Johannes Brost om familjen: Blev en bättre pappa
Tillbakablickande och självrannsakan. Det har varit mycket av den varan i Johannes Brosts liv de senaste åren.
2014 kom hans mycket öppenhjärtiga självbiografi, ”Dö inte nyfiken”. Och i säsongens sista avsnitt av SVT-programmet Stjärnorna på slottet delar han än en gång frikostigt med sig av topparna och dalarna i sitt händelserika liv.
– Det är alltid jobbigt att blicka tillbaka. Det finns så mycket svärta som man tvingas dra fram.
– Samtidigt får man komma ihåg att jag har lyckats ta mig tillbaka upp varje gång jag har fallit, understryker Johannes Brost, 70, när vi träffas i hans hemtrakter på Östermalm i Stockholm.
Johannes Brosts pappa flydde
Johannes Brost föddes in i en turbulent tillvaro. Hans pappa, författaren Sven Forssell (1914–1962), hade drabbats av skrivkramp. För att rädda familjens sviktande ekonomi begick han en rad bedrägerier.
Läs också: Johannes Brosts sista tid – hårda kampen mot cancern
När Johannes pappa förstod att polisen var honom på spåren flydde han landet och tog värvning i franska främlingslegionen. Efterlyst av Interpol återvände han så småningom till Sverige och dömdes till fängelse för grovt bedrägeri.
Johannes Brosts mamma, skådespelerskan Gudrun Brost, hade vid det laget fått nog. Hon begärde skilsmässa och Sven försvann ur familjen innan Johannes hade fyllt två år.
Johannes Brost växte upp omgiven av starka kvinnor
Far och son träffades bara ett fåtal gånger innan Sven dog vid 48 års ålder. Medan pappan aldrig blev mer än en bifigur i Johannes liv, var mamma Gudrun medelpunkten.
– Mamma var en stark kvinna. Dessutom umgicks hon med ett gäng andra oerhört starka kvinnor, som alla var stora skådespelerskor: Naima Wifstrand, Katie Rolfsen och Dagmar Olsson.
– Det faktum att jag växte upp omgiven av dessa fyra fantastiska kvinnor har präglat mig starkt, förklarar Johannes.
Främst jobbat med kvinnliga producenter och regissörer
– Under hela min karriär har jag främst arbetat med kvinnliga producenter och regissörer – däribland Marie-Louise Ekman, Görel Crona och Martina Montelius. Jag beundrar dem alla tre.
Läs också: Johannes Brost tvingas ställa in efter cancerbeskedet
– Det är mycket trevligare och roligare att jobba med kvinnor än med män. Med kvinnor vid rodret finns det inget utrymme för dumheter.
– Den grabbiga och konfrontativa stämning som kan uppstå i en produktion med enbart män tycker jag är jättetråkig.
Inga planer på att bli skådespelare
Trots att Johannes bokstavligt talat växte upp i teaterkulisserna hade han från början inga planer på att själv bli skådespelare.
Aktörernas högtravande sätt att prata på scenen avskräckte honom från att gå i sin mammas fotspår.
Efter skolan arbetade han en tid som stuvare i Malmö hamn. Senare fick han jobb på mentalsjukhus, men han blev avskedad när han tog patienternas parti i en konflikt.
Johannes ville ut i världen och skaffade sig sjömanspapper. Sjömansplanerna avskrevs dock snabbt när det inte dök upp någon lämplig båt.
Jobbet som konferencier på olika popklubbar hade gett Johannes smak för att trots allt stå på scenen. Efter ett misslyckat försök att ta sig in på Dramatens elevskola i Stockholm blev han som 20-åring antagen till scenskolan i Malmö.
Genombrott i Stjärnhuset
1981 fick han sitt stora publika genombrott i julkalenderklassikern Stjärnhuset, där han spelade mot Sif Ruud.
– Seriens stora genomslag blev en chock för mig, berättar Johannes.
Läs också: Nostalgi: Minnesvärda julkalendrar!
– Några dagar efter att det första programmet hade sänts åkte jag tunnelbana i Stockholm och jag blev omringad av en hel skolklass som ville ha min autograf.
– Jag pallade inte trycket, så jag hoppade av två hållplatser tidigare än tänkt. Efter den incidenten tog jag nästan alltid taxi när jag skulle någonstans.
1980-talet var på alla sätt en omvälvande period i Johannes liv. Tv-teateruppsättningar, filminspelningar och privatteaterfarser avlöste varandra.
Johannes Brost dömdes till fängelse för kokaininnehav
Det gjorde även festerna och kvinnorna. En stor del av sin lediga tid tillbringade Johannes på Café Opera och andra inneställen i Stockholms kändisvärld.
– Spriten flödade och droger fanns tillgängligt överallt. Alla klappade varandra på axeln och festade och hade kul.
– Så här i efterhand frågar jag mig hur jag kunde dras in i det där destruktiva och omoraliska levernet. I slutändan var det ju bara förnedrande för alla inblandade.
Läs också: Magnus Uggla om sin diagnos: ”Något som liksom skavt”
– Jag ångrar ingenting, för då skulle jag riskera att bli bitter, men däremot är jag tacksam över att den tiden är förbi. Det är bara tråkigt att se tillbaka på de där åren.
Det hela nådde sin kulmen 1986, då Johannes greps för kokaininnehav och dömdes till en månads fängelse.
– När fängelsedomen kom kändes det som om en rullgardin drogs ner. Jag trodde att det var slutet på min karriär. ”Nu är det ingen som kommer att höra av sig till mig mer”, tänkte jag.
– Men bara ett par veckor efter att jag hade kommit ut från fängelset, ringde chefen för Sandrews och erbjöd mig huvudrollen i en musikal. Det var en obeskrivlig lättnad!
Hemtjänsten hittade hans mamma död
Mamma Gudrun hetsade inte upp sig över kokaindomen. Betydligt mer oroad var hon över Johannes många kvinnoaffärer.
När Gudrun blev äldre ordnade Johannes en lägenhet åt henne i Stockholm, så att de kunde träffas oftare.
– Hur mycket jag än hade att göra tog jag mig alltid tid att åka hem till mamma. Ofta handlade vi och lagade mat tillsammans.
– Mamma och jag skrattade åt samma saker och hade alltid väldigt trevligt ihop, säger Johannes.
Midsommaraftonen 1993 var Gudrun på fest tillsammans med bland andra Johannes dåvarande sambo.
– Senare fick jag höra att mamma hade berättat historier och varit hur rolig som helst. Själv var jag bortrest.
– När jag kom hem på midsommardagen ringde jag till mamma, men fick inget svar. Kort därefter blev jag uppringd av en person från hemtjänsten, som talade om att de hade hittat mamma död.
– Hon hade legat i sin säng med P1 på radion och en bok i handen. Det var någonting i hennes hjärna som hade brustit.
Gudrun Brosts död fick honom att mogna
Ingenting har tagit Johannes lika hårt som mamma Gudruns bortgång.
– Just när hon gick bort, hade jag en massa jobb inbokade för lång tid framåt, men jag blev tvungen att ställa in alltihop.
– Eftersom jag var mammas enda barn fick jag ensam tömma hennes lägenhet, rensa bland hennes tillhörigheter och ordna med begravning.
– Det var tufft att inte ha någon att dela sorgen med.
Johannes konstaterar eftertänksamt att hans mammas död fick honom att mogna.
– Helt plötsligt var jag familjens äldsta medlem. Med den insikten kom en större ansvarskänsla. Jag blev en mer närvarande förälder än vad jag hade varit innan.
– När jag blev pappa första gången var jag 25 år och lite för omogen. Och visst har jag haft en del dåligt samvete gentemot mina äldsta döttrar.
– Jag har inte funnits där för dem på samma sätt som för mina två yngre barn, men jag tycker att jag har tagit igen det sedan de blev äldre.
– I dag har jag en god relation till alla mina barn och deras mammor. När jag fyllde 70 år i höstas samlades de allihop för att fira mig.
Johannes Brost tog kontrollen över sitt liv
I tio års tid tog Johannes varje vardagsmorgon bussen den korta sträckan mellan hemmet på Östermalm och de gamla militärbarackerna på Valhallavägen, där tv-serien Rederiet spelades in. Det blev 318 avsnitt med rollfiguren Joker innan serien gick i graven 2002.
Läs också: 5 saker du kanske inte visste om Rederiet
Johannes Brost var då så starkt förknippad med Joker att han under en lång tid framöver fann sig bannlyst från tv och film. Inte nog med att jobben uteblev, det femtonåriga förhållandet med de yngsta barnens mamma började knaka i fogarna. Den efterföljande separationen resulterade i ekonomiska problem och trubbel med kronofogden.
Men ännu en gång lyckades Johannes resa sig på nio och återfå kontrollen över sitt liv.
En storstilad comeback i regissören Ulf Malmros filmkomedi ”Bröllopsfotografen” följdes av huvudrollen i dramathrillern ”Avalon”, en film som gav Johannes en guldbagge.
– Jag skrattade inte direkt när allt var som tuffast, men jag stretade ändå på och gav mig fanken på att jag skulle fixa det på något vis. Jag vet ju att jag är en jäkla bra skådis!
– Och det kunde inte gå bättre än vad det gör nu. Jag har jobb inbokade ända in i 2018, vilket känns underbart.
Text: Linda Andersson
Foto: IBL