Mark Levengood om att åldras och nya boken
– Jag för en boxningsmatch med livet, säger han.
Hans böcker kallas ofta för feel-good. Själv tycker Mark Levengood att de korta livsbetraktelser som utgör hans senaste bok Vi får väl trösta varandra, och som bygger på hans Tankar för dagen i P1, handlar om att våga se tillvaron med allt dess ljus och mörker. Att acceptera livet precis som det är, att blotta sina sprickor och skänka tröst.
– Jag framställs ofta som optimist, godmodig och mild. Men sanningen är att jag är realist. Visst är jag mild, men jag kan också bli väldigt arg, även om jag inte är långsint. Jag går inte med på saker som jag inte vill, jag är väldigt envis, säger Mark och berättar att han redan som skolpojke hade svårt att ta order som han ansåg orimliga.
– När jag frågade en lärare varför så svarade han ”därför”. Då vägrade jag att foga mig. Och så har det fortsatt genom livet, säger Mark med ett leende.
Nya boken Vi får väl trösta varandra
Han menar att hans livshållning har varit sig lik genom åren, även om han kan tycka att han var lite väl beskäftig som ung. Nu ser han fler nyanser och är inte så snabb att döma andra. När han skrev sin senaste bok upptäckte han att vissa teman är återkommande. De existentiella frågorna utgör en grundton.
– Frågor om var jag befinner mig och vart jag är på väg är ständigt närvarande, liksom vikten av att våga prova nya saker. Alldeles nyss blev jag bjuden på en powerbar som innehöll 32 syrsor. Jag kände mig lite skeptisk men tänkte sedan att det är klart att jag måste prova när jag en gång får chansen… det var inte särskilt gott. Men jag är stolt över att jag vågade anta utmaningen och testa!
Jag är rädd för att dö innan jag känner mig klar
Ett annat återkommande tema, som hänger ihop med att våga prova nya saker, är misslyckanden. För det är ju ofrånkomligt att misslyckas ibland när man kastar sig ut i det okända och inget att skämmas för.
Se också: Frida Boisens mamma tog livet av sig ”för att hämnas”
– Jag är mer förlåtande mot mig själv och andra i dag och aktar mig för att ge goda råd som ingen bett om. Min morfar sa: ha stora öron men inte en stor käft. Ibland behöver människor bara ett lyssnande öra som inte dömer.
Mark Levengood är född i USA
Att vara 56 år är inte utan svärta; nu är Mark närmare 60 än 50. Det fyller honom med ett visst vemod över att livet är ändligt, att han en dag inte kommer att finnas längre. Därför har han blivit allt mer selektiv, han vill lägga sin tid och energi på sådant som känns meningsfullt.
– Men jag är inte rädd för döden i sig, utan mer för att dö innan jag känner mig klar. En annan negativ aspekt av åldrandet är att man blir fulare, konstaterar Mark och tillägger med ett skratt att han inte längre hör syrsor. Hörseln har uppenbarligen blivit aningen sämre.
– Jag tänker på min farmors syster Fey, som bor i USA. Hon skiter i att hon är gammal, hon tycker fortfarande att livet är kul och hittar gärna på lite skruvade grejer. På en parad nyligen klädde hon ut sig till en gravid nunna! Jag tänker att det är den attityden man ska ha. Inte grotta ner sig i sina krämpor. Jag för en boxningsmatch med livet. Men ännu orkar jag.
Mark är född i USA, men flyttade som mycket liten till Helsingfors. Där bodde han tills han var i 20-årsåldern, innan han flyttade till Sverige.
Hur mycket amerikan, finländare och svensk är han?
– Jag är 50 procent amerikan, 50 procent finländare och 50 procent svensk. Lättsinnet är amerikanen i mig. Men jag har den finländska lite karga humorn och det finländska sättet att tänka, finnar väjer inte för mörkret som svenskar tenderar att göra. I Sverige ryggar vi för sorg och tungsinne, allt ska vara så trevligt hela tiden, säger Mark, som också tycker att finländare generellt är ganska konservativa – åtminstone offentligt.
– Privat är de däremot mer accepterande. När jag som 17-åring blev jättekär i Juha sa mina vänner först att jag borde hitta en tjej att bli kär i. Men när jag förklarade hur jag kände var det inte mer med det. Och då pratar vi om Finland tidigt 80-tal…
Viktigt med familjen
Mark har levt merparten av sitt liv i Sverige och här har han fått blomma ut som programledare och författare. Att han hamnade i tv-branschen var något av en slump. Som 16-åring fick han ett programledarjobb på finsk tv och kände direkt att han stortrivdes.
– Jag kände mig ”hemma” där och älskade att få skapa en egen verklighet. Det var första gången som jag var riktigt bra på något. Så jag blev kvar, säger han.
I Sverige har han synts i stora sammanhang och understryker att han är tacksam över att hans program uppmärksammas. Men han har aldrig strävat efter att stå i centrum bara för att. Om man bara är ute efter uppmärksamhet så håller man inte länge som kändis, menar han.
– Det är okej att vara en offentlig person om jag har något vettigt att säga. Annars kan det vara. Att jag står och babblar i teve har ju inneburit att jag är ett känt ansikte och det händer ofta att folk kommer fram och hälsar och småpratar en stund. Det tycker jag är trevligt, säger Mark.
Både han och maken Jonas Gardell syns i offentliga sammanhang. Men de värnar hårt sitt privatliv.
– Familjen betyder nästan allt för mig, men vi är måna om att slå en ring runt barnen, att de ska hållas utanför media. För mig är det som att jag har två liv. Ett offentligt och ett hemma. Där kan jag pusta ut och leva ett helt normalt liv. Det är ”det riktiga” livet, säger Mark, som är tacksam och stolt över sin familj.
– Visst oroar jag mig en del för barnen, som alla föräldrar gör. Men jag försöker ta tag i problemen när de uppstår, i stället för att gå och oroa mig för saker som kanske aldrig kommer att hända. Jag sover gott på nätterna, säger han.
Drack öl med Astrid Lindgren
Vilket programledaruppdrag har gjort störst intryck?
– Tveklöst kronprinsessans bröllop, det sticker ut. Det var en enorm ära att få leda sändningen att få ena en hel nation och få vara en kugge i det maskineriet. SVT hade 58 kameror i direktsändning, helt fantastiskt. Vi sände mellan 11 och 03 och var höga på adrenalin. Jag var som en trasa en hel vecka efteråt.
Men kronprinsessan, som Mark har träffat åtskilliga gånger, inte minst på hennes födelsedag på Öland, är inte den enda person som glimmar till lite extra i hans minnesbank.
– Jag har haft förmånen att träffa många spännande personer under åren. En av dem var Dalai Lama. Vi befann oss i ett omklädningsrum efter ett framträdande när jag frågade honom hur det var att som barn bli buren av gamla munkar, sittande på en tron, från den lilla by där han föddes till huvudstaden. Han berättade att hans storebror följde med på resan och att de bråkade och kivades hela tiden. Det blev en rolig och annorlunda inblick i hans liv som man annars inte får, säger Mark som också fascinerades av Astrid Lindgren.
Min mamma var en kämpe in i det sista
När han frågade henne hur det kändes att vara en legend svarade hon lakoniskt att det är svårt för en legend att få en öl.
– Så jag tog Astrid till en pub och drack öl tillsammans med henne. Jag har haft ett fantastiskt liv jämfört med hur jag trodde att det skulle bli. Jag har gjort så många roliga saker, säger Mark och ler.
6 snabba frågor till Mark Levengood
Hur tänker du på klimatet?
– Jag sopsorterar, försöker köra bil sällan, äter syrsor, äter mindre kött och har solceller på taket.
Vem är din hjälte?
– Min mamma. Hon var en kämpe in i det sista. Hon hamnade på barnhem som liten. Hon föddes oälskad och dog älskad.
Om du fick byta skepnad för en dag – vem skulle du vara?
– En kungsörn och bo högt uppe på en klippa. Att kunna flyga skulle vara jättespännande.
Vilken är din största styrka resp svaghet?
– Jag är kreativ. Men har otroligt lätt att prokrastinera.
Ordning eller kaos?
– Definitivt kaos!
Vilken är den vackraste platsen på jorden enligt dig?
– De röda klipporna vid mitt sommarställe på Åland.
Det här är Mark Levengood!
- Namn: Mark Levengood.
- Ålder: 56.
- Familj: Gift med Jonas Gardell. De gemensamma barnen Olga och Amos.
- Gör: Programledare och författare.
- Aktuell med: Vi får väl trösta varandra (Piratförlaget).