Ami-Ro levde instängd som barn: "Fick lära mig att allt utanför var farligt"

Efter reklamen: Se också: 7 beteenden vi kan ha med oss från barndomen

Ami-Ro Sköld växte upp med namnet Hanna på en gård i Kristianstad tillsammans med sju syskon där hen var näst äldst. De blev hemskolade och hens uppväxt var isolerad från omvärlden.

– Jag fick lära mig att allt utanför familjen var farligt och jag trodde på det, berättar Ami-Ro, vars uppväxt nu också skildras i boken Instängda barn av författaren Leone Milton.

Det fanns grovt våld i hemmet och när Ami-Ro var 16 år gick det inte längre. Hen rymde hemifrån. Ami-Ros pappa hade då brutalt slagit både hen, syskonen och hens mamma. Det skulle senare leda till fyra års fängelse för honom, men Ami-Ros uppväxt var redan förstörd och kanske var den känslolösa behandlingen och isoleringen värre än slagen.

Levde som hemlös: ”Jag råkade illa ut”

Hen lämnade ångestfyllt sina syskon för ett liv på gatan och fick leva som hemlös i Helsingborg dit hen tagit sig helt på egen hand.

– Jag hade ingen social träning, inga vänner eller förståelse för hur man klarar sig i samhället. Det gjorde att jag råkade illa ut, säger Ami-Ro.

När Ami-Ro öppnade sig för att få tillgång till en plats att sova blev hen utsatt för sexuella övergrepp och hen visste inte hur hen skulle ta sig ur sina problem. Att återvända till familjen i Kristianstad var inte möjligt.

Det var först när ett av hens syskon också rymde och socialen fick upp ögonen över situationen som Ami-Ro också blev uppsökt av myndigheter för att säkerställa hens situation. Hen fick hjälp och med det en egen lägenhet för första gången.

samhälleDag var sju år när hans mamma mördades: ”Minnena lämnar mig aldrig”

Vågade tvivla på uppväxten för första gången

Då hade hen tillbringat närmare ett år på gatan med traumatiska upplevelser i bagaget – hen hade varit tvungen att stjäla mat och hantera att killar försökte utnyttja hen.

– Mycket skada var redan skedd.

Kanske var ändå minnena av upplevelserna hemifrån allra värst. En förälder som skulle ta hand om hen förvandlade livet till ett helvete.

– Vi fick inte lämna gården och det var mycket arbete. Vi fick veta att andra människor var onda, att djävulen fanns där utanför. Det var först när jag var runt 13, 14 år som jag vågade tvivla på det han lärde oss.

McDonalds och Netto blev Skurups folkhögskola

Eftersom Ami-Ro saknade riktig utbildning blev det första hen behövde göra efter hen fått en lägenhet att förändra detta. Hen läste in gymnasiet på komvux och fann samtidigt trygghet i pingstkyrkan.

– Det var kanske bra till en början, men sedan lämnade jag kyrkan för gott och flyttade till Malmö. Jag var deprimerad och sökte något.

Vad Ami-Ro inte visste var att turen skulle vara på hens sida. Snart fick hen chansen att testa något som skulle förändra allt och det skulle leda till att hens liv skulle få ett nytt syfte.

– Det var en slump, men jag sökte in på en sexmånaders videoproduktionskurs avsedd för människor som haft det tufft. Jag hade verkligen inte väntat mig att bli så tagen av det –redigera, klippa och skapa. Det var som om jag hittat hem. Älskade det, berättar Ami-Ro, som såg en möjlighet att berätta historier ur sina erfarenheter.

Hens tidigare arbetsliv bestod av erfarenhet inom butik och mat. Hen hade jobbat på McDonalds och på lågprisbutiken Netto, vilket bland annat ledde till att hen blivit befordrad till butikschef.

– Jag jobbade väldigt hårt, vilket var lätt för mig som var van vid det fysiska arbetet sedan min uppväxt. Men jag förstod inte heller varför andra tog pauser. Jag var hård som chef och ett utmärkt verktyg för ägarna på det sättet, säger Ami-Ro.

– Jag pressade på tills folk inte orkade längre.

Hens period på Netto blev tre år och allt handlade om prestation på en allt mer orimlig nivå. Allt kretsade kring att nå upp till hårdare och hårdare krav. Hen fick dessutom ta över en ny butik, där allt var kaos och målet var att förvandla den till den bästa butiken. Här började hen använda andra mjukare och mer peppande metoder för att nå hela vägen.

samhälleJuristen Jenny står upp för de svagaste – vägrar försvara förövarna

Var inte uppskattad på arbetsplatsen

Men trots allt arbete och all framgång så trycktes hen och de andra anställda snabbt ner när minsta lilla inte fungerade. Hen insåg meningslösheten i jakten på framgång när allt möttes av en axelryckning.

– En distriktschef hittade en leverpastej som gått ut vid ett planerat besök och då fick vi skit för det. Vi fick inget beröm för allt vi gjort eller hur bra det gick för butiken och då hade anställda stannat extra länge kvällen innan – utan betalning. Alla hade försökt göra så fint det gick inför hans besök och det gick så långt att en av tjejerna borstade kanterna med en tandborste. Det hade nog aldrig varit så rent och snyggt. Men det nämndes inte med ett ord.

Det blev droppen, Ami-Ro sa upp sig på studs och valde filmbanan i stället. Skurups folkhögskola blev första anhalten – vilket innebar totalt två års utbildning. Hen tänkte att kanske skulle hen en dag berätta om hur det var bakom kulisserna under hens tid på Netto. Det skulle dröja 20 år innan hen kunde det.

– Det var så mycket mer glädjefyllt att göra film och på skolan fick jag vänner för livet.

När hen sedan kom ut i den bistra verkligheten fick hen inse att finansieringen skulle bli tuff.

– Jag fick ta ett banklån på100  000 kronor för min första film och utöver det fick jag hjälp av vänner. Sedan fick jag även bidrag till postproduktionen och klippning, säger Ami-Ro.

La upp film på Pirate bay – blev Guldbaggenominerad

Som tur var blev det lite lättare efter första filmen. Nu hade hen något att visa upp och när hen sedan tog beslutet att lägga ut filmen gratis på delningssajten The Pirate Bay 2010 så fick hen en global spridning som hen aldrig väntat sig.

– Det blev en enorm respons och mitt namn blev mer känt. Folk började ordna visningar och översatte dialogen. Det ena ledde till det andra.

Fokus i handlingen till Nasty old people – den första filmen, var en ung tjej som jobbar i hemtjänsten. Hon är nazist i början av filmen, men ändras och utvecklas. Det pågående livet möter henne och förvandlar henne över tid.

Men Ami-Ros kanske mest kända film kom 2016 – den Guldbaggenominerade Granny’s dancing on the Table. En film som också blev uppmärksammad på internationella festivaler och som är en ovanlig blandning mellan leranimation och riktiga skådespelare. Något som skulle visa sig mycket effektfullt. Tonåringen i centrum av handlingen lever ett instängt liv med en misshandlande pappa – hon dagdrömmer om en spännande farmor och reflekterar till vissa delar Ami-Ros eget liv, vilket även hens senaste film – Butiken gör.

– Att jobba med leran och dockorna gör att jag hittar något djupare i mig själv. Det har något med händerna att göra och långsamheten. Det tar tid attanimera.

– Dessutom kanske publiken kan känna det lättare att ta in det som är tungt när det är dockor i rollerna.

Skildrar de svaga i samhället

Butiken är en film om livet i och utanför en lågprisbutikskedja som kallas Smart och butikschefen Eleni som tvingas till fruktansvärda beslut för de andra anställda, något som sakta bryter ner dem – vilket också syns på lerfigurernas allt mer slitna utseende.

Det skildrar också de hemlösa som utan tillåtelse använder butikens avfallscontainer för att leta mat och historien ställer därmed två svaga grupper mot varandra.

– Fast jag själv var mycket mer ensam, som hemlös, än de i filmen som ändå har varandra.

Hens sätt att finansiera sina filmer har varit allt från att ta egna lån, få tillgång till produktionsstöd och att sätta upp crowd funding där andra kan skänka pengar till projekten. På något sätt har hen hittills lyckats få ihop tillräckligt för att filmerna ska bli verklighet.

Att de blivit gjorda är viktigt för hen, för att bearbeta den egna bakgrunden, men också för att visa upp delar av verkligheten som kanske inte syns så ofta.

– Sedan har mina filmer tagit väldigt lång tid att göra på grund av lerfigurerna, men jag vill inte byta ut dem. Arbetet med dem gör allt mer fysiskt för mig.

nöjeJenny Strömstedt utsattes för sexuellt övergrepp – egna orden om traumat

Letar äkta känsla i nya filmen Butiken

Genom åren har hen fått uppleva olika människors reaktioner på filmerna, från tydliga hyllningar till ett mer tyst mottagande.

– I Sydkorea var det knäpptyst efter visningen. Det är så det är, men de var mottagliga för surrealismen och de olika stämningarna på ett annat sätt.

I flera länder är man förvånad över att landet Sverige kanske inte är så fantastiskt som de trott. Ändå har hens filmer ett hoppfullt slut och en tro på något bättre.

– Förutom lerfigurerna använder jag helst skådespelare med mycket liten eller ingen erfarenhet för det ger en mer äkta känsla och de får dessutom gärna ha egna erfarenheter som stämmer in med deras karaktärer, förklarar Ami-Ro.

Filmen Butiken kommer att vandra runt i världen till olika länder och Ami-Ro kommer att följa med. Kanske blir det någon festival, men framförallt blir det många möten med publik.

Sedan är det dags att ta tag i nästa projekt och idéerna finns där. Kanske hinner hen med lite mer familjeliv också.

– Det är mycket jobb i filmbranschen och jag har en ung son som behöver sin tid.

Fotnot: Ami-Ro identifierar sig som ickebinär, därför har det könsneutrala pronomenet hen används i den här artikeln.