Här är bästa och sämsta tonfisken på burk – en av de billigare i topp

5 klassiska rätter din mormor brukade laga

Tonfisk på burk är en storfavorit i svenska skafferier. Den bidrar med protein till pastasåsen, smörgåsen och salladen. Men vad finns egentligen i burken?

Förra gången Testfakta testade tonfisk på burk, i februari 2016, undersöktes åtta burkar. Då innehöll samtliga det hormonstörande ämnet bisfenol A, trots att flera tillverkare redan 2012 sagt sig vara på väg att fasa ut det. Bara en burk fick grönt ljus av WWF, vilket innebär att fisken är fiskad på ett hållbart sätt. Nu har testet gjorts om med elva burkar och resultatet visar både ris och ros.

– Allt ser lite bättre ut, men det negativa finns fortfarande, säger Testfaktas vd Klaus Hahn till TV4.

Så gjordes testet

Burkarna analyserades av ackrediterade laboratorier via Measurlabs i Finland, som tittade på tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly, bisfenoler och hur mycket fisk som fanns i burken jämfört med den utlovade vikten. Hållbart fiske bedömdes med stöd av WWF:s Fiskguide och en panel från Testfaktas redaktion bedömde utseende och doft i ett blindtest.

Tonfisken smaktestades däremot inte. Utseende och doft, kemisk analys och hållbart fiske vägde lika tungt i betyget, med en mindre del för avvikelse från angiven vikt.

Hormonstörande ämnen i alla burkar

Det som stack ut mest i testet var bisfenol A, förkortat BPA, ett hormonstörande ämne som länge använts i bland annat plast. Trots att EU numera har bestämt att ämnet ska fasas ut ur material som kommer i kontakt med livsmedel hittade laboratoriet det i samtliga elva produkter.

För fiskkonserver gäller dock övergångsregler, så vissa förpackningar får finnas kvar på marknaden till januari 2028. Även ett närbesläktat ämne, BPF, som ofta används som ersättare men kan ha liknande hormonstörande egenskaper, hittades i nio av burkarna.

Hur farligt är det då? Halterna låg under den tidigare gränsen för hur mycket som får lösa sig från förpackningen till maten. Någon gräns för BPA i själva livsmedlet finns inte att jämföra med, så Testfakta har använt den gamla som riktmärke. Tungmetallerna, alltså kvicksilver, kadmium och bly, låg under EU:s gränsvärden i alla burkar. En överraskning var dock att det enligt Hahn inte var den sämsta burken som innehöll mest oönskade ämnen:

– Det finns faktiskt mest i den bästa, säger han.

De blev sämst i test

Längst ner på listan finns tre burkar. ICA Basic fick lägst betyg, 7,0 av 10. Bitarna var lösa i kanten och burken innehöll lite mindre fisk än utlovat: 115,6 gram mot deklarerade 120. På förpackningen saknas dessutom uppgift om hur fisken fångats, vilket drog ner betyget för hållbart fiske. Den kostar 83 kronor kilot.

Buffé och Xtra fick båda 7,6 och drogs enligt Testfakta ner främst av utseende och doft. Buffé hade en unken, kraftig doft och tonfisken var grå och färsliknande, trots mycket låga värden av BPA och tungmetaller.

Xtra, testets billigaste med 63 kronor kilot, hade ett brunt, färsliknande utseende och de högsta kadmiumhalterna, men fortfarande under gränsvärdet.

Bäst i test och godkänd av WWF

Callipo tog hem segern med 9,2 av 10. Burken doftade fräscht och gott, med stora bitar i fin färg. Den är dessutom den enda med grönt ljus i WWF:s Fiskguide. Tonfisken har fångats med lina och krok.

För tio år sedan var Callipo röd i Fiskguiden, så här har bolaget verkligen skärpt sig. Haken är priset: 469 kronor kilot, det dyraste i testet. Callipo hade också något högre BPA-halt än flera andra, men under den tidigare gränsen.

Tvåa kom Nixe med 8,4 av 10 och 160 kronor kilot. Den har en mild doft, medelstora bitar i fin färg och låga värden av både BPA och tungmetaller.

Trea blev Rio Mare med 8,2 av 10 och 313 kronor kilot. Den har stora, fina bitar men något högre kvicksilverhalt och burken innehöll lite mindre fisk än utlovat: 97,8 gram mot 104.

Priset tycks inte avgöra allt. Nixe kostar betydligt mindre än Callipo och hamnade ändå högt upp.