Sanna Nielsen mot nya mål: ”Hela livet kommer att bli annorlunda”

För Sanna Nielsen handlar julen om att ta och ha tid för sina nära och kära.

– Vanligtvis har jag varit ute på julturné månaden innan jul och när sista konserten är klar är det alltid skönt att få komma hem till sin familj och få landa. En tid för eftertanke där man hinner reflektera över var man står i livet och vilka som verkligen betyder något i ens liv, säger Sanna när vi samtalar innan årets julturné kör igång.

Just i år känns det extra speciellt att turnera runt i landet av flera olika anledningar.

– Främst är det ju något som vi alla artister och övriga inblandade i den här typen av produktioner har längtat efter i två års tid nu. Det ska därför bli extra roligt att äntligen få stå på scen för en större publik igen. Men det är såklart extra kul eftersom jag firar 25 år som artist just i år också, säger Sanna.

Se också: Fem fakta om Sanna Nielsen

Efter reklamen: Sanna Nielsen – 5 fakta om kändisen

Hon beskriver julkonserten Min sanna jul som varm, intim och personlig med en massa sånger som folk känner igen, men det blir även en hel del överraskningar och sånger som andra aldrig tidigare hört henne sjunga. Dessutom bjuder hon på flera anekdoter och hits från sin 25 år långa karriär. Turnén samarbetar med organisationen Majblomma som bekämpar barnfattigdom.

– Jag älskar julen, men är medveten om att det är en tid som är tuff för väldigt många. Julen innebär dessvärre en enorm stress för många familjer rent ekonomiskt, säger Sanna.

Något som också blir speciellt i år är att Sanna kommer ha med sig sin och sambon Joakims lilla bebis på turnén.

tvBeskedet: Sanna Nielsen slutar i Allsång på Skansen

– Jamen, det känns ju galet kul att inte bara få fira in julen med alla som kommer och lyssnar utan även med det här lilla livet, vare sig det blir i eller utanför magen. Detta blir som en familjegrej och det känns så roligt att få uppleva detta tillsammans. Den har redan fått så mycket musik och sång med sig. Hen borde ju vara van vid all musik efter alla sommarkvällar i magen på Allsångsscenen på Skansen, säger Sanna och skrattar.

Hon vill behålla för sina allra närmaste när bebisen är beräknad att komma ut, men nu är det inte långt kvar. Sanna berättar om väninnornas babyshower som de överraskade henne med.

– Det var helt fantastiskt. Jag kom hem osminkad efter en promenad i skogen och var iklädd stödstrumpor, otroligt oglammigt. Så stod där plötsligt 22 jublade tjejer som ville fira med mig. Det blev ett minne för livet och jag känner att jag fick så otroligt mycket pepp och kärlek. Det var fantastiskt att få umgås med alla dessa kvinnor, att få dela detta äventyr med dem som också gått igenom den här resan som det innebär att bli förälder, berättar Sanna.

En fantastisk pappa

Det är självklart svårt att veta innan man står med sitt barn i famnen, men Sanna hoppas att hon kommer att vara en avslappnad mamma.

– Jag hoppas att jag ska vara lugn i rollen som mamma och att vi under vägens gång följs åt och hjälper varandra. Jag tänker att jag inte ska känna mig rädd, osäker eller blir uppstressad för varje ny situation som uppstår och att vår bebis ska veta från dag ett att både jag och hens pappa finns där och guidar med trygghet och kärlek.

Som pappa tänker Sanna att Joakim kommer bli helt fantastisk.

– Det är fint att se honom förbereda sig för papparollen. Detta är såklart inte bara min resa. Vi gör det här tillsammans och jag kan inte tänka mig en bättre man att dela denna resa med än Joakim. Vi är båda medvetna om att livet kommer förändras på så många plan. Att få bli mamma är såklart livsomvälvande och jag omfamnar det. Jag känner att jag ska ta det lugnt i min blivande roll och se vart det landar och vem jag blir. Jag tänker att jag vet mer när jag ser vem det är som kommer ut och vilket slags team vi kommer att bli, förklarar Sanna.

Redan vid sju års ålder stod Sanna Nielsen stod på scen och i år är det alltså 25 år sedan hon slog igenom som artist med låten Till en fågel. Ingen annan i Sannas familj har sysslat med musik, men när hennes mamma och pappa var ute och dansade till Lotta Engbergs orkester och andra dansband brukade Sanna sitta på scenkanten och drömma om att själv få uppträda en vacker dag. Föräldrarna var väldigt stöttande i Sannas val av hobby och brukade skjutsa till olika talangjakter.

– Min lillebror spelade fotboll så mamma och pappa fick dela upp sig vissa helger. Den ena skjutsade mig till sångtävlingar och den andra hängde med Timmy på olika matcher och cuper, säger Sanna.

Som barn, var Sanna rätt ensam om sitt musikintresse. Hennes vänner hade hästar och annat som sina stora intressen. Sanna beskriver hur hon under några år befann sig i ”sin egna lilla bubbla”. Det var först senare när hon började spela olika instrument och gick med i kör som hon träffade jämnåriga med samma intresse.

Fördelen med att slå igenom i så ung ålder är att man enligt Sanna lär sig att skynda långsamt.

– Även om jag hade fått jobba med musik ända sedan jag var 11, såg jag det mest som en hobby ända tills jag tog studenten. Det var först därefter som jag insåg att detta vill jag syssla med på heltid. Det har aldrig funnit någon press eller något krav hemifrån. Det enda mina föräldrar önskat är att jag ska gå klart skolan först, förklarar Sanna.

Men musiken är inte längre enbart ett jobb för Sanna.

– Musiken är mitt liv. Jag tänker och känner musik. Jag lyssnar inte nödvändigtvis på musik hemma utan kan då istället uppskatta tystnaden. Men sjunger gör jag typ jämt, det spelar ingen roll om jag är glad eller ledsen. Jag vänder mig alltid till musiken, det är min terapi och största källa.

Köpt drömvillan

Under det gångna året har Sanna kunnat lägga tid på saker hon inte hunnit med tidigare och trots tuffa tider känner hon sig tacksam över allt hon fått göra.

– Jag har haft tur ändå. För trots pandemin har jag ju fått göra Allsången och även spela Funny Girl på Malmö Opera. Joakim är ju också frilans så vi har tillsammans gått runt i ett vakuum och inväntat bättre tider. Men det har varit bra att dra ut arbetspluggen för ett tag och utmana sig själv i sin kreativitet. Detta har varit en period med återblickar. Jag har fått stanna upp, se tillbaka på livet och reflektera över allt jag gjort. Jag har fått landa och hunnit fundera kring vad jag vill fortsättningsvis och vart jag är på väg. Mycket föds i en sådan här period, vissa positiva saker som att jag till exempel har hunnit skriva lite egen ny musik.

Precis före pandemin köpte Sanna och Joakim sin drömvilla och flyttade söder om Stockholm.

– Jag älskar livet med villa, men trodde väl aldrig att jag skulle bli en sådan person som sitter och kollar i olika villamagasin, utbrister Sanna.

Närheten till naturen är något som Sanna värdesätter och hon ger sig gärna ut på promenader eller joggingturer.

– Eller nej, nu ljuger jag. Jag har faktiskt inte kunnat springa på tre år, säger Sanna och förklarar att hon, på grund av höftinflammationer på båda sidor — som krupit ner till låren — inte har kunnat springa.

Hon har under hela denna period gått regelbundet till en naprapat och ska vara färdigläkt nu, men har inte vågat sig ut igen. Sanna berättar att träningen går i perioder för henne. Ibland blir det fyra, fem dagar i veckan, ibland en eller två.

– Det viktiga är att man gör det man själv mår bra av. Just nu behöver jag bli starkare i fötter och smalben, konstaterar hon och menar att det är något hon får ta tag i när bebisen väl är ute.

Som yngre var Sanna väldigt försiktigt och blyg. Hon vågade inte ta plats eller ta olika steg i livet fullt ut.

– Jag vågade typ inte säga saker högt i klassen eller ens räcka upp handen. Men på scenen har jag varit en helt annan än den jag är när jag kliver av. Utifrån kan det ha sett ut som att jag är modig, men att våga saker är en bit jag jobbat aktivt med genom hela livet, säger Sanna.

Rädslan hade kunnat stoppa henne

Hon menar att hon känner sig stolt över att hon vågat saker där rädslan egentligen kanske hade kunnat ta övertag.

– Rädslan hade kunnat hindra mig, men både jag och folk i min närhet har pushat mig att våga mer. Tänk vad mycket jag hade missat om jag sagt nej till allt som jag känt minsta rädsla inför, säger hon.

Sanna och Joakim har varit ett par i 13 år. Till en början sågs de regelbundet eftersom Joakim spelade i Sannas band. De blev goda vänner och efter ett tag utvecklades relationen till kärlek. Sanna fastande direkt för snällhet.

– Jag har seriöst aldrig hört honom säga ett ont ord om en annan människa. Han är otroligt snäll. Och så fastnade jag för hans vackra leende.

I en kärleksfull relation tror Sanna att ömsesidig respekt för varandra är a och o.

– Det händer så mycket i varje persons liv, därför är det viktigt att ha den där förståelsen för varandra. Och jag tror att det både är viktigt och härligt att kommunicera hela vägen. Man är inte exakt samma person som man var när man träffades. Det handlar om att hänga med i varandras utveckling, säger Sanna och ska hon ge ett kärlekstips är det följande: ”Ge mycket kärlek, så får du ganska mycket tillbaka”.

Finns det något som skrämmer dig?

– Jag är mörkrädd. Jag tycker det är läskigt med mörker, men har börjar vänja mig vid att våga lägga mig ensam i huset när ingen annan är hemma. Men det finns inte en chans att jag kollar en skräckfilm innan jag lägger mig, hellre Friends eller någon annan rolig sitcom.

– Annat som gör mig rädd är vetskapen att folk inte får vara de de är eller älska vem de vill. Det är hemskt med utanförskap och när barn far illa, inte minst blir jag ledsen när jag ser på sociala medier hur till exempel 6-åringar blir mobbade på förskolan. Hallå, det är 2021, har vi inte kommit längre?

Vad känner du inför att bli äldre?

– När jag fyllde 30 kände jag mig äntligen i den ålder som jag alltid känt mig i. Jag trivs så himla bra i min ålder nu. Jag är bekväm med mig själv, vad jag tycker och tänker och bryr mig mindre om vad andra tycker och tänker.

Vilken fas vill du beskriva som din tuffaste?

– Tiden på högstadiet var ju tuff. Tonårstiden när jag sökte min egen identitet och samtidigt var offentlig var allt annat än lätt. Jag hade allas ögon på mig, bodde i en liten by och det var inte populärt hos alla att man stack ut. Jag kunde få ta emot kommentarer som ”Du ska inte tro att du är något” och blev dessvärre mobbad av vissa skolkamrater. Att det kan vara svårt att våga ta plats handlar bland annat den låt om som jag nyligen kom ut med. Jag skrev Tänker på dig tillsammans med Linnea Henriksson och den är tillägnad mitt yngre jag.

Vad är ditt bästa skönhetstips?

– Att skratta mycket. Det finns inget som är så vackert som människor som skrattar och ler mycket.

Vad är det sista du gör innan du lägger dig?

– Jag kollar sociala medier och tidningar, allt sådant som man inte ska göra. Jag har haft perioder då jag lägger telefonen i ett annat rum. Men kan drabbas av tics. Jag måste till exempel springa upp och dubbelkolla saker jag skrivit och lagt ut. Andra tics jag haft handlar om procedurer jag har för mig när jag till exempel tror att jag glömt att låsa. Det har hänt att jag låst, öppnat, stängt, gått in på nytt och gått nerför halva trappan för att sedan gå ut och stänga dörren innan jag låser. Ibland har jag hunnit gå till busshållplatsen när jag plötsligt blir osäker på mig själv. Då kan jag gå tillbaka hem och börja om och göra hela proceduren på nytt. Jag har valt att skratta åt mina tics och omfamnar dem. De skapar roliga anekdoter på stela tillställningar, ett litet partytrick jag har, haha!

Vilken människa betyder mest i ditt liv och varför?

– Min sambo, vi har valt att leva livet tillsammans och det är fantastiskt att ha honom vid min sida.

nöjeSanna Nielsens kärleksresa med pojkvännen Joakim Ramsell

Vad har du för framtidsdrömmar?

– Rent konkret skulle jag vilja skådespela i en film eller tv-serie. Jag har fått en kontakt på Dramaten och har under våren tagit lektioner vilket har varit jätteroligt. Jag har ju gjort en hel del musikaler, men ville vara ännu mer förberedd, vilket var anledningen till att jag tog de här lektionerna. Återigen fick jag, trots rädslor som ville hålla emot, slänga mig ut. Jag skulle även vilja skriva en monolog och ha en föreställning om något speciellt ämne. Och fortsätta skriva musik. Att fortsätta skynda långsamt och leva med vissheten att det är resan som är målet. Utvecklingen är också kul, jag vill låta saker och ting få ta tid.

Har du någon last i livet?

– Choklad! Polly, jag kan inte säga nej till dem. Försöker hejda mig varje dag, men det är kört.

Finns det något motto du lever efter?

– Jag tar inte allt i livet på så blodigt allvarligt länge. Jag jobbar hårt och vill leverera, men viktigast är att ha kul på vägen. Jag försöker ta vissa saker med en nypa salt så att jag kan njuta av livet. Chill pastill helt enkelt! Tidigare har jag varit ganska oroligt och nojigt lagd, men livet handlar om så mycket mer än prestationer. Resan är det viktiga och att ge sig själv en klapp på axeln emellanåt är inte så dumt.

Hur såg dina jular ut för dig som barn?

– Det som präglar mig mest från mina barndom är jularna i Småland hemma hos mormor och morfar i deras stora villa. Mormor gick upp vid 04 på morgonen och bakade toscakaka och förberedde med en massa bak och julmat. Det låg enorma förväntningar i luften. Det var alltid någon annan i byn som var tomte än någon vi kände, därför trodde vi länge på tomten. Familjen höll den där lögnen vid liv jättelänge. Vi barn tisslade och tasslade om vem det kunde vara, men hela familjen var ju alltid på plats så vi fick inte riktigt ihop det!

samhälleFör fet, för ful, för lång – 10 svenska kända kvinnor slår tillbaka mot den eviga nätmobbningen

Vad är ett måste på julbordet?

– Min mormors köttbullar. Hon har lämnat kvar ett fantastiskt recept på dem. Jag vet att hon har Ramlösa i smeten, kan det vara själva grejen?

Vackraste julsången?

– Jul jul, strålande jul. Jag sjöng så mycket i kör som barn och just på denna sång brukade jag nästan alltid sjunga solo.

Är det någon jul som verkligen inte blev som du önskat?

– Ja, faktiskt. Vi firade inte julen i Sverige ett år utan åkte till Fuerteventura för att också få lite sol och bad. Det kunde vi glömma. Det var så stormigt och kallt, jag tror till och med att det haglade! Vi blev sjuka och visst vi fick alla vara tillsammans men istället för att sitta och äta ute på vår terass satt vi och frös på ett litet hotellrum. Dessutom fick vi alla vara tvungna att byta hotell då det var en invasion av kackerlackor. Nej, det var kanske en mindre bra jul …

Hur ser dina jular ut som vuxen?

– De senaste åren har sett lite olika ut. Något år har vi tillbringat i Skåne med min familj, ett annat år har vi varit uppe i Dalarna med Joakims släkt och trängts i deras stuga. Någon jul har Joakim och jag bara varit helt själva, vi har känt oss rätt fria och gjort vad som känts bäst just det året.

Detta blir första julen som mamma, hur känns det?

– Nu när vi lämnar pandemin känns ju julen och närheten med alla nära och kära viktigare än någonsin. Det blir ju såklart annorlunda med en liten. Hela livet kommer ju bli annorlunda. Jag ser väldigt mycket fram emot att fira min första jul som mamma. Kanske blir jultraditioner ännu viktigare nu igen. Jag tänker att man kanske kommer slungas tillbaka i tiden. Vet du, i år tror jag att jag ska baka mormors goda toscakaka.