7 saker vi saknar från 80-talet – det vill vi ha tillbaka

Plaststolen som såldes för 3 miljoner kronor

Jag är född i början av 90-talet och har alltid burit på en liten sorg över att jag missade 80-talet. Inte för att allt nödvändigtvis var bättre då – men färgerna, håret, musiken och den där orädda stilen har alltid lockat.

Det känns som ett årtionde där allt fick ta plats. Kläderna, tv-programmen, tekniken, frisyrerna och till och med efterrätterna.

När vi på redaktionen började prata om vad vi minns och saknar från 80-talet visade det sig snabbt att det fanns mycket att säga. Här är våra sju mest nostalgiska nedslag.

1. Modet: stort hår, axelvaddar och färg

Det första som dök upp var förstås stilen. Den var färgstark, maxad och inte särskilt rädd för att synas.

– Det färgglada, maximalistiska och orädda modet. Stort hår, stora axelvaddar. More was more och speciellt män var mycket mer vågade i sin stil. Nu klär sig alla i beige och svart och det är så trist, säger en i redaktionen.

Även barnkläderna väckte saknad. Inte för att alla kläder från 80-talet behöver komma tillbaka, men just barnens färgglada och bekväma kläder verkar ha lämnat ett tomrum.

– Att barn fick vara barn i mjuka sköna kläder i roliga färger. Nu går sexåringar runt i kavaj och handväska och ser ut som de är på väg till jobbet.

2. Maten som kändes lyxig då

Ingen nostalgitripp till 80-talet är komplett utan maten. Det var sött, salt, konserverat och gärna med en ananasskiva på toppen.

– Icke att förglömma 80-talsmaten, kassler med en ananasskiva och ost på och till dessert: konserverade päron med After Eight! Den står sig dock fortfarande, men känns inte lika lyxig som man tyckte då...

3. Tekniken som inte direkt var smidig

Teknikminnena var också tydliga. Särskilt mobiltelefonen, som på 80-talet inte riktigt betydde samma sak som i dag.

– Min pappa var väldigt tidig med mobiltelefon. Han hade en bärbar, stor som en väska som han bar med sig i ett handtag. Vägde säkert några kilon.

Även tv-spelen väckte stark nostalgi.

– Och tv-spelskonsolerna! Vi hade en Atari 2600 men när Nintendo 8-bitars kom kändes ju grafiken GALET bra!

I dag kan det vara lätt att le åt pixlarna, men då var det framtiden som flyttade in i vardagsrummet.

4. Tv-underhållningen som fick ta tid

Ett annat starkt minne handlade inte bara om vad som visades på tv, utan hur det visades. Tempot var lugnare, underhållningen mer oskyldig och allt behövde inte vara skandal, konflikt och snabb klippning.

– Jag saknar den oskyldiga tv-underhållningen och det lugna tempo vi då bjöds på i rutan. I dag när allt ska gå så snabbt och alla tusentals realityserier mest går ut på att skapa skandaler (ja, Gift vid första ögonkastet. Jag tittar på dig!) kommer jag på mig själv med att slå på Varuhuset bara för att komma ner i varv.

Det är kanske just därför gamla serier kan kännas så vilsamma. De kräver inte att man håller andan i varje scen.

5. Våfflat hår, neon och serietidningar

Bland de mest färgstarka minnena fanns håret. Det skulle gärna vara våfflat – särskilt om man skulle iväg på festligheter.

– Det våfflade håret som var ett måste när man skulle på kalas. Vi hade ingen egen våffeltång, så man gick till grannen för att få håret våfflat. Alla accessoarer i plast och neonfärger. Och man läste serietidningar, det gör ju ingen unge i dag känns det som!

6. Tiden utan internet

För flera handlade 80-talsnostalgin också om något större: friheten från skärmar, flöden och ständig uppkoppling.

– Saknar tiden utan internet. Som född under tidigt 80-tal är jag glad att jag växte upp utan skärmar, sociala medier och evighets-skrollandet. I stället var jag ute och byggde kojor i skogen, lekte “burken” på gården och såg samma vhs-film om och om igen – Disneys Robin Hood i mitt fall!

För många är det just det enkla som känns så lockande i dag.

7. Moviebox, vattensäng och Hubbabubba-läsk

Allt från 80-talet väckte dock inte saknad. Movieboxen verkar till exempel mest ha varit bökig.

– Saknar inte movieboxen som man hyrde tillsammans med filmerna, för oss som inte hade ”videoapparat” hemma. Det var alltid bökigt att bära hem den i den stora väskan.

Vattensängen fick däremot gärna göra comeback.

– När kommer vattensängen tillbaka? Alla coola storasystrar hade vattensäng, som man provade i smyg när de inte var hemma. Var så härligt med det kluckande ljudet och de var otroligt sköna!

Och så fanns förstås de där kortlivade produkterna som fastnade i minnet ändå.

– Saknar Hubbabubba-läsken som fanns ett kort tag i slutet av 80-talet. Egentligen var den inte så god, mest sötsliskig, men den rosa färgen var fin!

Om jag saknade 80-talet innan blev det knappast bättre av den här redaktionsrundan. Nu återstår bara att hitta en våffeltång, en gammal vhs och kanske en burk konserverade päron.