Agnes blev lämnad av tre mammor – lyckades förlåta dem

Efter reklamen: Se också: Malou von Sivers om familjelivet

När Agnes Dahlberg var ett litet spädbarn lämnades hon utanför ett barnhem i en av de större städerna i Sydkorea. Året var 1971 och några månader senare adopterades hon till sitt nya hemland. Men redan efter ett par år separerade adoptivföräldrarna och adoptivmamman flyttade till USA.

Agnes blev kvar med sin adoptivpappa och det skulle dröja några år innan hon träffade sin adoptivmamma igen.

– Det blev bara sporadiska möten med min adoptivmamma genom åren. Det gick många år mellan de få gånger jag fick träffa henne, och då endast korta stunder. När min adoptivpappa gifte om sig fick jag min tredje mamma. Jag var fyra år när de träffades, berättar Agnes eftertänksamt och tar en klunk av sitt förmiddagste.

Hon sitter i sitt mottagningsrum på Södermalm i Stockholm, som finns i samma hus som hon bor i. Insiktsfullt berättar hon om livet som på nytt skulle visa sig bli omvälvande för henne. Om hur hon som dryga tioåring fick uppleva en flytt till Japan. Det var ett helt nytt sammanhang, efter att ha levt sina första tio år i en europeisk miljö.

– Jag sattes på en internatskola när vi kom dit. Det var tufft. Det fanns ingen förståelse för mina känslor och tankar.

Nytt land och okänd kultur

Det nya landet med en okänd kultur, tillsammans med upplevelsen av att bo på en internatskola mot sin vilja, ledde till att Agnes kände sig ensam och vilsen. Lämnad.

Efter två år flyttade hon hem från skolan, men det kändes främmande.

– Det saknades trygghet och förståelse.

relationerKarros möte med sin biologiska mor blev inte som hon tänkt sig: ”En tragisk historia"

Efter gymnasiet lämnade Agnes Japan. Hon flyttade till USA för universitetsstudier. Det blev en ny början, som hon säger, men inflikar samtidigt:

– Det var hellre inte helt lätt att stå på egna ben, i åter ett nytt land.

Psykologistudierna i USA följdes senare av studier i samtalsterapi i Sverige. En röd tråd i livet har varit att förstå människor, också för den egna utvecklingen.

För Agnes har det varit viktigt att komma underfund med varför vi människor är som vi är, och varför och hur vi påverkas av vår barndom, uppväxt och våra erfarenheter.

Kanske har det egna intresset för människor handlat om att hitta den egna identiteten. Den har varit komplex, inte minst på grund av de tre mammorna som alla har lämnat henne.

Även den tredje mamman försvann oförklarligt ur hennes liv för 14 år sedan.

– Kanske var relationen inte den jag trodde att den var, säger hon eftertänksamt och beskriver relationerna till sina mammor som kantade av besvikelser, bristande anknytning och separationer.

I sin strävan efter att förstå och hitta en djupare trygghet gick hon i samtalsterapi. Trots att hon genom åren har bearbetat såren från det förflutna har hon ändå burit på en känsla av att sitta fast och inte vara helt fri. Och att inte vara värdefull.

– Jag mådde bättre, men satt ändå fast i vissa tankar. För mig blev känslorna av sorg, besvikelse och negativa tankar kopplade till mina mammor, och vad som hände mellan oss, bojor som begränsade mig i mitt liv.

Agnes beskriver hur svåra känslor under en längre tid kan bli bördor som tynger och påverkar hur vi mår, såväl känslomässigt som vår kropp och hälsa.

Egenterapi gav inre acceptans

Genom egenterapi och förlåtelse fick Agnes hjälp att hitta en inre acceptans, förståelse och en djupare läkning kopplad till sina mammor. Barbro Holm Ivarsson, psykolog och författare till boken Förlåt och bli fri, hjälpte Agnes att göra flera förlåtelseprocesser.

– Att förlåta är ett medvetet beslut. Förlåtelse handlar om att förlåta någon annan för det någon annan har gjort eller inte gjort, eller dig själv för något du har gjort eller inte gjort. Det viktiga är att ta beslutet att man vill förändra, betonar hon.

Agnes pratar om en process som är både läkande och djupgående.

– Man gör det för sin egen del – för att själv bli fri, inflikar hon och kommer vidare in på känslor som glädje, energi, inspiration och välbefinnande. Ord som beskriver upplevelsen efter att ha förlåtit och släppt bördorna.

Hon har blivit bättre på att ta hand om sig själv, att leva i nuet och för framtiden, i stället för i det förflutna.

– Jag har hittat en inre acceptans och en djupare läkning. Ett lugn. Att bära på sorg och besvikelser – oförlåtelse – kan ge spänningar.

Antingen kan förlåtelseprocessen göras genom ett fysiskt möte eller ett digitalt. En process brukar ta omkring tre timmar och innebär tre steg:

Dels handlar det om att titta på bördan av oförlåtelsen och få hjälp att bli befriad från sin börda, dels om perspektivet, att få en mindre negativ syn på den man förlåter. Till sist handlar det om att försonas och, om det är aktuellt, återupprätta kontakten.

– Det får tiden visa.

En förlåtelse behöver alltså inte innebära att man träffar den man förlåter. Ibland är det inte ens möjligt. Någon kan ju ha avlidit, och för den adopterade kan det vara en omöjlighet att träffa de biologiska föräldrarna.

Först och främst är syftet att befria sig själv från bördan att må dåligt på grund av vad någon har gjort, eller så kan det handla om självförlåtelse.

Att aldrig förlåta sina misstag är inte hållbart.

hälsaDärför är det viktigt att förlåta sig själv – så går du tillväga

För Agnes blev förlåtelsen utan tvivel en lättnad. En befrielse och en förnyelse – en läkning helt annan någon hon tidigare hade upplevt.

– Att förlåta sig själv eller någon annan är en gåva man kan ge sig själv. Det är en inre process där man med hjälp av ett högre medvetande får ny förståelse och insikt, ett större perspektiv. Efter en förlåtelseprocess känner man ofta att något har förändrats, men den inre processen kan också ta tid. Inte sällan får man mer tillgång till glädje och ett inre lugn, säger hon.

– Det blir som en ny början, lite som att städa i trädgården.

Hon understryker att det också handlar om rätt tidpunkt. Att man känner sig klar att släppa taget om känslorna av oförlåtelse för att bli fri och kunna gå vidare.

Agnes beskriver hur hon genom adoptionen och under uppväxten kände sig som ett offer och även kunde vara självkritisk. Hon levde inte riktigt sitt liv, utan i skuggan av det förgångna. Inlevelsefullt berättar hon vidare om befrielsen och läkningen, och även om insikten om att allt inte bara handlar om en själv.

– Det kan vara omständigheter som gjorde att personen inte förmådde mer just under den tiden. Först kanske man behöver få vara arg och besviken, inflikar hon men påminner om att många år av oförlåtelse kan leda till att den skapar inre spänningar och begränsar ens energi och livskraft.

Sedan mitten av 1990-talet bor Agnes i Sverige. Adoptivmamman bor kvar i USA. Fortfarande är deras kontakt begränsad och sporadisk. Med hjälp av förlåtelsearbetet har Agnes ändå kommit till en inre acceptans av relationen och situationen som den är i dag.

– Jag uppmuntrar mina barn att få en egen kontakt med sin mormor.

Hjälper andra att förlåta

Agnes är tacksam för sitt liv – för sin familj. Den sorg, ilska, besvikelse, självkritik och maktlöshet som tidigare fanns inom henne har hon nu tagit hand om med hjälp av förlåtelsearbetet. Agnes, som jobbar som samtalsterapeut, hjälper numera andra med förlåtelsearbete genom förlåtelseprocesser.

I dag tänker hon annorlunda när hon tänker på sina mammor. Hon känner ett lugn. En förståelse. En tro att de gjorde det de kunde i sina livssituationer och efter omständigheterna.

– Det handlade inte bara om mig, utan om deras livssituation, var de befann sig i livet.

Som vuxen har Agnes rest tillbaka till sitt födelseland Sydkorea. Det var viktigt för henne. Att få se och ta del av sitt ursprung, land och kultur.

Även om kontakten med den biologiska mamman är omöjlig finns platsen där hon hittades – barnhemmet och nunnorna som arbetar kvar – även om det i dag är en förskola. Nu har även hennes nuvarande familj följt med på resan.

Känner tacksamhet i dag

Att få komma tillbaka dit med dem var en stärkande och välgörande upplevelse.

På frågan vad hon skulle säga om hon mötte sin födelsemamma i dag, är svaret att hon nog skulle uttrycka en tacksamhet för det liv hon fick. Numera kan Agnes också känna att hennes födelsemamma finns med henne i livet, på något sätt.

I grunden handlar det om att ta ett medvetet beslut om att göra en förändring, för att må bra i kropp och själ, påminner Agnes på nytt.

— Att klippa bojorna och ta tillbaka sitt liv – sig själv. Att skapa ditt eget liv!