Anders: Jag blir avtänd av min frus beteende – rädd för att såra henne

5 vanliga myter om hygien som inte stämmer

Jag minns tillbaka för fem år sedan, när min nyblivna fru och jag precis hade träffats. Då var hon alltid fräsch när hon kom på besök hem till mig, lätt sminkad och hår som doftade så gott.

Även jag ansträngde mig extra varje gång vi skulle ses, det kändes naturligt. Man vill ju visa sig från sin bästa sida så där i början av relationen – man är rädd att den andra annars inte ska tycka om en.

Det blev sämre efter att vi fick barn

Ganska snabbt blev vi seriösa och hon flyttade in till mig. Givetvis slappnade vi av mer i varandras sällskap då. Jag fick se henne utan smink, hon fick se mig när jag inte rakat mig. Allt detta var helt naturligt för mig.

Sedan fick vi en son. Att se min fru föda barn var också något som förde oss närmare, och gjorde oss ännu mer bekväma med varandra.

Men kanske var det runt den här tiden, för tre år sedan, som det här med bekvämligheter gick lite över styr, i alla fall från min frus sida.

Själv har jag alltid velat upprätthålla någon slags integritet och privatliv även mot min fru – jag skulle exempelvis aldrig få för mig att göra nummer två med öppen dörr. Jag varken petar i näsan eller rapar framför henne. Ja, sådana saker vill jag inte göra framför någon, av ren respekt.

Men min fru tänker annorlunda …

Slutade duscha och tvätta håret

Det började som sagt när vi fick barn. Min fru fick en mer avslappnad inställning till sin kropp, kanske för att hon var stolt över hur den burit vårt barn, kanske för att hon var för trött för att orka bry sig om fåfänga (vilket är fullt förståeligt).

Och inget fel med det. Men hon blev så bekvämt att hon slutade ta hand om sin hygien. Hon duschade inte särskilt ofta, mjukiskläder blev hennes nya uniform och håret låg flottigt och platt på huvudet.

Allt detta kunde jag ha överseende med, jag tänkte att det var tillfälligt. Men så återgick hon till jobbet, jag var pappaledig en tag och sedan började vår son på förskolan. Och min fru hade fortfarande samma ”stil”. Eftersom hon jobbar mycket hemifrån tog hon nästan aldrig på sig vanliga kläder längre.

Även om jag älskar min fru för den hon är på insidan så började jag ändå känna en liten sorg över att jag aldrig fick se min fru uppklädd. Lukta gott. Så som jag mindes vår första tid. Samtidigt kunde jag inte säga något till henne – hur säger man ens något sådant utan att verka som en skitstövel?

Det blev så pinsamt tyst när min fru pruttade

Men nu börjar jag bli smått desperat, för det har blivit värre. Sedan en tid tillbaka har min fru börjat prutta inför mig, något jag själv aldrig skulle göra.

Första gången fick jag en chock. Vi låg i sängen med vår son, det var morgon och alla höll på att vakna. Jag scrollade på mobilen, hon med, sonen sov fortfarande men började röra sig lite, och så kom pruttljudet. Först trodde jag att det var vår son och tittade på honom, men han sov och så tittade jag på min fru. ”Ojsan”, sa hon och log.

Ett par dagar senare hände det igen.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kanske är ovanligt pryd, men jag tycker min fru borde förstå att jag inte vill att hon pruttar inför mig. Jag menar, jag skrattar aldrig. Jag är bara tyst. Känner hon inte av att det blir en märklig stämning? Eller är hon kanske för upptagen med att lukta på sina egna pruttar? Ibland stinker de något helt otroligt! Jag tror det är den veganska maten hon envisas med att äta.

Ofta saknar jag tiden vi hade, innan vi blev föräldrar, innan vi blev sambo. Jag vill heller inte säga något rakt ut, av rädsla för att såra henne. Det känns hemskt att säga det, för självklart vill jag att hon ska känna sig bekväm med mig. Men jag vill inte leva med en kvinna som beter sig som en tonårskille. Samtidigt förstår jag att människor förändras, men det var synd att just min fru förändrades till det här.