Junis månadsstenar – Pärla och Månsten

Till vänster: Junibarnet Wallis Simpson. Till höger: Tahitipärla.

Foto: TT

Den ena en lyckobringande ädelsten som slog vakt om kärleken. Den andra ett smycke som förknippades med pånyttfödelse och kosmiskt liv. Här kan du läsa mer om månstenen och pärlan.
Se också: Detaljerna som får din stil att se mer exklusiv ut
1:04

Efter reklamen: Se också: Detaljerna som får din stil att se mer exklusiv ut

(1:04)

Slå på ljud

Det är två mytomspunna smyckeobjekt som representerar juni: pärla och månsten.

Pärlor förknippades bland annat med kosmiskt liv, fruktbarhet, pånyttfödelse och fulländning. Förr trodde man att pärlan hade formats av en blixt som genomborrat musslan och därför betraktades pärlor som mäktiga föreningar av eld och vatten.

Så långt nådde inte månstenen

Å andra sidan ansågs den vara en av de mest lyckobringande ädelstenarna. Man föreställde sig att den var hemvist för en vänligt sinnad ande som slog vakt om kärleken och den ömsinta passionen; med den i sin ägo gick man aldrig lottlös. Månstenen var särskilt omhuldad under romantiken, och med jugendepoken kom ett nytt uppsving när juvelerare som René Lalique och Georg Jensen började använda den i sina smyckekollektioner. Lite längre fram kan vi även hitta den i Torun Bülow-Hübes sparsmakade formgivning.

10 kändisars mest ikoniska modeögonblick genom tiderna

Jämfört med pärlan är månstenen en riktig doldis. Den är ingen ovanlighet i sig, stenen tillhör fältspaterna och bryts på många platser i världen, men den förekommer sparsamt i handeln. Det blåaktiga skimret som ofta har associerats med månsken beror på ljusbrytande effekter i de tunna mineralskikten. Stenarna är i regel halvgenomskinliga eller mjölkaktigt vita, men förekommer också gul- eller bruntonade. Månstenar slipas oftast icabochon och hårdheten hamnar mellan 6 och 6,5 på Mohs’skala.

Fram till början av förra seklet var pärlor exklusiva dyrbarheter. De mänskliga ingreppen hade ännu inte nått några omvälvande resultat, även om försök att odla pärlor pågått under många år-hundraden – till och med Carl von Linné hade prövat och faktiskt lyckats, men hans metod var alltför komplicerad för att bli något annat än ett enskilt forskningsprojekt. Mest eftertraktade var de orientaliska pärlorna som bland annat fanns i Indiska oceanen och Stilla havet. Deras lyster, eller orient som den kallas på fackspråk, har liknats vid frusen vispgrädde. Även mattglänsande sötvattenspärlor uppskattades – omän inte med samma oreserverade beundran.

Silversmeden Wiwen Nilsson föredrog ofta bergkristall i sina kollektioner, men här pryds armringen av tre cabochonslipade månstenar. Ringen av 18 k guld är stämplad 1947 och klubbades något under utrop för 21 000 kr vid Uppsala Auktionskammares internationella kvalitetsauktion 2020.

Alla musslor kan inte bilda pärlor

Det är endast ett fåtal arter av alla musslor som kan bilda pärlor och varför det sker råder det olika teorier om. Den mest troliga är att en parasit eller liknande har trängt in i musslan, som skyddar sig genom att kapsla in det främmande ämnet i flera lagerpärlsubstans. Ju längre musslan lever, desto fler lager bildas och desto större blir pärlan. Men inte ens naturliga pärlor blir per automatik runda och jämna. Snarare tvärtom, dessa är de mest sällsynta. Så inte var det konstigt att man försökte tänka ut sätt att förmera pärlproduktionen.

När odlade japanska havsvattenspärlor för första gången presenterades för en europeisk publik i Paris 1924 blev det oro i leden. Vad skulle detta betyda? Nu kunde ju vem som helst ha råd att köpa pärlor!

17 stora örhängen som lyfter vilken outfit som helst

Så blev det också. Men det är egentligen först under de senaste decennierna vi kan tala om flöde. Idag finns pärlor i alla möjliga storlekar, färger, former och prisklasser. Industrin är enorm och bortsett från enstaka aktörer runt Persiska viken, där traditionell pärlfiske pågår i liten skala, rör det sig uteslutande om odlade pärlor. De orientaliska får man leta efter i antikhandelns och auktionshusens smyckemontrar.

I hänget av 18 k vitguld med fyra briljantslipade diamanter på sammanlagt 0,10 carat dinglar en skimrande Tahitipärla som mäter 16,7x15,8 mm. Den klubbades strax under utrop för 6 000 kr på Kaplans Klassiska 2021.

Respektive auktionshus

Hur gör man för att odla havsvattenpärlor?

För detta behövs levande mantelvävnad från en annan mussla och en kärna av pärlemor som opereras ini musslan. Det är en komplicerad process och av hundra odlade pärlor kanske endast en liten del håller hög kvalitet. Odlingen av sötvattenspärlor är enklare och skörden blir större. I början ryck-tes det på axlarna åt resultatet, men utvecklingen har gått snabbt och nu finns riktigt stora, runda sötvattenspärlor med fin lyster till låga priser.

Så vad ska man välja?

Ett bra knep kan vara att göra som experterna när de värderar pärlor. De tittar först och främst på lystern och färgen, två viktiga faktorer som skapar helhetsintryck-et. Därefter kan man gå vidare och titta på jämnhet, form och storlek. Havsvattenspärlorna är och förblir de mest exklusiva, vilket beror på att odlingen är mer komplicerad, produktionen mindre, pärlorna större och kvaliteten högre.

Collier av mörkgrå Tahitipärlor, även kallade Söderhavspärlor, med fin rondör och lås av förgyllt sterlingsilver. Pärlornas diameter är 10–12 mm. Det här är en klassiker som odlats sedan 1950-talet. Colliern bjöds ut hos Bruun Rasmussen i oktober 2021 och klubbades för 6 500 danska kronor.

JUNIBARN. Wallis Simpson (1896–1986), född den 19 juni, blev hertiginnan av Windsor när hon gifte sig med Englands abdikerade kung Edward VIII som efter tronavsägelsen titulerades hertigen av Windsor. Deras kärlekshistoria, på sin tid en uppseendeväckande händelse, har aldrig upphört att fascinera. Det modemedvetna paret var stamkunder hos de ledande juvelerarfirmorna och hertiginnan utsågs flera gången till världens bäst klädda kvinna. Så lär hon också inför storslagna fester ha hängt på sig alla sina dyrbara smycken, ställt sig framför spegeln med mantrat ”Eliminera!” varpå hon plockade av sig de flesta och bara behöll ett minimum. Men vilket minimum!

Camera Press/TT

Kort om pärlor

En pärla som odlats under tre år har flera tusen lagerpärlsubstans runt kärnan. Substansen består till största delen av kalciumkarbonat, men också vatten och conchiolin, ett organiskt hornämne. Pärlans färg beror på vilken mussla den odlats i. Men pärlor kan också blekas eller infärgas, något som oftast gäller odlade sötvattens-pärlor.

Pärlor har hårdhet som en nagel och kan lätt repas. Förvara dem därför separat, gärna på ett syntetiskt underlag, vilket förhindrar uttorkning. Collierer bör inte rengöras i vatten eftersom tråden kan luckras upp och försvagas. Torka i stället av pärlorna med en lätt fuktad linneduk. Se över lås och fattningar då och då och även silkestråden. Om det blivit glapp mellan pärlorna är det dags att trä om dem.

Fakta om månadsstenar

Månadsstenar har förekommit under lång tid, men urvalet har skiftat genom åren. Vi utgår från den indelning som det amerikanska juvelerarförbundet antog 1912 och som med smärre variationer blivit världsomspännande.

Januari: granat

Februari: ametist

Mars: akvamarin

April: diamant

Maj: smaragd

Juni: månsten och pärla

Juli: rubin

Augusti: peridot

September: safir

Oktober: opal och turmalin

November: gul topas

December: turkos, blå topas och tanzanit