Pekka Heino: ”Pappa ville inte veta av mig”
Han sökte själv upp honom. Namnet hade han fått av en släkting. Nu satt den medelålders mannen där framför 20-årige Pekka. Enda gången ansikte mot ansikte. För en bit in i samtalet sade fadern:
– Jo, men det är så här … Jag vill inte ha någon fortsatt kontakt med dig, Pekka.
Det var en svidande cocktail av tankar och känslor att reda ut.
– Han var snäll och trevlig. Men gjorde tydligt att han inte var intresserad. Det var jättejobbigt. Men jag bearbetade allt och så var det bra med det. Jag hade inget annat val, säger Pekka när Året Runt träffar honom.
– Jag har aldrig fått något fullgott svar av mamma om varför pappa aldrig fanns med i bilden. Det var synd för min och mammas relation att hon inte ens ville glänta på den dörren. Det hjälpte inte att jag vädjade om att jag hade rätt att få veta: ”Nej, sa jag! Honom ska vi inte prata om!”
Pekka Heino är invandraren från Finland som nio år gammal kom till 1970-talets Sverige. Ynglingen som efter åren i Norrköping var så duktig som Stockholmsguide att han fick jobb på Sveriges Radio. Han är 56-åringen som har ett så mjukt sätt och en sådan behaglig röst att han de senaste åren har lotsat oss i ett av SVT:s mest populära program – Go’kväll.
Svår process
Men nu är det över. Efter 32 år på SVT har Pekka sagt upp sig. Vid nyår slutar hans anställning.
– Jag vill ha friheten att äga mig själv, göra flera olika saker som tangerar det jag redan håller på med. Av flera orsaker började en känsla växa, och gick till slut inte att ignorera. När jag tittar tillbaka och summerar är frilans, som jag var under den första hälften av mina år på SVT, mer mitt normalläge, säger Pekka Heino.
– Beslutet att lämna Go’kväll har varit en svår process, eftersom jag verkligen älskar programmet och alla arbetskamrater. Men om jag någonsin ska göra något annat var något tvunget att ske. Samtidigt har jag ju inte gjort slut med SVT, jag fortsätter gärna där på annan basis. Men nu får jag möjlighet till att även jobba med annat.
På 1990-talet ledde han underhållningen Röda tråden och Entré och körde en säsong av Vi i femman. Men huvudspåret under över 30 år i Radio- och SVT-husen i Stockholm har varit det som hallåman.
Tv-kamerorna har aldrig gjort Pekka skakis.
– En del i branschen pratar om att det bara bli värre och mer nerver med åren. Men jag måste nästan säga till mig själv att vara lite nervös eller anspänd. Framför kameran känner jag mig hemma, säger den populäre tv-profilen.
Lämnar tryggheten
– I samma stund som jag under en testinspelning för Go’kväll satte mig i en stol framför kameran kände jag: ”Klart jag ska vara här, framför tv-kameran!”
Att bryta upp från en trygg anställning till ett mindre tryggt liv som egen företagare har fått många i Pekkas omgivning att se honom som oförskräckt.
– I dag finns ingen trygghet som förr och då väljer jag hellre att dra undan mattan själv och ha kontroll, än att någon annan plötsligt fattar ett beslut som välter allt för mig. Det skulle jag ha svårare att hämta mig ifrån, säger Pekka Heino som med glädje ser fram emot vad nästa steg blir.
Läs också: Rickard Olsson om brytningen med SVT: Mådde svindåligt
– Jag älskar att vara i en tv-studio, men tycker också om att vara konferencier, moderator och speaker. Tidigare har jag varit bunden av SVT:s regler. Men jag vill understryka att jag inte av något skäl känner bitterhet, jag har haft fantastiska år på SVT.
25 år med kärleken
I november firade Pekka och eventproducenten Erik Kristensen 25 år tillsammans. En gemensam tjejkompis presenterade dem för varandra.
– Det var kärlek vid första ögonkastet. Naturligtvis har det inte alltid gått på räls. Men vi har alltid haft något genuint, säger Pekka med extra varm lyster i ögonen.
– Redan från början insåg jag att Erik var och är den snällaste människa jag någonsin känt i mitt liv. Jag har inte alltid varit så snäll, men jag tror att jag blivit lite snällare tack vare honom. Och i sin tur har jag nog lärt Erik att vara lite tuffare, tidigare utnyttjades hans snällhet.
Under uppväxten i Norrköping blev Pekka en hejare på två saker – dans och läsning. Mamma Mirja satte sitt enda barn i dansskola. Än i dag är dansen viktig för Pekka, som ett redskap för att hålla formen.
– Jag kör en hel del dansaerobics, ett utmärkt sätt att kombinera dans och träning. Jag är sugen på linedance också. Det har jag varit länge, och jag förstår inte varför jag inte gör någonting åt det.
Fröet till det ihärdiga litteraturintresset sådde hans mamma under alla gemensamma biblioteksbesök. Fortfarande sover Pekka bäst när något under läslampan förflyttar honom till en annan värld. Böcker av alla slag slukas, och i huvudsak på engelska för att vinna författarens originalspråk och uttryck.
– Dessutom läser jag varje år minst en och gärna flera böcker på finska bara för att hålla mitt modersmål vid liv. Det blir också minst en bok på norska eftersom jag är lyckligt gift med en norrman, säger Pekka Heino.
Brutit med sin mor
Däremot har relationen till modern brakat ihop. För 16 år sedan flyttade Mirja tillbaka till byn Vampula i sydvästra Finland och tidigare i år bröt Pekka med henne. Han tycker inte att det är värt några stora rubriker.
– Jag önskar min mamma allt gott. Men vi kan helt enkelt inte kommunicera på ett vettigt sätt. Efter att i många år ha försökt förbättra situationen utan att få till den minsta ändring kom jag till slut till vägs ände, säger Pekka Heino.
– Det hade varit bra om det hade funnits en tredje part. En brorsa, syrra eller pappa så att det inte alltid bara var jag och mamma som skavde på varandra.
Sedan talar vi om något roligare – vedhuggning. Pekka älskar det så han kan svettas i timmar. Vedstapeln vid fritidshuset i Stockholms skärgård är alltid reslig.
– Vedhuggning är både bra för kroppen och sinnet, och man åstadkommer någonting. Om jag bara fick välja en aktivitet, en enda hobby resten av livet, så skulle jag välja vedhuggning. När vi ska besöka bekanta brukar jag fråga om det finns något att hugga.
Pekka ler med hela ansiktet:
– Snart börjar jag kanske sätta upp lappar lite här och där: ”Vedhuggare uthyres. Medbringar egen släggyxa.” Det behöver nog inte vänta till pensionen. Jag skojar inte, jag gillar verkligen vedhuggning.
Många gudbarn
Pekka och Erik har ett antal gudbarn. Pekka har inte legat på för att själv bli pappa.
– Vi kom helt enkelt bara fram till att det räcker gott med gudbarn. Vi har kvinnor i kompiskretsen som har blivit mammor och då har de ju varit själaglada när de kunnat låna ut de små liven, säger Pekka.
– Mitt äldsta gudbarn är 26 nu och ska bli sjöman. Det var jag som lärde honom att både simma och åka skridskor. Så vi har alltid en grund att vända tillbaka till när vi ses.
Text: Hasse Gänger
Foto: Hasse Gänger, IBL, Matilda Sandberg /SVT