Pia Herrera: Jag stortrivs i Go´kväll!
Pia Herrera har återvänt till tv-rutan, som programledare i Go´kväll.
Pia Herrera stortrivs i Go´kväll!
Finsk och mörkhyad–en kombination av det sämsta man kunde vara i Borås på 1970-talet, enligt Pia.
Se också: Pekka Heino tar farväl av SVT
– Jag var tio år, vi hade flyttat dit från Lund, och mobbarna försökte komma åt mig på alla sätt. De äldre killarna körde moppe och skrek glåpord efter mig. Men jag lät inte elakheterna nå mig. Visst var jag ledsen ibland, men jag var också stark. Min ensamma mamma boostade mig med självkänsla, säger Pia Herrera, 47, som efter fem år utanför rutan i våras gjorde comeback som programledare för SVT:s Go’kväll.
Hon ser spridandet av mångfald som sin mission. Att synliggöra människor med många sorters utseende och bakgrund.
– Identifikation är viktig för oss alla. Den väcker hopp och ett jävlaranamma! Jag minns själv när jag i tonåren servades av en flygvärdinna som såg ut som jag. Hon blev en symbol för att jag också kunde bli flygvärdinna, och det blev jag, säger Pia som under åtta års tid jobbade för en rad olika flygbolag innan hon utbildade sig till journalist.
Läs även: Anders Ekborgs mamma gick bort i alzheimers
Vi träffas på hotellrestaurangen i Umeå. Hit åker hon regelbundet för att spela in nya avsnitt av programmet Go’kväll. När vi ses har hon precis spelat in ett lördagsavsnitt och landat på hotellet som blivit hennes andra, eller kanske tredje, hem.
Pia Herrera bor med sambo och en nioårig son i Stockholms innerstad. Hon har också en lägenhet i Havanna, där halva släkten har sina rötter.
– I somras var vi i Kuba i åtta veckor, jag hade en jättelång semester och fick fylla på batterierna ordentligt, säger Pia och ler stort.
Pia har rötter på Kuba
Hon har en mångfasetterad bakgrund och är präglad av både den finska och kubanska kulturen. Pia berättar om sin gammelfarmor, som var slav och köptes fri av sin man.
– I Kuba pratar man inte om kolonialtidens slaveri, det var pappa som berättade gammelfarmors historia för mig när jag var i 17-årsåldern, säger Pia och berättar att släkten i Kuba pratar desto mer om matlagning och kokkonst ”alla i vår släkt är jättebra på att laga mat”!
– Min farmor var en så erkänt duktig kokerska att en minister i regeringen ville anställa henne. Först sa farmor nej, hon måste ju se efter sin son! Min pappa. Det slutade med att ministern bekostade pappas utbildning, en utbildning som svarta i vanliga fall inte kunde få, säger Pia, som själv har farmors tummade kokbok hemma i köket och minns hur målande farmor brukade berätta om sina paradrätter.
Möttes i Lund
Pias kubanska pappa pluggade i Lund, där han träffade Pias mamma Terttu. Hon kom till Sverige i unga år för att jobba som barnflicka, med siktet på att bli förskollärare.
– De träffades på ett diskotek, i Akademiska föreningen. Pappa flyttade utomlands när jag var fem och bosatte sig så småningom i Spanien och jag bodde hos mamma. Men jag och pappa har alltid hållit kontakten. Vi har brevväxlat och träffas ofta.
Sommarlov i Finland
Pia och hennes mamma var teamet som kämpade sida vid sida i vardagen. Pia beskriver sin mamma som en stark, självständig kvinna med sju syskon och en stor släkt som omfamnade dem båda under långa sommarlov på den finska landsbygden.
– Jag älskar Finland! Vi fiskade och badade i små sjöar, badade bastu och lekte. Jag fick massor av uppmärksamhet tack vare min hudfärg. Det fanns knappt några invandrare i Finland när jag var liten, därför väckte jag ett nyfiket intresse. Oftast bara på ett positivt sätt, säger Pia.
Läs även: Kikki älskade inspelningen av Så mycket bättre!
Hon berättar att hennes mamma tyvärr slutade prata finska med henne i samband med att nya rön sa att det inte var bra för små barn att höra flera olika språk samtidigt.
– Men jag förstår finska och kan göra mig förstådd, säger Pia och ger prov på utmärkt uttal av finska ord och namn.
Pia ville bli journalist
Pia hade läshuvud, det gick bra för henne i skolan. Men när det var dags för gymnasiet bytte hon program några gånger – från teknisk linje till humanistisk linje till estetiskt dansgymnasium – innan hon läste in gymnasieskolan på vuxenskolan i stället. Nu visste hon att hon ville bli journalist eller läkare, men först lockade äventyret.
– Jag åkte till pappa i Spanien, festade, hade kul och jobbade som Vingvärd. Senare lärde jag känna en tjej som var flygvärdinna. Det ville jag också bli! Jag blev antagen till flygvärdinneutbildningen på Spanair och jag var den flygvärdinna som pratade sämst spanska av alla, skrattar Pia och intygar att hon nu för tiden har bättrat på språkkunskaperna avsevärt.
Förföljdes av en man
Det har alltid varit fart och fläkt kring Pia och hon har på ett självklart sätt tagit för sig av världen, men visst har hon stött på motgångar, även efter barndomens mobbare. I flera års tid förföljdes hon av en hatisk man. Hon var ”arabfittan” som tagit jobbet från svenskarna och de hatiska breven innehöll hot.
– Visst har jag varit både rädd, arg och ledsen. Det är baksidan av att vara en offentlig person. Jag har aldrig sett något egenvärde i att synas, att bli känd – men tv har en enorm genomslagskraft och du blir din arbetsgivares ansikte utåt.
Pia Herrera tog en paus
Att Pia för fem år sedan lämnade tv-rutan för att jobba med kommunikation har inte direkt något att göra med trakasserierna, även om hon säger att det var väldigt skönt att bli mer anonym under en period.
I stället var det de otrygga anställningsvillkoren, som anställningen via bemanningsföretag erbjöd henne, som avgjorde saken.
– Jag var en av två som hade blivit inlasade på SVT och gick på barnledigt med vissheten om att bli tillsvidareanställd när jag kom tillbaka. Men då hade spelreglerna ändrats och nu skulle jag vara bemanningsanställd med allt vad det innebar av otrygghet och sämre lön. Trots att jag jobbat som tv-reporter och programledare i så många år, säger Pia.
Läs också: Succéförfattaren Fredrik Backman: ”Jag är svag för personer som inte passar in”
Hon har genom åren lett allt från A-ekonomi till Rapport. Hon har varit programledare för motorprogram och presenterat Världens barn-galan. Bland annat.
Även om Pia älskade sitt jobb så valde hon att byta bana, på Skatteverket hade hon under tre år ansvar för presskontakter och i regeringskansliet var hon webb-tv-redaktör. Att göra tv var ju ändå hennes grej och Pia upptäckte att moderatorsuppdrag också var något hon gillade.
– Jag ville testa att vara min egen, att erbjuda moderatorstjänster och sälja tv-reportage. Därför ringde jag Go’kväll för att höra om de var intresserade av att köpa resereportage. Det var de inte, men de erbjöd mig en programledarroll! säger Pia och skrattar.
Mysigt i Go’kväll
Hon säger att hon verkligen trivs i sin nya roll som programledare för Go’kväll som hon beskriver som ett mysigt förkvällsprogram som bjuder på ”gott och blandat”. Allra bäst gillar hon att sitta i soffan och prata med människor.
– Att ta del av människors berättelser, att få det förtroendet är fint. När intervjupersonerna efteråt säger att det var så lätt att prata med mig – då blir jag glad!
Det är lätt att förstå att människor blir avslappnade i Pias sällskap. Hon är glad, öppen och vänlig. Hon bjuder på sig själv och räds inte heller att prata om svåra frågor.
Pia förlorade sin mamma
Pias livs svåraste ögonblick var när hon miste sin älskade mamma Terttu, vid bara 64 års ålder, på nyårsdagen för tre år sedan.
– Jag var hennes enda barn. Vi sa alltid att mamma skulle flytta till Stockholm, för att bo nära mig och sitt barnbarn, när hon gick i pension vid 65. Men hon blev svårt sjuk i cancer och jag åkte ständigt ner till henne i Lund för att vara med på läkarbesök och behandlingar. När hon flyttade till Stockholm var hon bara 64 och hade inte lång tid kvar att leva, berättar Pia.
Bodde nära mamma
Pia besökte sin mamma varenda dag och köpte till och med en ny lägenhet i samma trappuppgång, för att kunna vara nära.
– Men vi hann aldrig bli grannar, hon hade hunnit bli inlagd innan jag fick lägenheten. Mamma vårdades på Stockholms sjukhem och jag tog närståendepenning för att finnas vid hennes sida. Det var en mardröm, en smärta, att se henne tyna bort. Jag gick själv ner elva kilo under de där månaderna.
Pia skakar på huvudet och drar fingrarna genom håret innan hon ler och berättar om sin älskade väninna som ställde till med fest i mammas sjukrum bara ett dygn innan hennes bortgång.
– Det var nyårsafton och min kompis Carina ringde på kvällen och sa att hon skulle komma och fira med oss. Hon dukade upp champagne, choklad och andra godsaker. En sjuksköterska sa till oss att hörseln är det sista som lämnar människan och mamma fick ha en festlig stämning och glada röster omkring sig tack vare min kompis. Jag kommer att älska henne resten av mitt liv för det hon gjorde för oss!
Text: Birgitta Lindvall Wiik
Bild: Tomas Bergman, Matilda Sandberg, Bo Håkansson, Carl-Johan Söder/SVT och privat
