5 saker du inte ska säga till någon som har cancer

Se också: Så undersöker du dina bröst efter cancer

Att säga rätt sak vid rätt tillfälle är alltid svårt, och när man själv befinner sig i kris är det lättare att ta åt sig av minsta tvetydlighet. Trots de mest uppenbara sakerna att undvika att säga till den som drabbats av cancer – som "min moster fick samma cancer men hon dog" och "jag fattar inte hur du orkar med tanken på att dö ifrån dina barn", båda exempel på saker jag fick höra när jag själv drabbades – så finns det en rad saker som ofta sägs i all välmening till den som är sjuk i cancer.

Här är fem sådana att undvika.

1. "Du är så stark!"

Den som kämpar mot cancer ÄR stark, oavsett utgång, men när man bara försöker att överleva är det ofta det sista man vill höra. För man kastas handlöst in i en kamp man inte har valt, och det är ofta både överväldigande och brutalt. Själv har jag aldrig varit så svag som när jag hade cancer, på alla tänkbara sätt.

2. Pepp med orden "kämpa", "kriga" och "vinna"

Det är välmenande, det förstår alla. Men det insinuerar samtidigt ett mått av kontroll, att man kan vinna kampen mot cancern bara genom att kämpa tillräckligt hårt. Och att de som inte klarar sig inte kämpat lika hårt som de som överlevt. Den som dör av cancer har inte förlorat någon kamp. De har dött av en sjukdom. Dessutom kan det bidra till att spä på överlevarskulden hos de som klarat sig ofta känner.

3. Missriktad förminskning av cancern

"Men vad bra att de upptäckte det i tid ändå!" "Bröstcancer? Det är ju den bästa cancern man kan få, vilken tur!” Decimera inte smärtan, traumat, skräcken och sorgen som kommer med cancern och behandlingen mot den. De gör samtliga fruktansvärda saker med våra kroppar och våra själar. Ingenting blir någonsin som innan. Och av alla kvinnor som dör i Sverige varje år så dör fortfarande 3 procent av dem av bröstcancer.

4. "Det syns inte på dig att du är sjuk!"

Nej, för vissa syns det mer, för andra mindre, både under och efter cancern. Håret växer tillbaka (för de flesta). Operationssår och strålskador läker. Vikten går ner/upp igen. Och hjärnan kommer ikapp igen, i alla fall delvis. Men den som har eller haft cancer bär på mycket mer än det som syns, mer än de fysiska ärren, värken, lymfödemen och hjärntröttheten. Vi som överlevt bär dessutom på skräcken för att cancern ska komma tillbaka. Varje dag, varje sekund. För resten av våra liv.

5. "Säg till om det finns något jag kan göra!"

"Vadå?" tänker du. "Är det inte precis det här jag ska säga?"

Svaret är faktiskt nej. Det här är absolut ett välmenande, men samtidigt väldigt vagt erbjudande som lägger bördan på den som har cancer att sätta ord på vad den behöver.

Kom istället med specifika erbjudanden om du känner att du verkligen mäktar med att finnas där, som ”Behöver du något från affären?” eller ”Kan jag komma förbi med glass till dig på torsdag?” ”Fungerar det om jag kommer och tar hand om din tvätt/städning på tisdag när du skulle till sjukhuset?”

Så... vad ska du egentligen göra då? Det är ändå ganska enkelt. Hör av dig, även om det tar emot. Finns där. Lyssna. Bara var, tillsammans med den som har drabbats. Förvånansvärt många människor försvinner i intet när någon blir allvarligt sjuk. Det finns få sorters ensamhet som är så utplånande som att vara ensam när man bokstavligt talat kämpar för sitt liv.

Kort sagt, var den du själv skulle vilja ha bredvid dig om detsamma hände dig.