Rafael Edholm har hittat hem: ”Nu är jag bra på äktenskap”
Nu är han aktuell med Svarta Björn, en storslagen roman om kärlek och kamp i rallartidens Norrland.
Under coronapandemin fick skådespelaren Rafael Edholm, 59, och hustrun Freja Edholm Borchies, 37, nog av trängseln och instängdheten i Stockholm och bytte sin hyresrätt i Gamla stan mot en mysig gårdslänga invid 1600-talsslottet Stavsund på Ekerö väster om Stockholm.
Huset fungerade förr som köksbyggnad åt slottet, men är i dag ett ombonat hem åt en barnfamilj. Utanför går höns och pickar och inne i den gamla längan doftar det av rökelse och rök från en eldstad.
Rafael, som älskar Norrland och dess natur, har tänt en brasa, över vilken han grillar rökta rensmörgåsar som vi bjuds på tillsammans med egen äppelmust ute i trädgårdsmöbeln. Han fyller 59 år just i dag och vi gratulerar med en sommartårta.
Debuterar som författare
Skådespelaren och regissören Rafael Edholm har nyligen debuterat som författare till Svarta Björn tillsammans med skrivarveteranen Björn Olofsson. Svarta Björn är en historisk roman som bygger på legenden om den mytomspunna rallarkockan med samma namn.
Boken utspelar sig år 1898 under bygget av Malmbanan mellan Kiruna och Narvik och följer den unga norska kvinnan Anna, som får smeknamnet Svarta Björn av den unge samen Urbi.
– Hon får det för sitt mörka hår och sina mörka ögon. Hon var otroligt vacker och karismatisk. Sedan var hon en stark kvinna också, säger Rafael.
Berättelsen skildrar hennes kamp för överlevnad i en hård mansdominerad miljö, där hon med sin kokkonst och styrka vinner respekt bland rallarna.
– När du står vid grytan har du också rätt att säga till. Maten är navet i hela existensen där uppe.
Bland slit och svett, där ett kamratskap för allas överlevnad byggs och konflikter uppstår, växer en oväntad passion fram mellan Svarta Björn och rallaren Sörmlands-Viktor. Sedan 1970-talet har det varit en etablerad sanning att Svarta Björn egentligen hette Anne Rebecka Hofstad.
Hon dog ung och hennes sanna identitet har varit ett mysterium sedan den första gången hon dök upp i litteraturen för över 100 år sedan. Sedan dess är det många som har forskat och ännu fler som har spekulerat och fabulerat.
Ingen har med säkerhet kunnat ge svaret på gåtan vem Svarta Björn var. Det kan inte Björn Olofsson och Rafael Edholm heller göra. De tecknar sin egen bild av henne i romanen och de är ganska säkra på att det inte var Anne Rebecka Hofstad, född 1878 i Offersöy i Norge.
De jämför ett porträtt på Hofstad som 18-åring med den klassiska bilden som fotografen Borg Mesch tog på Svarta Björn i dörröppningen till rallarlagets barack.
– Det är en helt annan person, säger Rafael bestämt.
Rafael hörde talas om Svarta Björn 2004 genom vänner i Norrland. Han blev fascinerad av hennes livsöde och ville göra en film om henne.
– Jag kände att det var en kvinna som låg före i sin tid. Hon tog på sig uppgifter som hon kanske inte skulle ha gjort, säger han och fortsätter:
– Jag bara wow! Vilken jäkla story. Och så började jag läsa på mer och mer. Det här är ju människorna som la fundamentet till Sveriges välfärd. De byggde sträckan som malmen fraktades på från gruvan i Kiruna till Narvik. Det är Sveriges kroppsaorta. Det här är en fantastisk äventyrshistoria, men också ett historiskt nedstamp.
Inget produktionsbolag nappade på filmidén. Men skam den som ger sig. Idag – 21 år senare – bläddrar Rafael stolt i den 550 sidor tjocka romantegelstenen där Anna fått liv igen.
– Jag sitter aldrig och väntar på att det ska flyga in i en sparv i munnen på mig. Det är upp till dig om det ska bli något. Jag har alltid haft den andan i mig.
Rafael föddes i maj 1966 och växte upp i Stockholmsförorten Alby. Hans mamma Anita Edholm hade mött hans pappa chilenaren Enrique Vergara Fontana, sångare i det kubanska bandet Lecouna Cuban Boys, när denne uppträdde på Gröna Lund i Stockholm i mitten av 60-talet.
Rafael minns dem som väldigt fina mot varandra. De skilde sig dock när Rafael var fem år, då det visade sig att Enrique inte bara varit fin mot hans mamma.
Rafaels pappa flyttade till Schweiz och skaffade en ny familj. Rafael mötte honom inte förrän han var 17 år, men far och son fick med tiden bra kontakt och Rafael pratar i dag flytande spanska. Rafaels pappa Enrique lever inte längre, men det gör däremot hans musik och Rafael spelar upp smörsången Besame Mucho på Spotify.
Pappa flyttade utomlands och skaffade ny familj
Rafael var en lugn hockeykille, men han trivdes likt sin pappa också i rampljuset. Han började sin skådespelarbana som 17-åring på Kungliga Dramatiska Teatern i Ingmar Bergmans uppsättning av Kung Lear. Rafaels mormor hade läst en annons om en audition och tipsade sitt barnbarn.
– Jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på och jag visste knappt vem Ingmar Bergman var. Bara att han gjorde svartvita, konstiga, och tråkiga filmer där någon stod och stirrade ut genom fönstret samtidigt som det regnade och man hörde en Moraklocka i bakgrunden. Jag gillade ju mer actionfilmer. Det var mycket konstiga människor för min värld, säger han.
Fick roll på Dramaten
Utan större erfarenhet fick Rafael en roll i den stora uppsättningen. Han trivdes och upplevde Bergman som ”schyst med koll på vad han gjorde”. Efteråt uppmanade de äldre kollegorna honom att söka scenskolan.
– Det inspirerade inte mig. Jag tyckte bara att folk på teatern klagade.
Rafael Edholm
Ålder: 59 år.
Familj: Hustrun, regiassistenten Freja Edholm Borchies, 37, döttrarna Leona, 9, och Luna, 6, och sonen Gabriel, 27, sedan ett tidigare äktenskap. Blandrashunden Folke, 4.
Gör: Skådespelare, regissör, manusförfattare och tidigare fotomodell.
Bor: I en slottsbyggnad på Ekerö, utanför Stockholm.
Aktuell: Med den historiska romanen Svarta Björn (Bazar förlag), tillsammans med författaren Björn Olofsson.
Rafael längtade i stället ut i världen. Han bestämde sig för att åka till New York och ta skådespelarklasser. Han knåpade ihop ett brev om att han hade varit med i Kung Lear på Dramaten och bad Ingmar Bergman skriva under.
– Det stod typ att jag hade spelat huvudrollen, när jag i själva verket hade spelat träd eller mur. När Ingmar läste brevet sa han: ”Nej men för fan, det här går inte. Det här skriver jag inte på. Du är inte klok”. Då svarade jag: ”Nej, men inte du heller”. Då tittade han på mig och sa: ”Nej, det har du rätt i” och så skrev han på, säger Rafael.
Du var inte speciellt rädd för Ingmar Bergman?
– Nej, fan heller. Absolut inte.
Rafael fick arbetstillstånd som modell i USA, men kom också att få jobb som dörrvakt på den legendariska nattklubben Nell´s på Manhattan. Klubben var bland det trendigaste man kunde besöka i New York i slutet av 80-talet, berättar Rafael.
– Alla var ju där. Tom Cruise, Stallone, Eddie Murphy, Madonna, och Robert De Niro. Jag hängde litegrann med Charlie Sheen. Han var skitrolig. Donald Trump försökte komma in, men gjorde det inte. Vi var en Downtown-klubb, ganska cool, och han representerade det snobbigare Upper East.
Tiden i dörren lärde Rafael att kunna ta alla typer av människor och att inte döma hunden efter håren. Och han bestämde sig tidigt för att aldrig prova droger, eftersom han såg hur – framför allt kokain – förstörde livet för många av gästerna på klubben.
Det lugna familjelivet här ute på Ekerö, där Rafael är skidtränare åt döttrarna Leona, 9, och Luna, 6, där han lånar bondens traktor för att plöja att fält, där han fiskar i Mälaren, jagar rådjur med blandrasknippet Folke och skriver på nya bokprojekt framför brasan är milsväg från det glamourösa nattklubbslivet i New York. Men var tid har sin charm, menar Rafael.
Han är inne på sitt fjärde äktenskap och tycks ha landat ordentligt på fötterna.
– Man blir bättre och bättre på det där. Jag har hört att man ska ha tre konkurser för att bli en riktigt bra affärsman och jag har kämpat i motvind många gånger och ännu inte konkat men är likaså en usel affärsman. Däremot har jag tre konkade äktenskap så nu är jag bra på giftermål, säger han och ler.
Vad gör dig och Freja till ett så bra team?
– Vi garvar och försöker lyssna på det finstilta. Vi är väldigt kompatibla.