Andreas Wijk växte upp i frikyrka – trodde han kunde omvändas: Såg det som min sista chans

Transpersonen Kim födde barn – som pappa

Historien om Andreas Wijks långa kamp för att komma ut och acceptera och accepteras för den han är började en hel generation tidigare.

Andreas Wijks pappa Thomas växte upp i ett tryggt, kärleksfullt, men ganska enkelt hem. Redan tidigt förstod Thomas att hans familj var annorlunda, inte minst på grund av alla regler som begränsade vad de fick – och inte fick – göra.

Thomas far var pastor inom frikyrkan och tydlig med att förklara vilka synder som hörde ihop med pingstkyrkan och den kristna tron. Homosexualitet var en synd. Kvinnor skulle ha knut och hatt och inte bära för korta kjolar. Man skulle helst inte gå på bio eller sminka sig.

Att bli pastor som sin far blev Thomas kall.

– Det blev ännu mer tydligt för mig när jag träffade Ulrika. Vi var båda 16 år när vi träffades på Nyhemsveckan, som bäst kan jämföras med ett kristet alternativ till Hultsfred. Vi var övertygade om att det var Gud som hade fört oss samman.

Tre år senare förlovade Thomas och Ulrika sig. Thomas utbildade sig till pastor, de gifte sig och när de var 22 år fick de sonen Andreas.

Attack från fienden

I boken Pappa eller ­pastor beskriver Thomas sin första tid som förälder som väldigt dramatisk. Andreas föddes med ett hjärtfel, vilket ledde till ­ambulansfärd, operation och flera veckor på sjukhus.

– Det var riktigt tufft och utmanande. Men eftersom vi såg på oss själva som utvalda upplevde vi att det som hände var en attack från fienden, en lärdom som vi skulle bli starkare av. Visst hade vi en viss balans och insåg att hemska saker hör livet till, men som pastorsfamilj såg vi oss som mer utsatta än andra. Vår tro skulle prövas, ­säger Thomas.

Andreas var som nyfödd en av de första i världen att att genomgå en operation där den stora kroppspulsådern flyttades. Han kände sedan inte av sitt hjärtfel särskilt mycket under uppväxten, men som 19-åring tvingades han återigen genomgå en operation. Läkarna opererade då in en ­mekanisk ventil, en hjärtklaff av titan, i hans hjärta och sedan dess måste han äta blodförtunnande mediciner resten av livet.

– Vill du höra? säger Andreas plötsligt under intervjun och ­reser sig upp.

Han lutar sig fram och trycker bröstet mot mitt öra. Ett tydligt tickande ljud hörs och Andreas berättar skämtsamt om hur ljudtekniker som har fäst en mikrofon på honom under musikaler och andra uppträdanden har ­reagerat på det märkliga ljudet.

Thomas berättar att Andreas var en glad, påhittig och kreativ liten kille. Han var bara tre år när han stod på scenen och spelade lille David i kyrkans musikal.

– Att stå på scen var det bästa jag visste och mamma och pappa stöttade mig i min passion för sång och musik. Kyrkan gav mig scenvana, pappa lät mig uppträda och sång blev en lek för mig, säger Andreas och berättar att han blev ”den där killen bland alla tjejer som sjunger solo”.

Nio år gammal visste Andreas att han ville bli artist och som tolvåring slog han igenom med popbarngruppen Popcorn – tre barn som turnerade runt i hela Sverige och hade artister som Linda Bengtzing och Jimmy Jansson med på sin skiva.

– Jag borde ha varit lycklig, jag stod ju på scen och levde min dröm. Men jag drogs med en känsla av att något var fel på mig. Om nätterna låg jag vaken med ångest, för jag började inse att jag var gay. Känslan var olidlig och jag kunde förstå varför vissa människor tar livet av sig.

Intensiva böner

I söndagsskolan hade han lärt sig att han var älskad, men rädslan för att komma ut som gay och vara fel inför Gud plågade honom. Han var helt säker på att han skulle hamna i helvetet om han levde ut sin sexualitet.

Thomas och Andreas förklarar att homosexualiteten egentligen aldrig var en fråga för dem. När Andreas, efter att i flera år ha burit på enorma skuld- och ångestkänslor, som 15-åring berättade för sin pappa svarade Thomas att Gud skulle befria honom. Därefter gick hela familjen in i en period av intensiv bön.

– För mig var saken klar: Homosexualitet är synd, något man som kristen inte väljer. Därför kändes det här som det värsta vi kunde vara med om, säger Thomas.

Andreas trodde länge, precis som sina föräldrar, att homosexualiteten var något han kunde bli fri från genom att be om ett under. Thomas tänkte att han och Ulrika hade gjort något fel i sitt föräldraskap. Som pastor såg han homosexualiteten som ett resultat av ondskan i världen, en konsekvens av olydnad mot Gud.

När föräldrarna insåg att deras son inte skulle kunna omvändas drabbades de av en enorm livskris. De la sitt sista hopp på den hjärtoperation som Andreas skulle genomgå som 19-åring.

– Även jag tänkte att det var min sista chans att bli omvänd, säger Andreas. Jag tänkte nog att jag intresserade mig för killar för att jag hade ett trasigt hjärta.

– Jag såg operationen som en anledning för Gud att gripa in och laga mitt hjärta. Den största oron handlade inte om själva ingreppet, om jag skulle överleva eller inte, utan om min kamp. Skulle det kännas annorlunda efteråt?

En pastorskollega till Thomas fick lägga händerna på Andreas i hopp om omvändelse, ett slags demonutdrivning. Det fick Thomas att börja fundera över om synden verkligen var så stor. Han erkänner att han inte såg till sitt barns mående.

– Ska jag vara helt ärlig var det inte oron över min son som var starkast, utan skammen och rädslan för vad sanningen skulle göra med mig. Jag förstod att jag inte skulle kunna jobba kvar som pastor.

Hemlighöll för systern

Om sanningen kom fram skulle allt falla; hans roll som pastor och föreståndare, plats inom pingströrelsen och den respekt han hade byggt upp. Skulle människor se honom som en far som älskade sin son eller som en pastor som svikit sin Gud?

Först då, när Andreas och hans föräldrar insåg att han skulle vara gay resten av livet, berättade de för hans syster Victoria. Något Andreas upplevde som en enorm lättnad.

– Jag känner mig besviken på mamma och pappa som övertalade mig att vi skulle hålla min sexuella läggning hemlig för min syster i så många år. Jag undrar hur mycket det har påverkat vår syskonrelation egentligen, säger Andreas och tittar på sin pappa.

Thomas nickar. De är lika transparenta och öppna med varandra under samtalet som sin gemensamma bok, Pappa eller Pastor. Till en början var det Thomas som skrev, men när även Andreas skrev några kapitel, blev slutresultatet ärligare, med bådas röster, lidande och kamp.

Vände honom ryggen

Något av det finaste med berättelsen är människors förmåga att omvärdera sig själva och sina åsikter. När Andreas föräldrar väl hade accepterat sin son för den han är kom han ut för sina vänner i kyrkan. De flesta vände honom ryggen – men Andreas har ändå aldrig tvivlat på sin gudstro.

I de predikningar Thomas höll som yngre pastor, varnade han för artistvärlden, modetidningar och biografer med en övertygelse som inte gick lät sig ifrågasättas, men nu fick han uppleva hur den världen plötsligt omfamnade hans son. Veckorevyn utsåg Andreas till en av ”Årets hetaste killar”, Kanal 5 erbjöd honom uppdrag som programledare tillsammans med modellen Kenza Zouiten, modehuset Gucci ville att han skulle fronta deras nya klocka.

– Han gjorde plåtningar, tv-inspelningar och liveradio och satt på front row under Fashion Week som om det var den mest självklara platsen i världen. Ett skivbolag i USA ville signa honom med producenter som RedOne och Adam Anders, mannen som bland annat varit skapat Lady Gagas första album.

Thomas beskriver stoltheten – och att han inte kunde förstå hur hans egen övertygelse under så lång tid kunnat vara starkare än empatin. Han var besviken på sig själv och sin egen oförmåga. Det slog honom att det ofta är så det blir i kyrkan.

– Fokus hamnar på att vinna teologiska diskussioner. På vägen förlorar vi perspektivet och predikningarna blir empatilösa. Vi lyckas inte fånga upp människor som mår dåligt. Hur mycket de än ber. Vad händer med alla dessa barn i kyrkan som brottas med frågor som dessa om inte vi tar vårt ansvar? Vi måste bryta tystnadskulturen, självklart finns det många därute i kyrkorna som kämpar mot sin sexuella läggning och som i värsta fall tar sina liv om vi inte möter dem på rätt sätt.

År 2022 la Andreas ut ett klipp på TikTok där han spelar upp sin låt If I Was Gay för sin mamma och pappa. Klippet har visats över 50 miljoner gånger och han blev inbjuden som gäst till Carina Bergfeldt, där han berättade om att växa upp som homosexuell i en pastorsfamilj.

Andreas berättar hur ångesten släppte med videon.

– Innan vi släppte den där filmen minns jag hur vi våndades och grät. Efter klippet och min medverkan hos Bergfeldt fick vi ta emot så mycket kärlek – men ännu mer hat. Både pappa och jag skulle hamna i helvetet, men jag tar inte åt mig av det där i dag. Kärleken sätter sig så mycket djupare i mig, säger Andreas.

Möttes i Pride

Samma år gick Andreas för första gången i Pride-tåget. Thomas och Ulrika stod vid sidan av och stöttade. Filmen med föräldrar och son son gråtande kramade om varandra blev viral, och numera skickar familjen regnbågsflaggor i sms till varandra, något som tidigare var otänkbart.

Andreas lever nu sin dröm och har just flyttat in i en ny lägenhet i Gamla stan. Han jobbar heltid som artist och har haft spelningar runt om i Europa under hela sommaren. Han har vänner som omfamnar honom på alla plan och en tro som hjälper honom att numera vakna upp med frid i hjärtat varje morgon. Han känner ingen stress över att träffa någon, men har alltid tänkt att han en vacker dag vill bilda familj. Han vet inte hur, men tänker att det får bli på det sätt som är meningen.

– Framför allt hoppas jag av hela min själ att personer som kände som pappa gjorde gentemot mig och min läggning ska läsa boken, säger han. Pappa hade behövt en bok som den här. Vi har verkligen försonats som familj och pappa och jag har aldrig varit tajtare än vad vi är idag.

Thomas arbetar idag som fängelsepastor i Tidaholm. Där möter han människor som har begått de allra värsta brotten – kan inte låta bli att minnas hur han själv tänkte, och hur många inom kyrkan fortfarande tänker; att det kan vara lättare att ha en anhörig som är kriminell eller missbrukare än en som är gay, eftersom det enligt deras sätt att se, är något man kan bli fri från.

– I dag vet jag bättre. Jag har haft fel och jag har ändrat min syn på homosexualitet. Du ska vara försiktig med dem du hatar. Det kan vara någon du älskar.