5 citat av Gösta Ekman som visar varför han var så folkkär: ”Känd redan som spermie”
Lars Lerin reflekterar över sitt livsverk
Gösta Ekman (1939–2017) hade knappt något val när det kom till karriären. Han var sonson till Gösta Ekman den äldre, en av svensk films första stjärnor, och son till regissören Hasse Ekman. Hans yrkesliv började som regiassistent åt både pappa och Ingmar Bergman. Sedan blev han något helt eget.
Han blev Papphammar, den vilsna lilla mannen som gör allt fel och som han själv skapade, med musik och allt. Han blev Mahatma Ekman, snubblaren i Hasse & Tages revyer, mannen som hade ”tingen emot sig”. Han blev kommissarie Beck och förstås planmakaren Charles-Ingvar Jönsson, eller ”Sickan”, i Jönssonligan. Sickans basker, har han berättat, var en blinkning till poeten och författaren Gunnar Ekelöf, som har samma initialer som han.
Gösta Ekman hade en lite sorgsen framtoning men väldigt nära till skratt och det är just den blandningen som finns i hans citat. Han skämtade om sitt arv, sin ålder, sin självkänsla och till och med sitt eftermäle, alltid med en torr humor som riktades mot honom själv. Här är fem av hans bästa.
1. Om arvet
Gösta Ekman föddes in i en teaterdynasti, men tog aldrig namnet för givet. Han ville inte kalla sig skådespelare. Det var hans farfar som var skådespelaren Gösta Ekman, sa han till Fokus. På frågor om uppväxten hade han ett svar som han fick återge ofta och som Kristianstadsbladet kallade hans mest återgivna uttalande.
– Jag var känd redan som spermie.
2. Om åldern
När Gösta Ekman var sommarvärd i P1 1993 hade han just blivit farfar och han provade den nya titeln i radion. ”Farfar. Det låter nåt”, sa han. Men han kände sig inte som en.
– Jag som så ofta känner mig som tretton. Men man ser väl inte ut som tretton. Man ser ut som sjutton.
3. Om självkänslan
Gösta Ekman tog sig själv på allvar, men aldrig på för stort allvar. I samma sommarprat sa han att han egentligen aldrig varit särskilt nöjd med något. Journalisten Ingemar Unge, som träffade honom för Tidningen Vi 2010, skriver att han gärna uttryckte sig i milda paradoxer och ger det här som ett exempel:
– Jag lider av en obesvarad kärlek till mig själv.
4. Om eftermälet
En gråtande staty med Gösta Ekmans drag står redan i Malmö. När Tidningen Vi besökte honom 2010 pratade de om statyer och han hade en egen idé om hur han kunde bli ihågkommen: han kunde stå i stan någonstans och vara turistattraktion och för en euro skulle han säga något.
– Jag kan, om mina barn tillåter det, tänka mig att bli uppstoppad.
Vad skulle då den uppstoppade Ekman säga till turisterna? ”Pitt. Kanske.” svarade han på sitt finurliga vis. Samtidigt nämnde han att om han fick en gata uppkallad efter sig skulle det vara en återvändsgränd.
5. Om framtiden
Gösta Ekman hade fått höra att han klädde sig som en farbror och svarade att han alltid hade klätt sig så. Men någon farbror ville han inte vara. ”Jag känner mig ju fortfarande som jag skulle kunna skolka, om jag bara vågade”, sa han i sommarpratet. Och framtiden, undrade han, tar väl inte slut på ett bra tag?
–Jag väntar ju fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor.
Gösta Ekman dog 2017, men orden finns kvar. Biografin om honom, skriven av Klas Gustafson, heter Farbrorn som inte vill va’ stor.
Källa: Sommar i P1: Gösta Ekman 1993, Tidningen Vi, Fokus, SVT Kultur, Kristianstadsbladet