Prinsessan Désirée gick alltid sin egen väg – den stillsamma Hagasessan som valde bort rampljuset

Så har kronprinsessan Victoria inspirerats av drottning Silvia

Prinsessan Désirée, syster till kung Carl XVI Gustaf, har gått bort, 87 år gammal. Hon somnade lugnt in i sitt hem på Kobergs slott i Västergötland, omgiven av sin familj. Med hennes bortgång har Sverige förlorat en kunglig personlighet som alltid gick sin egen, lågmälda väg.

För mig som hovreporter var prinsessan Désirée en välbekant – men samtidigt lite av ett mysterium. Jag mötte henne vid flera kungliga bröllop och vid flera dop genom åren. Hon fanns där, närvarande men diskret, ofta med ett vänligt leende och blicken lite vid sidan av. Hon var blyg, sa sällan många ord och ställde ytterst sällan upp på intervjuer. Ett släktdrag bland Bernadottarna – men hos Désirée var det särskilt tydligt.

Systern som stod närmast prinsessan Désirée

Ofta tog hon rygg på sin tuffare och mer frispråkiga storasyster, prinsessan Birgitta. Birgitta, som jag intervjuade vid många tillfällen, berättade då gärna om den nära relationen med Désirée. De två stod varandra allra närmast – inte minst eftersom de också var närmast i ålder. Under mer än 40 år var Mallorca Birgittas hem, och där hade Désirée våningen precis under. Där levde systrarna nära varandra, umgicks ofta och delade vardag, skratt och samtal – långt från offentligheten.

Prinsessan Désirée föddes 1938 på Haga slott och växte upp som en av de omtyckta Hagasessorna. Efter faderns tragiska död i flygolyckan 1947 blev familjebanden än starkare. Hon gick i Franska skolan, studerade språk i Schweiz och utbildade sig både inom textil på Konstfack och till förskollärare – en ovanligt jordnära bana för en prinsessa.

Familjen var centrum

När hon 1964 gifte sig med friherre Niclas Silfverschiöld och flyttade till Kobergs slott valde hon ett liv utanför det kungliga rampljuset. Där levde hon som godsfru och familjemänniska, djupt engagerad i sina närmaste. Tillsammans fick paret tre barn: Carl, Christina och Hélène, som alla stod henne mycket nära och som hon var oerhört stolt över. Familjen blev hennes självklara centrum.

En ofta återgiven anekdot säger mycket om vem hon var. Inför bröllopet tackade hon nej till smycken som gåva – och önskade sig i stället en traktor till lantbruket.

Sådan var prinsessan Désirée. Stillfärdig, lojal och varm. En prinsessa som aldrig sökte strålkastarljuset – men som lämnar efter sig ett djupt avtryck hos sin familj och hos dem som fick möta henne i det tysta.