Henrik Norlén är nya farbror Melker i Saltkråkan – skillnaden mot originalet: ”Går mer på djupet”

Astrid Lindgren-barnen idag – så lever de och så ser de ut

Efter reklamen: Astrid Lindgren-barnen idag – så lever de och så ser de ut

När Allers träffar honom på Strandvägen i Stockholm är det höst, och precis som i Saltkråkan glittrar solen så där magiskt in genom fönstret. Henrik Norlén utstrålar värme och lugn, med en röst så där fantastiskt artikulerad som nästan bara skolade skådespelare har. Han är glad, och det går inte att ta miste på att han ser det stora i rollen som han fått äran att uppdatera.

– Jag tycker det är fantastiskt, jag är så glad att jag är med i det här. Jag är stolt, säger han.

Det har gått över 60 år sedan svenska folket först fick stifta bekantskap med Tjorven, Båtsman och familjen Melkersson och deras äventyr på ön Saltkråkan i Stockholms skärgård. Det unika med just den här berättelsen är det är den enda som Astrid Lindgren skrev direkt för tv, och att boken Vi på Saltkråkan baserades på tv-serien, i stället för tvärtom.

Cirkeln är sluten

I dag är det få generationer av svenskar som inte sett Vi på Saltkråkan som barn, och de flesta har någon sorts relation till karaktärerna – så även Henrik.

– När jag först fick frågan om att provfilma tänkte jag: Herregud, ska man göra Saltkråkan igen? Men det är ju klart, all Astrid Lindgren som kommer ut till folket är bra. Och när jag fick rollen som Melker så blev jag så extremt glad, det är en stor ära att få porträttera en Astrid Lindgren-karaktär.

Faktum är dock farbror Melker inte är den första av Astrid Lindgrens karaktärer som Henrik gestaltar. 1996 gjorde han sitt första betalande skådespelarjobb på Astrid Lindgrens värld, som Alfred i Emil i Lönneberga.

– Så cirkeln är sluten, på ett sätt, för mig.

Precis som Melker trivs även Henrik ute i skärgården. Som barn bodde han i Änggården i Göteborg, och barndomens somrar spenderades i Göteborgs skärgård, bland annat ute på Klädesholmen.

– Man sprang omkring där runt husen … fiskade krabbor och träffade barn som man blev kompis med på någon sekund och lekte med i en vecka. Sen såg man de aldrig mer, minns Henrik.

– Och när jag flyttade till Stockholm för en massa år sedan så hade jag en segelbåt i många år. En träsegelbåt som jag var ute med i skärgården varje sommar.

Farbror Melker, eller Melker Melkersson som han egentligen heter, är lite av en livsnjutare, känner du igen dig i det?

– Ja, vi är ganska lika. Det var det första min tjej sa till mig när hon hörde att jag fick rollen; du är ju farbror Melker, sa hon. För jag är också så där att jag tror att jag kan saker bättre än vad jag egentligen kan. Jag kan framstå som lite disträ i sådana lägen, speciellt när det gäller hantverk och så där.

Är det bra självförtroende eller entusiasm?

– Det är entusiasm OCH bra självförtroende. Det här klarar jag … men så blir det lite fel ibland.

En mer modern pappa

Samtidigt som Henrik har närmat sig rollen med respekt för Torsten Lilliecronas ursprungliga tolkning, så är det inte exakt samma Melker som vi får återse.

– Det är ju samma person med samma relation till alla personer, så det blir ju en del som är samma. Men sen är det ju jag som gör den, och jag försöker ju att ta av mig själv och göra det på mitt sätt. Kanske lite mer att man hittar … Det finns lite mer sorg, genom att man går mer på djupet, förklarar Henrik.

I den första serien får just sorgen inte ta så mycket plats. Familjen Melkersson med pappa Melker i spetsen och de fyra barnen, Malin, Johan, Niklas och Pelle, lämnar hemmet i Stockholm och hyr fru Sjöbloms hus Snickargården på Saltkråkan för sommaren. Mamma Melkersson finns inte med, eftersom hon har gått bort. Då, på 1960-talet, fick inte sorgen efter en fru och en mamma ta så mycket plats. Men det får den göra nu, på ett helt annat sätt.

– Det var mer så att på den tiden skulle man slå bort sådana saker. Man skulle visa sig stark för sina barn. En modernare pappa i dag har kanske närmare till att visa sin sorg för sina barn. Jag tycker att vi ändå har hittat någonting där som är lite intressant.

– Då skulle en man ta hand om familjen och vara duktig på hantverk och grejer … Men var kanske dålig på att laga mat. Nu är Melker i och för sig fortfarande dålig på att laga mat i den här serien, skrattar Henrik.

Kärleken till barnen, den lyser dock igenom på samma sätt i den nya serien som den första.

– Han vill ju sin familj så otroligt väl hela tiden. Han vill att de här barnen ska ha en fantastisk sommar. Det är samma.

”Det blir som det blir”

När han inte står framför kameran hittar man allt som oftast Henrik Norlén på Stockholms Stadsteater där han är fastanställd. I skrivande stund ska han i ytterligare ett par veckor spela i Pensionat Oskar, där han av en tillfällighet också spelar en ”semestervirrande pappa”, som han själv beskriver det. Kort därefter börjar repetitionerna för nästa projekt, Fastighetsskötarna av Harold Pinter, en av Henriks egna favoritpjäser.

– På scen känner jag att jag får vara mer konstnär. Jag älskar teater, jag gillar att repetera … jag gillar det där arbetet som är väldigt svårt och utmanande. Men jag älskar också att filma, det här nya varje dag. Jag måste ha båda, konstaterar Henrik.

I vardagen är det dock något helt annat som får honom att koppla av och mår bra.

– Golf! Jag spelar väldigt mycket golf. Jag har spelat sedan jag var 13 år, hela livet. Jag bara älskar det.

En runda golf tar ju som bekant sin tid, och det är också så som Henrik förhåller sig till livet i stort.

– Jag försöker att inte ha så bråttom. Jag har aldrig haft så bråttom egentligen. Det blir som det blir.

Hur ser du på att åldras?

– Jag har inga problem med att åldras. Jag känner mig tryggare i mitt yrke. Och det viktigaste med livet är att ha roligt, tror jag. Att ha roligt och försöka se glädjen i allt man gör.

Finns det något som du vill att tittarna ska ta med sig från den nya Saltkråkan?

– Det är just det här att ha roligt ihop med barnen och uppmuntra lek, äventyr och att gå ut i naturen. Släpp det digitala, var lite mer analog. Umgås, med människor.

Vi på Saltkråkan har premiär 31 oktober på SVT Play och 1 november på SVT1.