5 kloka och hjärtevärmande citat från Tove Janssons Mumin – som vi aldrig glömmer

Mumin och bild på Tove Jansson
Foto: TT
Från Lilla Mys ilska till Muminmammans pannkaka. Här är fem citat ur Tove Janssons böcker om Mumindalen som fortfarande stämmer.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto

5 klassiska rätter din mormor brukade laga

Brand logo
5 klassiska rätter din mormor brukade laga

Visst är det lite märkligt att några av de klokaste meningar vi hört har sagts av små, runda troll som bor i ett blått, spetsigt hus i en dal? Mumintrollen är för många av oss något vi växte upp med, men det är först som vuxna man ibland förstår hur mycket Tove Jansson egentligen hade att säga. Hon föddes 1914, tillhörde den svenskspråkiga minoriteten i Finland och skrev sina böcker på svenska. De första kom 1945 och den sista, Sent i november, 1970.

I Mumindalen finns plats för både det trygga och det farliga, det roliga och det vemodiga. Där finns den ljuvliga hösten och den kalla vintern, katastrofer och kalas, och där får man vara glad, ledsen, ensam och tillsammans, ofta i samma kapitel.

Nu när mörkret kommer tidigt och det är lätt att önska sig en kopp te och en bok under filten har vi samlat fem citat som visar varför Mumindalen fortfarande är ett bra ställe att vara på.

1. Om mod

Muminpappan tror att han är döende, fast han bara är förkyld, och bestämmer sig för att skriva ner sina minnen innan det är för sent. På verandan minns han sin stormiga ungdom och läser högt för Mumintrollet, Snusmumriken och Sniff, som lyssnar och ibland avbryter med frågor.

Tillsammans med tre ungdomsvänner råkar han ut för alla sorters faror och två av vännerna visar sig vara pappor till just Snusmumriken och Sniff. Boken kom först 1950 som Muminpappans bravader och omarbetades 1968 till Muminpappans memoarer. Bland alla äventyr ställs en fråga som är värd en stunds eftertanke.

– Är det någon konst att vara modig om man inte är rädd?

Tove Jansson i Muminpappans memoarer, 1950

Tove Janssons mumintroll såg dagens ljus 1945. Och de har bjudit oss på en massa kloka och minnesvärda citat.Fredrik Persson / TT

2. Om ilska

När Muminpappan känner sig onödig flyttar familjen ut till en liten ö långt ute i havet, med en stor fyr som inte lyser. Där blir livet något helt annat än i Mumindalen. Pappan blir irriterad när fyren inte vill tändas, Muminmamman blir melankolisk och längtar hem och Mumintrollet tycker att de mörka nätterna är skrämmande. Bara Lilla My är sitt vanliga pigga jag. Hon har en egen syn på ilska och förklarar den medan hon skalar sin potatis med tänderna.

– Man ska vara arg ibland, vartenda knytt har rätt att vara ilsket.

Lilla My i Pappan och havet, 1965

3. Om smörgåsen

Själv har Muminpappan det inte lätt på ön. Han vill beskydda sin familj, men fyren vägrar lysa och havet går inte att förstå, så han försöker hitta sin plats genom att fiska, att tända fyren och att komma underfund med havet.

Tove Jansson har sagt att boken mest handlar om olika sorters ensamhet och att huvudtemat är att det är svårt att vara pappa. Då är det kanske inte konstigt att just Muminpappan har en enkel och användbar tröst att dela med sig av.

– Det är alltid bra med en smörgås om natten.

Muminpappan i Pannan och havet, 1965

4. Om mörkret

Den allra första boken om Mumintrollen, Småtrollen och den stora översvämningen, kom 1945, strax efter krigsslutet. Muminpappan har gett sig av för att hitta ett hus där familjen kan bo över vintern och inte kommit tillbaka. Därför går Muminmamman och Mumintrollet ut för att leta efter honom, genom en mörk och hemlighetsfull skog, samtidigt som en dramatisk översvämning sker.

Förlaget, som gett ut en nyutgåva, skriver att berättelsen är full av referenser till krig och flyktingskap, och forskaren Boel Westin har kallat den Muminverkets urberättelse. I ett sådant mörker är det skönt att ha en mamma som vet vad som hjälper.

– Allting ser värre ut i mörkret, förstår du.

Muminmamman i Småtrollen och den stora översvämningen, 1945

5. Om vänlighet

I Trollkarlens hatt hittar Mumintrollet, Sniff och Snusmumriken en mystisk hatt på en bergstopp och den visar sig tillhöra Trollkarlen. När han till sist dyker upp ber han om något att styrka sig med och Muminmamman kommer genast med pannkaka och sylt och ger honom en stor tallrik.

Medan han äter vågar sig alla lite närmare och Trollkarlen visar sig vara en vänlig själ som uppfyller allas önskningar. Muminmammans slutsats är enkel.

– En som äter pannkaka med sylt kan inte vara så förfärligt farlig.

Muminmamman i Trollkarlens hatt, 1948

Källa: Rabén & Sjögren, Yle, Moomin.com