”Alla andra får ju” – Så talar du med din tonåring om sommarlovet

Ungdomar hoppar i vattnet från en brygga.

Ungdomar hoppar i vattnet från en brygga.

Foto: Henrik Isaksson / TT /
Sommaren närmar sig med löften om avslappning och familjeumgänge. Men mitt i planeringen och förväntan klargör tonåringen att kvalitetstid med familjen inte står högt upp på önskelistan. Så navigerar du i ett hav av tonårsförväntan och argumentet ”men alla andra får ju”.

Ingrid Gråberg är en legitimerad psykolog och har tillsammans med kollegan Jenny Klefbom skrivit boken "Tonåringar –Om livet med nästan vuxna barn".

Min 13-åring vill åka på språkresa, vilket jag inte tycker är en bra idé. Hur svarar jag konstruktivt på argumentet ”Men alla andra får ju”?

– Bäst är nog att svara ”Jag förstår att det känns så, men jag vet att inte alla får det” Det kan vara många som får, men sällan alla.

– I värsta fall så kan man uppfattas som mästrande, vad man än säger, hur man än säger. Men det handlar mycket om tonfall. Man kan säga ”Jag vet hur det är, jag kände också så i din ålder”

Och om tonåringen kontrar med ”Om du själv hade tråkigt, varför måste jag också ha det?”

– Haha, ja… Tonåringar är ofta duktiga på att argumentera. Om ditt nej är befogat bör du hålla fast vid det, men gör också ett ordentligt försök att få tonåringen att förstå vad som är grunden till ditt nej. Förklara varför du inte tycker att din 13-åring är mogen att själv åka iväg på en språkresa.

Se också: 4 tips när du vill undvika konflikter om skärmtid

Kanske är det ekonomiskt omöjligt att låta tonåringen göra det den vill. Hur ska man prata med sin tonåring om det?

– Jag tycker man ska vara transparent. Inte så att tonåringen oroar sig för att familjen kommer bli vräkt. Men att säga ”Jag skulle gärna låta dig, men tyvärr har vi inte råd” går absolut. Man måste inte vara direkt fattig för att behöva prioritera, och att lära sig rätta mun efter matsäck är nyttigt.

Finns det en poäng i att neka tonåringen något enligt principen “Man kan inte få allt man vill ha”, eller är det bara missunnsamt och tråkigt sagt?

– Det kan det göra. Poängen kan t ex vara att lära sig hantera motgångar och att prioritera.

Ingrid gråberg har glasögon, en ljus skjorta och ler in i kameran.

Ingrid Gråberg, legitimerad psykolog med flera års erfarenhet inom barn- och ungdomspsykiatri.

Foto: Johan Paulin

Man ska inte oroa sig för allt som tonåringen tycker. En tonåring som får göra 9 av 10 saker kan ändå tänka ”jag får aldrig ha kul”. Sedan behöver man inte säga nej för sakens skull heller, om det är vettigt och fungerar tidsmässigt.

Hur ska man ta sig an diskussioner, kompromisser och planering inför sommaren?

Man ska i god tid sitta i lugn och ro och prata om planerna. I en familj behöver också tonåringen kompromissa. Men om tonåringen måste hänga med kan föräldrar anstränga sig för att göra det drägligt, särskilt om det finns småsyskon och en massa barnanpassade aktiviteter. Tänk lösningsorienterat: måste tonåringen följa med och vilka alternativ finns? Kan hen ta med sig en kompis?

Min tonåring blir frustrerad och ledsen när hon ser kompisarna i stan umgås utan henne på sociala medier. Hur ska man hantera känslan av att missa livsviktiga saker?

– Det är inte lätt. Vänner är viktiga i den åldern och rädslan är ofta att ”kompisgänget ska göra någonting som jag inte är delaktig i, vilket kommer föra dem samman utan mig.” Och det är självklart inte roligt.

– Som förälder måste man kanske se om det går att lösa. Om det inte går så är kommunikationen viktig. Om vännerna är på språkresa kan man be dem hålla kontakt med hjälp av sociala medier. Är det bra kompisar kommer de nog göra det.

Under läsåret kommer jobb, skola och kompisar emellan. Jag har sett fram emot att äntligen kunna umgås hela familjen under semestern, är det själviskt?

– Så kan det nog vara ibland. Och ofta har föräldern för höga förväntningar. Påtvingat mys är nästan dömt att misslyckas, och det är naivt att tro att man sömlöst kan gå från stressig vardag till otrolig familjesommar.

– Försök hålla igång umgänget året om. Förtroliga samtal uppstår ofta när man skjutsar ett barn, går på en promenad tillsammans eller hjälps åt med hushållsarbetet.

Hur ska jag hantera sårade känslor och besvikelsen över att mitt barn inte vill umgås?

– Var realistisk, förberedd och prata med tonårsföräldrar som har det likadant. Många känner sorg när tonåringen inte vill vara en del av familjen som tidigare, men det är naturligt. Ofta kommer de tillbaka när de är unga vuxna eller själva blir föräldrar. Då kan de tycka det är jättetrevligt att umgås med familjen igen.

En ung tjej står med händerna i luften framför ett festivalområde fullt av tält.

Foto: Unsplash

Hur ska jag hantera oro över att skicka iväg mitt barn utomlands eller lämna hen hemma i stan?

– Livet innefattar alltid risker, så försök att minska oron. Be en granne eller släkting att hålla lite koll om tonåringen är hemma själv. Så länge de bor hemma har man rätt att ställa krav, även om barnet är myndigt. Men förr eller senare måste man släppa iväg de små liven. En dag ska de flytta hemifrån. Man kan inte gå från att inte få göra någonting till att ha helt eget ansvar.

– Med resor gäller det att göra en riskanalys. Hur gammal och mogen är tonåringen och vem åker hen iväg med? Klarar hen av att säga nej och ta hand om sig själv? Det skadar inte att prata med barn om sin oro. Och håll i den mån det är möjligt koll på vilka de umgås med. Det lönar sig att lära känna kompisarna.

– Och utnyttja dagens teknik. Idag är det lätt att få tag på sitt barn och att hålla kontakten på distans.

Några sista tankar?

– Tonåringar är spännande och ofta väldigt givande. Se det som en rolig utmaning att de är så duktiga på att argumentera. Men utgå ifrån att du kommer bli lurad och bli inte för arg. De flesta människor ljuger, och för en tonåring som vill något finns det många incitament för att frisera sanningen. Vem har inte sagt att de ska se på film hos en kompis och sedan gått ut och festat?

Amanda vill sprida kunskap om självskadebeteende

Victorias fina hälsning till studenterna: ”Det här har du med dig ut i livet”

Lottens alkoholmissbruk har satt spår hos sonen: ”Det är inte mammas fel”

Mer intressant innehåll hos allas.se: