra andra människoöden på detta vis. Men också att få den uppmärksamheten, att alla ställde frågor och ville veta så mycket om henne.

– Det var otroligt intressant att få ta del av Måns Möller och hur hans liv som komiker kan se ut. Jag tycker att Pernilla är väldigt rolig och underhållande, men samtidigt en enormt duktig affärskvinna.

– Björn Kjellman var ju en av våra största manliga skådespelare när jag gick på scenskolan och nu fick jag det bara ännu mer bekräftat vilken fantastisk person han är. Jag har djup respekt för honom och har aldrig någonsin hört ett ont ord om honom. Sedan har vi ju Dragomir, från kriminell till skådis, ingen slår ju riktigt hans livsresa, säger Julia med ett leende.

Beskriver sig som högkänslig person

Julia är en av Sveriges mest anlitade skådespelare just nu, men beskriver sig själv som världens sämsta mingelperson. Hon är en högkänslig person som inte står ut när ett rum fylls med allt för många sinnesintryck. Hon beskriver det som att hennes huvud är i ständigt högspinn.

– Jag kan vara superintrovert. Inte så att jag sitter tyst i ett hörn, men jag behöver ständigt fylla på mina depåer efter till exempel en mingelfest.

Hon återhämtar sig genom att promenera mycket. Eller så badar hon.

– Jag älskar vatten och att bada i alla olika former. Det spelar ingen roll om det är i ett badkar, en simhall eller i ett iskallt hav. Det är känslan av att få sänka sig ner under ytan.

Men även att pyssla med hemmet, placera blommor i olika vaser eller lyssna på lugn musik kan fungera. Förr läste hon mer, men sedan hon läser in allt fler ljudböcker har läsandet blivit mer jobbrelaterat än en känsla av avkoppling. Julia kompenserar intryck och tankar med dessa lugna stunder.

– Så här har det varit ända sedan jag var liten, men nu har det blivit mer tydligt. Att bära mössa är jättebra, den skärmar i alla fall bort en del.

Julia känner sig tacksam över att hon jobbat på så hårt alla dessa år.

– Jag vet att det är svårt och få förunnat att leva ett gott liv och klara sig som frilansande kulturarbetare. Jag har slitit, svurit, varit ledsen, arg och överlycklig.

Vad har du för framtidsdrömmar?

– Jag älskar mitt jobb och vill fortsätta gestalta och tjäna pengar på det jag gör. Rent privat hoppas jag att vi får fortsätta ha det så här bra som vi har det. Det är väldigt svårt att tänka att det inte skulle vara jag och Stoffe för alltid. Jag blir alldeles fnissig av att tänka på att vi ska bli gråa och skröpliga tillsammans. Samtidigt känns det väldigt fint.