David Sundin har pippi på Astrid Lindgren – letar fynd på Tradera
Men privat är David Sundin en spontan shoppare med en passion för Astrid Lindgren – som han nu skrivit en barnbok om.
På vägen hem till David Sundin plingar en sms in i telefonen. David har flyttat och vi får en ny adress. Väl framme blir vi konfunderade – den gamla adressen ligger bokstavligen vägg i vägg med den nya, så någon långväga flytt är det inte frågan om.
David har bokstavligt talat samlat livet omkring sig i bostadsområdet i södra Stockholm. Kontoret ligger här, brorsan Karl med familj är inom räckhåll. Så när familjen Sundin flyttade blev från en dörr till en annan i samma område.
Bröderna Sundin både jobbar ihop, Karl är producent för Bäst i test, som David presenterar.
Men att det skulle bli tv-branschen och underhållning var allt annat än självklart när David växte upp i Gimo i Uppland och började på naturvetenskapligt gymnasium i Uppsala, men hoppade av och började om på ett medieprogram.
Lite av trollkarl
20 år gammal flyttade han till Stockholm för att jobba med marknadsföring – och byggde under några år kring millennieskiftet upp en digital marknadsföringsfirma som till sist hade ett hundratal anställda och kontor runt om i världen.
– Det var hemsidans tid och man var ju lite trollkarl som kunde kliva in i ett styrelserum och säga ”det här fixar jag!”
David Sundin
Ålder: 49 år.
Familj: Gift med Maria, barnen Betty, 13, (vars mamma är Klara Doktorow), Lotta, 6, och Abbe, 4.
Bor: I lägenhet i södra Stockholm, granne med sin bror och med kontor i samma område.
Gör: Komiker, programledare, författare.
Aktuell: Med boken Känner du Astrid Lindgren? (Rabén och Sjögren).
Den första firman, Abel & Baker, döpt efter de första aporna som överlevde en rymdfärd, gick under i IT-kraschen, men David var snart tillbaka med ett nytt företag, Great Works.
– Då sa vi ”nu får det inte bli så här igen” – och så tog det väl några år och sedan hade vi hundra anställda igen och kontor i fem länder.
– Då kunde jag köpa själva kappsäcken, säger han med referens till Pippi. Sedan gjorde jag en massa dåliga affärer. Jag har gjort jättemycket dåliga affärer, och förlorat jättemycket pengar, men jag har aldrig jag valt att stanna i det, eller grämt mig.
Jag har gjort jättemycket dåliga affärer, och förlorat jättemycket pengar
– Jag tänker på nästa pengar i stället. Jag håller bara på framåt. Nu är det nya guldpengar.
2014 hoppade han av marknadsföringsjobbet för att satsa på komiken. Då hade han gått en kurs på Norra Brunn som då var stand up-scenen i Stockholm och ”kastat sig i på det djupa” med ett framträdande.
– Jag hade superscenskräck, och första gången var vidrig. Andra gången var toppen. Men jag insåg också: Jag dog inte!
Han jobbade med Killinggänget, drev humorbloggen Fantasinyheter och gav ut en bok med samma titel. Och tog sig in i tv-världen som producent, manusförfattare och till sist även programledare.
Under den tiden, efter den egna barndomen och före de egna barnen, medan karriären snurrade på, hade Astrid Lindgren ingen stor plats i David liv. Det har han tagit igen senare, med besked.
Uppvuxen med Astrid Lindgrens sagor
David är 70-talsbarn och uppfödd med Astrid Lindgrens sagor på vinylskivor, rullband, tv och video.
– Jag minns hur jag satt i en fåtölj och lyssnade med stora hörlurar på, med sådan där krullig sladd som jag satt och pillade på.
David berättar om sin ljudintresserade morfar som hade all utrustning; stor rullbandspelare, kassettdäck och radio.
– Han spelade alltid in uppläsningar och barnteater när det var hennes grejer som gick på radio. Och så fick jag dem på kassettband.
Mamma sydde en "mysse" och pappa täljde en "bysse"
När mamma sydde honom en ”mysse” och pappa täljde en ”bysse” fastnade han för Emil, men det sena 70-talet gav honom också också både Ronja och Bröderna Lejonhjärta. Och han pratar med stor kärlek om Ingen rövare finns i skogen som är en ganska okänd saga i Astrids stora bibliotek.
– Jag tror att den kan vara hemma hos min bror, funderar han högt. Eller kanske på mitt lantställe. Annars kommer jag behöva ge mig ut på Tradera och hitta den, säger han, mer som en minnesnotering för sig själv än svar på en fråga.
Blir berörd av Astrids röst
Shoppingsajten Tradera har en speciell plats i Davids liv, det är där han hittar många av sina Astrid-relaterade samlarobjekt som trängs i en hylla på övervåningen – och förstås Haldan, en likadan skrivmaskin som han sett i Astrids arbetsrum på Dalagatan i Stockholm. Också spontana fynd som han inte riktigt har plats för – men vi återkommer till det.
Än i dag blir David berörd av Astrid Lindgrens röst, berättar han.
– Numera klipper man bort varenda grej som inte ska vara där. Men på Astrids inläsningar hör man att hon harklar sig. Hon smackar. Man hör när hon vänder sida. Det prasslar. Hon tar någon liten paus. Jag tycker det är så mycket mysigare. För det känns som att man liksom sitter i hennes knä och blir läst för.
– Det är så starkt, säger han och berättar om besöket i Astrids barndomshem i Näs i Småland.
– Plötsligt såg jag en liten högtalare, och bara ”nej, om de spelar upp hennes röst nu så vet jag inte om jag klarar det”.
Guiden tryckte på knappen, Astrids röst strömmade ut och berättade om hur hon lekt just där i rummet – och Davids dotter Betty såg snabbt upp på sin pappa.
– Hon bara ”såja, pappa, såja”. Det var väldigt starkt och hon visste hur jag skulle reagera.
Har skrivit en barnbok om Astrid Lindgren
Det var när Betty kom och David var pappaledig som han återupptäckte Astrid Lindgren och kärleken till hennes sagor vaknade till liv igen med full kraft.
– Det märkliga är att jag då kollade upp när Astrid dog egentligen. Hon åkte i kortege på Sveavägen medan jag hade kontor där, men jag har inget minne av det. Eller ens nyheten i sig.
– Men när jag fick egna barn och framför allt när jag började skriva själv så har jag återvänt och läst om hennes böcker. Och nu är jag inne på mitt tredje barn som jag kan introducera och få öppna alla de här världarna för. Och allt Astrid har skrivit funkar fortfarande! Vilket ju är jätteimponerande och inspirerande.
I år, i samband med att Pippi Långstrump fyller 80 år, har David skrivit en barnbok, illustrerad av Amanda Berglund, med en titel som anspelar på Känner du Pippi Långstrump? men som i stället handlar om hennes skapare: Känner du Astrid Lindgren?
Boken berättar historien om flickan från Småland som älskade att gå i skolan och läste massor. Och som flyttade till Stockholm, lärde sig stenografera och blev sekreterare hos en detektiv.
Ser paralleller mellan sig själv och Pippi
David förundras över hur många sagor som kunde komma ur ”en endaste liten person”.
– Det finns något mysigt i att berätta för barn att den här historien som du kanske känner till, och den här figuren som du kanske känner till, allt kommer faktiskt ur en liten person, som en gång var ett barn. Precis som den som nu läser den här boken.
– Jag vill plantera ett frö, att ingenting är omöjligt. Okej så där kan det bli. Så skulle det kunna bli. Jag kan uträtta storverk. Vad skulle det kunna vara?
Det finns förstås paralleller med Davids eget liv i det tankesättet.
– Jag hade nog tidigt klart för mig att jag kommer att göra en massa häftiga grejer. Jag visste inte riktigt vad det var men att jag skulle göra saker. Men då sa ju folk att ”så kan du inte tänka”.
Det stoppade inte honom. Och där ser han drag hos sig själv av både Pippi och Karlsson på taket. Pippi för att han aldrig tvekar att prova på det okända – Karlsson för de obändiga tron på sig själv,
– Mitt utgångsläge är att jag tänker att den där grejen, som jag aldrig har provat, är jag säkert riktigt vass på. Medan andra tänker ”varför ska jag ens försöka?” Självklart är jag inte alltid bra på det, men det är mitt synsätt, och det har hjälpt mig mycket när jag fått en fråga om att göra något nytt. Jag svarar alltid ja, det kan jag göra! Och ibland visar det ju sig att man kunde det.
Vilken är din favorit bland Astrid Lindgrens figurer?
– Jag skulle säga Ronja. Och sen är jag… Och det är inte så många som är så ärliga, men jag är faktiskt ett stort Karlsson på taket-fan. Åh, jag älskar Karlsson. För ... han är ju liksom ... en så vidrig person. Och det är väl därför man gillar honom.
Karlsson var en mysig fantasi när David var liten, en gubbe på taket som kommer och nedflygande och som man kan hänga med.
– Och han är ju inte elak på riktigt. Det är bara det att han ska ha det lite bättre, vet bäst och är den bästa av allting. Och ja, jag kan också ibland känna att jag har några av hans personlighetsdrag… framför allt att jag tror mig vara lite bättre än andra på saker.
Kanske inte att undra på då att Davids inläsning av böckerna om Karlsson på taket, den första som gjorts efter Astrid Lindgrens egna, blev en sådan framgång. David är helt enkelt en trovärdig Karlsson.
Så här långt in i samtalet vågar jag fråga om den väldigt stora ramen som står lutad mot väggen bakom köksbordet, som i ett försök att gömma undan den. En omöjlighet förstås, för den är så stor att den täcker hela väggen.
– Det är en spegel. Och den var ganska dyr, säger David med något urskuldande i rösten.
Det visar sig att Davids fru Maria fått syn på måtten innan spegeln kommit i i huset och snabbt konstaterat att den var för stor för alla deras väggar. Men då hade David redan köpt den.
– Jag har aldrig känt mig så vuxen i hela mitt liv som när jag gick upp till macken och hyrde en sån här lastbil och körde hem den själv – och då är jag snart 50. Jag hade skjutit på det, men jag hade betalat, så det var bara att hämta.
Davids fynd blir rekvisita i Bäst i test
Jo, det är ganska typiskt David att shoppa en jättespegel på nätet utan att ha koll på storlek och leverans, bekänner han.
– Det finns faktiskt få saker som tror jag sammanfattar mig så mycket som den här spegeln.
– Jag hade ju bara sett en bild och tänkte att det var en spegel som man ska kunna spegla hela sig själv i, säger han förklarande.
Det kan man utan vidare – om den någonsin hittar en vägg som är stor nog. David har mätt och i lägenheten finns ingen där den får plats. Kanske får den komma till lantstället på Blidö. Eller till kontoret. Eller så dyker den fantastiska jättespegeln med ram av masurbjörk upp i Bäst i test.
Det var där Davids fyndade trädbord hamnade – det han köpte från en sajt i Tyskland och sedan glömde bort så att det stod och tickade pengar i lageravgift.
– Jag hade hundra procent glömt bort det! Det var helt klart inte ett genomtänkt köp. Det står i rekvisitalagret i testhuset nu.
Det var varken första eller sista gången David fyllde på rekvisitaförrådet med ett av sina spontana inköp.
– Ja, jordgloberna är ju mina, och Chesterfieldsofforna …
Det är nästan så att vi anar budgivning à la Emil på auktioner. Men än har han inte ropat in någon häst.