Så lever Bolibompa-Johan idag – försvann helt från rutan efter 24 år

5 klassiska high school-filmer vi minns

När Johan Anderblad, 67, började på SVT 1990 kunde han knappast ana vilken betydelse som tv-programmet skulle få, eller hur länge han själv skulle bli kvar. Han kom då från Sveriges Radio och P3:s ungdomsredaktion, där han arbetade med ­direktsändningar.

SVT sökte någon som kunde presentera barnprogrammen på kvällarna – en värd som knöt ihop sändningarna och pratade direkt med barnen hemma i tv-sofforna. Johan och Anders Lundin, 68, turades till en början om att leda tv-programmet.

Det som började ganska enkelt växte snart till något mycket större.

Tv-programmet fick namnet Bolibompa, efter den välkända vinjetten, och Johan blev kvar i rutan år efter år. Formatet utvecklades, studion blev större och fler programledare kom och gick – men Johan bestod. För många barn blev han en självklar del av vardagen och kvällsmyset framför tv:n.

Att plötsligt bli igenkänd överallt var något helt nytt för honom.

– Barn kom fram till mig på gatan och sa ”Åh, det är ju du”. Sedan ville de diskutera det som hände i programmet dagen innan. Någon gång fick jag också frågan: ”Hur kan du komma in i min tv?”.

Än i dag händer det att Johan blir igenkänd. Men inte av barn, utan nu av föräldrar som då var barn och växte upp med Bolibompa.

När Johan ser tillbaka på den tiden känner han framför allt en sak: glädje.

– Kärlek och glädje. Jag fick, och får fortfarande, höra att jag var en trygghet där i rutan. Jag sågs som en kompis till barnen.

Det blev hans signum.

– Jag försökte aldrig spela någon roll, utan utgick från mig själv.

Johan hade själv egna småbarn på den tiden och han hämtade många idéer och fick inspiration som småbarnspappa. De blev också ett slags bollplank för det han gjorde i rutan.

Pipens genomslag

Och så var det förstås Pipen. Den lilla pipkaninen blev snabbt Johans trogna följeslagare och nästan lika känd som program­ledaren själv.

Figuren verkar mest ha dykt upp av en slump – Johan tog med den till studion och började använda den i programmet. Men barnen älskade Pipen och skickade teckningar på honom i mängder.

Med tiden blev Pipen ett självklart inslag i programmet. Än i dag händer det att människor frågar Johan hur Pipen mår. Och enligt Johan håller den lilla kaninen sig fortfarande förvånansvärt pigg.

– Han finns fortfarande där i sin låda. Men när jag plockar upp honom så hör jag honom säga: ”pip pip”. Han mår bra och ser bra ut, även om jag ibland får sminka hans ögon eftersom de tappat lite av sin lyster, säger Johan och skrattar.

– Pipen syns fortfarande lite grann. Fast mest på min Instagram.

Johan Anderblad blev kvar i Bolibompa i mer än två decennier. När programmet gjordes om till ett nytt format 2014 valde han att kliva av.

– Draken tog över programmet. Det var plötsligt färdigskrivna manus, inspelade program i stället för direktsändningar och det där passade inte riktigt mig.

Men Johan var långt ifrån färdig med att arbeta för barn.

Efter tiden i Bolibompa fortsatte Johan Anderblad att arbeta med tv under några år. Han gjorde bland annat barnprogrammet Johans fordon, där han med sitt karakteristiska lugn och sin nyfikenhet tog reda på hur olika arbetsfordon fungerar.

Under åren har han också arbetat bakom kameran och producerat flera tv-program och dokumentärer, bland annat Staden, Skräp, Bondgården och dokumentären Hundjobb i Skottland. Ofta har programmen handlat om att förklara hur saker i samhället fungerar – ett ämne som alltid intresserat honom.

Men med tiden har skrivandet blivit en allt större del av hans liv.

I dag är Johan Anderblad en uppskattad barnboksförfattare och har skrivit en lång rad böcker för unga läsare.

– Det hela började med att jag spelade tennis med en kompis som jobbade på ett bokförlag. Han frågade varför jag inte valt att också skriva böcker med tanke på min bakgrund och vad jag gjort.

Ja, på den vägen blev och är det.

Vann Svenska Deckar­akademins pris

Mest känd är han för serien om Bojan, där fakta och saga vävs samman i berättelser om olika fordon.

I böckerna möter läsarna allt från brandbilar och polisbilar till traktorer, grävmaskiner, sopbilar och tunnelbanetåg. Tanken är att kombinera spännande berättelser med verklig kunskap – på ett sätt som passar små barn.

Böckerna har blivit populära i både hem, förskolor och skolor. För många barn är de ett första steg in i läsningens värld.

Men Johan har också skrivit böcker för lite äldre barn. I serien Dusty blandas fartfyllda äventyr med motorintresse och mysterier. Och i serien Verkstan utspelar sig handlingen i en bilverkstad där två barn dras in i spännande händelser.

Den första boken i Verkstan-serien, Den mystiske mannen, fick stor uppmärksamhet när den 2024 belönades med Svenska Deckar­akademins pris Spårhunden för bästa barn- och ungdomsdeckare.

Fram till i dag har han skrivit ett 20-tal böcker som tillsammans sålt i en och en halv miljon exemplar. En imponerande siffra!

Hur skriver man en bra barnbok?

– På samma sätt som alla böcker, även vuxnas. Det måste vara något som griper tag i läsaren redan från start. Fångar du inte känslan direkt kommer du som läsare aldrig in i det. Man vill veta hur det går, att det finns en spänning i historien.

Följer sin publik

Ett annat viktigt uppdrag i Johans liv kom 2017 när han utsågs till Sveriges läsambassadör. Under två år reste han runt i landet och arbetade för att öka barns och ungas läsning.

Han besökte skolor, bibliotek och kulturhus och mötte både barn och vuxna i samtal om böcker och berättelser. Samtidigt spred han sitt budskap i sociala medier och genom filmer från olika läsprojekt.

– Jag reser fortfarande runt i Sverige och föreläser på bibliotek där jag berättar om läsning och om mina böcker. Nästa vecka ska jag till Habo, Vaggeryd och Vetlanda, säger Johan när vi träffas hemma i hans radhus i Bandhagen för intervjun.

Han vill visa att böcker inte behöver kännas svåra eller hög­tidliga. I stället handlar det om nyfikenhet, fantasi och om att hitta berättelser som väcker lust att läsa mer.

Johan Anderblad har på sätt och vis lyckats med något ganska ovanligt: att följa med sin publik genom generationerna, från barn-tv till barnböcker – från tv-soffan till bokhyllan.

Så ser han också framtiden och han vill inte ändra på något av det han gör i dag.

– Jag älskar det här. Det är svinkul.