Inger Edelfeldt jämförs med Shakespeare – skriver om skönhet: ”Äldre kvinnor ses inte som sexiga”

Skönhetsikonerna de senaste hundra åren - så har de sett ut

Har du också sett dig själv skymta förbi i ett skyltfönster och undra vad din egen mamma gör där? För du ser plötsligt ut som hon gjorde – åren har gått, och det syns.

När några kända kvinnor gick ut offentligt och pratade om synen på kvinnors åldrande för några år sedan blossade en debatt upp. För ett kort tag. De berättade uppriktigt om att det började kännas tungt att se sig själva på bild, till exempel i tv. En del höll med, andra hånade dem.

– Diskussionen blev ganska ytlig – och laddad. Jag fick lust att vrida och vända det där från alla möjliga upptänkliga håll. Och när jag gjorde det så framstod allt det som många av oss håller på med som så otroligt absurt. Man skrattade med gråten i halsen, säger Inger Edelfeldt.

Vi ses i hennes lilla mysiga konstnärsateljé för att prata om detta spännande tema, som är en röd tråd i hennes nya roman.

Skönheten är en relationsroman

Skönheten, som är en relationsberättelse, börjar när huvudpersonen Laura är 59 år. Hon älskar allt som är vackert, och vill fortsätta att se bra ut själv. När hon blir tillsammans med den åtta år yngre Bertil, som hon kände redan när han var en bildskön yngling, blir hon allt mer besatt av hur hon ser ut.

Det blir en identitetskris. ”Den där ganska vackra kvinnan som fanns på en massa foton i album i bokhyllan, hon var någon annan än jag.”

Vilka är de största orsakerna till att det kan kännas tungt att som kvinna se äldre ut, tror du?

– Att ungdomlighet föredras framför erfarenhet. I ett hetsigt, ytligt samhälle betraktas vi inte som människor, utan som representanter för trender. Allt ska ständigt vara nytt. Och attraktivt. Begreppet ’sexigt’ används om allt. Och äldre kvinnor – och de flesta äldre män faktiskt – betraktas i regel inte som sexiga.

Besattheten av ett ungdomligt yttre märks på alla olika anti age-produkter och skönhetsingrepp som svämmar över på marknaden. Det finns enorma pengar i idealen.

Den globala marknaden för olika anti age-produkter var runt 47 miljarder US dollar 2023. I början av nästa decennium väntas den ha växt till nästan 80 miljarder, visar en undersökning på sajten Statista. Då räknas bland annat hudvård och läppförstoringar in.

– Att vi omges av så många bilder av människor i tv, film och sociala medier – bilder som vi ostört kan skärskåda utan att konfronteras med personerna – gör också sitt till, säger Inger Edelfeldt.

Hon är inte bara författare utan också konstnär, helt enkelt en person som bryr sig om det estetiska. Och visst kan hon själv vara fåfäng och påminna lite om Laura, medger hon.

– Det finns drag av mig i henne, men jag har renodlat och överdrivit dem i romanen. Visst är jag fåfäng, och har varit utseendefixerad i perioder, när livet i övrigt har varit besvärligt. Man kan hamna i den där fällan som Laura hamnar i, att ”allt beror på att jag inte är snygg nog”. Det är lätt att tro att ett vackert yttre, välsminkat och perfekt, ska kunna skydda en på något vis. Någonstans finns nog en känsla av övergivenhet eller ledsenhet för att inte duga.

Dubbelmoral kring utseende

Det finns en dubbelhet i det hela: Det ses som självklart för en kvinna att bry sig om sitt utseende och göra ”det bästa” av det. Men det får absolut inte bli för mycket, då blir det ytligt och pinsamt. Som Laura tänker: ”Det var en besatthet som försiggick liksom vid sidan av intellektet”.

Inger Edelfeldt har funderat kring detta med skammen.

– Det är både skämmigt att åldras och skämmigt att försöka motverka åldrandet – om det märks för mycket att det är det man håller på med. En dubbel skam. För samtidigt som det är lätt att bli besatt av den yttre bilden så vet vi att den är just yta, yta som kommer att förändras.

På djupet tror hon att det också handlar om något annat, djupare:

– Jag antar att det som ligger bakom är rädslan för förgängligheten, döden. Vi ska både acceptera den och kämpa mot den, det finns två oskrivna lagar där samtidigt. Lagar som skapar en känslomässig konflikt.

Hur tampas du själv med detta att se äldre ut år från år?

– Jag är kluven där. Jag är väldigt intresserad av temat identitet, och att bli äldre är onekligen en identitetsförändring. För mig blev den dramatisk eftersom jag slutade färga håret. Omedelbart började unga artiga män erbjuda mig sittplats på t-banan! Det är en lättnad att kunna vara glad och öppen mot folk utan att därför bli uppfattad som flirtig. Samtidigt en irritation över en ålderism som absolut finns.

Inger är noga med att inte fördöma dem som ägnar sig mycket åt sitt utseende.

– Man kan fixa sig för att man tycker att det är roligt. Då talar jag inte om plastikoperationer, som jag föreställer mig gör väldigt ont och kostar väldigt mycket pengar. Men jag tycker att det är jättekul när folk månar om sitt yttre och sin stil på ett avspänt, lekfullt sätt. Själv är jag nog rätt slarvig med det, klipper håret själv och klär mig hellre bekvämt än genomtänkt …

Hon skrattar till och tillägger:

– I motsats till Laura i boken har jag en partner i min egen ålder. Det är inte så dumt, faktiskt.

Det finns en annan aspekt av att sminka sig, färga håret, lägga ansiktsmasker, fixa ögonbrynen och allt som krävs för att hålla sig snygg, nämligen tiden det tar. Där har Inger börjat resonera annorlunda med åldern.

– Jag fyller 70, hur mycket tid har jag på mig att göra saker och ting som jag är intresserad av och som berikar livet för mig och förhoppningsvis andra? Och hur lång tid tar det att göra alla de här sakerna med sitt utseende? Hur lång tid tar det då om fem år att upprätthålla den här kampen mot åldrandet? Jag har ingen lust att hålla på med det. Man vill ju inte se ut som ”hej, kom och hjälp mig”, men hur mycket tid vill man lägga på det när man ändå upplevs som en gammal tant?

Förutom ett nöje av läsningen så hoppas hon genom romanen ge saker att reflektera över när det gäller skönhet och ålder.

– Jag vill ge läsaren en massa ingångar att fundera över det här. Jag har så klart funderat mycket över detta själv, det kommer man inte undan. Men att skriva boken har hjälpt mig att sluta skämmas över min egen fåfänga.