Helen Sjöholm om Så mycket bättre: ”Mer nervöst än jag trodde”

Helen Sjöholm står lutad mot en guldfärgad vägg inne på Grand hotel i Stockholm.

Foto: Veronica Kindblad

Efter en omtumlande vår och höst med coronapandemi och inställda jobb, ser bioaktuella skådespelaren och artisten Helen Sjöholm fram emot premiären av storfilmen Tills solen går upp, lite extra. Samtidigt har frånvaron från scenen gjort henne nervös.
– Bitvis tappar man lite av sitt självförtroende och tänker ”har jag någonsin stått på en scen inför så många människor”, säger hon.

Att drömma är en förutsättning för att kunna hantera livet – om vi inte drömmer på nätterna blir vi galna och om vi inte dagdrömmer orkar vi inte med vardagen. Det var Peter Dalles utgångspunkt när han skrev manus till filmen Tills solen går upp som har premiär under 2021.

Och det är Helen Sjöholms rollfigur Lena som sår fröet till den dröm – eller mardröm – som filmen kretsar kring. I julklapp ger Lena sin man Peder, spelad av Mikael Persbrandt, en mycket speciell bok som snart visar sig ha magiska egenskaper. Boken gör det möjligt för Peder att gå över gränsen mellan dröm och verklighet.

– Händelseförloppet ställer verkligen allt på sin spets, för i och med boken får Peder möjlighet att drömma sig bort på riktigt – och han kan ta andra med sig. Han träffar en gammal ungdomskärlek, som spelas av Vanna Rosenberg, och det mötet startar något. De ses i drömmarna, men det här får även oanade konsekvenser i det verkliga livet. Och här finns en twist som jag tycker gör hela filmen, säger Helen.

Helen Sjöholm sitter i en fåtölj med gulddetaljer inne på Grand hotel i Stockholm.

Helen Sjöholm är dubbelt aktuell – som en av deltagarna i Så mycket bättre samt med kommande filmen Tills solen går upp.

Foto: Veronica Kindblad

Helen Sjöholm om att jobba med Mikael Persbrandt

Det här är första gången hon jobbar med Peter Dalle, och hon säger sig uppskatta hans sätt att både skriva och regissera. Att hon skulle tacka ja till rollen stod klart nästan direkt.

– När Peter Dalle ringer blir man glad! Han sa att han trodde att jag skulle bli en toppenfru, och jag som inte har filmat så mycket tidigare blev väldigt smickrad förstås. Peter är så fin, för han är full av humor men också av svärta och djup. Jag skulle kalla det här för ett relationsdrama, men med komiska drag. Jag gillar att man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är för genre.

Helen Sjöholm och Mikael Persbrandt i filmen Tills solen går upp.

I filmen spelar Helen Sjöholm karaktären Lena, som är gift med Peder, spelad av Mikael Persbrandt.

Foto: Unlimited stories

Att spela mot Mikael Persbrandt var också något av en dröm som gick i uppfyllelse – även om Helen erkänner att hon stundtals var lite avundsjuk på Vanna Rosenberg som hade en helt annan typ av scener ihop med skådespelaren.

– Vanna fick fanimig åka utomlands med honom och åka skidor, rida kamel, vandra på exotiska stränder, äta pommes frites med hela ansiktet och vara förälskad. Jag fick några dagar i ett radhus i en förort till Göteborg, där vi spelade in de tråkiga vardagsscenerna med tysta blickar på varandra. Samtidigt hade jag väl aldrig trott att jag skulle få spela vardag med Mikael Persbrandt! Han är en ruskigt bra skådespelare och en väldigt varm person, jag tycker verkligen om honom.

Helen Sjöholm, Mikael Persbrandt, Vanna Rosenberg och Peter Dalle tillsammans under pressträffen för Tills solen går upp.

Helen Sjöholm, Mikael Persbrandt, Vanna Rosenberg och Peter Dalle tillsammans under pressträffen för Tills solen går upp.

Foto: Karin Törnblom/TT

Helen Sjöholm om tiden i Så mycket bättre

Helen fick sitt stora genombrott i musikalen Kristina från Duvemåla 1995. Sedan dess har karriären gått spikrakt uppåt. På meritlistan står allt från rollen som Gabriella i Kay Pollacks storfilm Så som i himmelen till braksuccén med låten Du är min man, som hon spelade in tillsammans med Benny Anderssons orkester och som låg 278 veckor på Svensktoppen.

Lägg därtill mängder av teater- och musikalroller, en imponerande samling priser och utmärkelser och flera studioalbum, och det är lätt att förstå att Helen är en av de största underhållarna vi har i Sverige.

Helen Sjöholm som Kristina och Anders Ekborg som Karl Oskar i musikalen Kristina från Duvemåla. De kramas och tittar in i kameran.

Helen Sjöholm som Kristina och Anders Ekborg som Karl Oskar i musikalen Kristina från Duvemåla, som blev Helens stora genombrott.

Foto: Peter Frennesson/Sydsvenskan/TT

Under hösten är Helen, förutom filmen, aktuell också i TV4:s Så mycket bättre där det är hennes musicerande som stått i fokus. Vistelsen på Gotland tillsammans med resten av årets deltagare beskriver hon som härlig – men utmattande.

– Jag var där tre dagar, men det kändes som en månad. Jag var så trött och full av intryck när jag kom hem. Det var en glädje att vara där, men också jobbigt för jag är inte van vid att uttrycka min åsikt direkt i varje situation som man måste göra där. Samtidigt var det så himla roligt att möta de här människorna och höra allas versioner.

Helen Sjöholm hyllar Loreen

Av artisterna som medverkar i år, var det speciellt några som Helen var extra nyfiken på.

Pressbild för Så mycket bättre 2020: Tommy Körberg, Lili och Susie Päivirinta, Jakob Hellman, Silvana Imam, Alexander "Newkid" Ferrer, Ana Diaz, Tove Styrke, Loreen, Plura Jonsson, Markus Krunegård, Benjamin Ingrosso, Lisa Nilsson och Helen Sjöholm.

Hela gänget i årets upplaga av Så mycket bättre: Tommy Körberg, Lili och Susie Päivirinta, Jakob Hellman, Silvana Imam, Alexander "Newkid" Ferrer, Ana Diaz, Tove Styrke, Loreen, Plura Jonsson, Markus Krunegård, Benjamin Ingrosso, Lisa Nilsson och Helen Sjöholm.

Foto: Pär Bäckstrand/TV4

– Tove Styrke, Alexander ”Newkid” Ferrer och Ana Diaz hade jag inte så bra koll på. Jag var väldigt gripen av den hängivenhet med vilken de gjorde sina tolkningar, det var fint. Och så föll jag som en kägla för Loreen, hon är som en performance hela hon. Att sitta fyra meter ifrån och se när hon slår på sin on-knapp, det var magiskt. Jakob Hellman var fantastiskt spännande också, han är ju en mytomspunnen person efter alla dessa år. Jag hade gärna pratat mycket mer med dem allihop, men precis när man kommit igång skulle vi iväg och klappa lamm eller så hände något annat.

Helen Sjöholm om att sjunga i Så mycket bättre

I programmet får vi se Helen tolka de andra artisternas låtar. Och även om hon har lång erfarenhet av att uppträda inför tusentals människor, erkänner hon att det var med viss spänning hon sjöng framför de andra deltagarna.

Helen Sjöholm spexar framför kameran medan en hand som håller i en sminkborste kommer in i bilden från sidan.

Helen Sjöholm längtar efter att få stå på scen igen och möta publiken.

Foto: Veronica Kindstrand

– Jag blir aldrig nöjd, sån är jag. Men jag kände mig glad för de låtar jag fick möjlighet att tolka och jag tycker att jag lyckades göra versioner som jag kan stå för. Men det var mycket mer nervöst än jag trodde att stå fem meter ifrån originalartisten och uppträda.

TV4:s hårda krav på artisterna i Så mycket bättre 2020

En positiv upplevelse från vistelsen på Gotland som Helen tar med sig är den respekt för olika genrer hon upplever att finns mellan artister i dag.

– Förr var det ju nästan lag på att Plura skulle ogilla den musik exempelvis Lili och Susie gjorde. Men den mentaliteten finns inte alls i dag. Det hade jag gärna pratat mera om men det hann vi inte, för då skulle vi iväg och se på hönsen eller något. Det får blir ett annat program.

Så har Helen Sjöholm drabbats av coronapandemin

För en som lever och andas musik och kultur har coronapandemin slagit hårt det här året. För Helen och tusentals andra kulturarbetare har de rådande omständigheterna, med kraftigt begränsade publikantal och krav på social distansering, varit närapå förödande.

Helen Sjöholm, aktuell med filmen Tills solen går upp, fotograferas i ett vackert rum på Grand hotel i Stockholm.

Precis som de flesta inom kulturbranschen har Helen Sjöholm drabbats hårt av coronapandemin.

Foto: Veronica Kindstrand

– Det har påverkat mig jättemycket såklart. Alla livejobb har ställts in. Jag kapades från en stor föreställning och två stora turnéer. Sen har jag en man som är ljudtekniker och har jobbat med liveljud på Hamburger börs i 30 år. Han har varit väldigt engagerad för att få ihop branschen och få den att agera som en. Alla aktörer måste stå enade i det här, och det är ofta bara artisterna som syns men det krävs ju så, så många aktörer för att få ihop en föreställning. Nu står många handfallna och har förlorat allt. Så pandemin har påverkat mig både professionellt och privat, kan man säga.

Trots inställda spelningar och nattsvarta rubriker om kulturbranschens situation, har Helen ändå haft ett produktivt år. Förutom filminspelningen har hon också gett ut ett studioalbum med enbart nyskrivet material – något hon trots sina 25 år i branschen inte har gjort tidigare.

Helen Sjöholm och maken David Granditsky utanför Cirkus i Stockholm för att fira Björn Skifs 70-årsdag i april 2017.

Helen Sjöholm och maken David Granditsky har varit gifta sedan 2006 och har tre barn tillsammans.

Foto: Ola Axman/TT

Hela hösten skulle hon ha turnerat med sina nya låtar från albumet, som fått namnet En ny tid. Nu blir det inte så.

Och frånvaron från scenen påverkar henne.

– Bitvis tappar man lite av sitt självförtroende och tänker ”har jag någonsin stått på en scen inför så många människor? Kan jag göra det igen?”. Det är en overklighetskänsla – eller som en dröm, apropå filmen. Det värsta är att det är så osäkert, man är van att veta vad man ska göra den närmaste tiden men nu vet man ingenting. Det är många drömmar som går i kras och inte blir av.

Helen Sjöholm i tv-serien Thunder in my heart

Nu längtar hon efter att få stå på scenen och möta publiken igen. Tills vidare får vi nöja oss med att se henne på bioduken – och tv-skärmen. För den som har tillgång till Viaplay, blir det nämligen mer av Helen Sjöholm i början av nästa år då tv-serien Thunder in my heart har premiär. För manus står Amy Deasismont, även känd som artisten Amy Diamond. Serien beskrivs som dramakomedi om kärlek, identitetssökande och att vara vuxen på pappret men fortfarande känna sig som ett barn.

Helen Sjöholm tittar ut genom ett fönster inne på Grand hotel i Stockholm.

Foto: Veronica Kindblad

– Amy spelar huvudrollen och jag spelar hennes mamma. Amy är otroligt begåvad och det har varit så spännande att jobba ihop med henne, säger Helen.

Men först är det alltså premiären av Tills solen går upp som står näst på tur. Helen hoppas att publiken ska tycka om den drömska verklighetsflykten i filmen.

Vad drömmer du själv om just nu?

– Om en stor jul med släkten. Att få krama mamma och pappa, ta tåget ner i Europa, att Trump ska sluta golfa och inse att det är dags att dra. Men jag drömmer också om att få fortsätta jobba och att kulturjobben och underhållningsbranschen ska överleva, också för en inte helt ung kvinna som jag som vill fortsätta sjunga och gapa, skapa och höras.

Tills solen går upp hade planerad biopremiär på juldagen, den 25 december, men på grund av coronapandemin har premiären skjutits upp till obestämt datum 2021.

5 snabba frågor till Helen Sjöholm

Hur är ditt morgonhumör?

– Ganska bra. Eller jättebra faktiskt! Jag kan typ möblera om ett rum och tvätta fönstren innan frukost. Jag går bara på.

Vilken låt sjunger du helst i duschen?

– Jag kan komma på mig själv att sjunga någon vinjett från Bolibompa ibland. Men annars skrålar jag vad som helst, ofta det jag repar på för tillfället. Just nu är det en del låtar från nya plattan jag måste sätta.

Är du en dålig förlorare?

– Nej, jag är faktiskt en för bra förlorare. Jag utgår alltid från att jag ska förlora och sen är jag en dålig tävlande istället – jag börjar fnissa och tappar fokus. Tävla är verkligen inte min grej.

Vad är du mest stolt över?

– Jag är mest stolt över mina barn, de är coola. Jag har Ruben som är 13 år och tvillingarna Samuel och Johanna som är nio.

Hur är du som mamma?

– Jag är nog en blandning av trygg och neurotisk. Jag kan bli lite hönsig och måste alltid förbereda allting så himla noga. Jag tror att det har att göra med att jag ibland är borta på kvällarna och jobbar, men jag glömmer bort att de är stora nu och kan fixa mycket själva. Jag måste nog bli bättre på att lämna dem ifred.