Anette orkade inte mer: ”Jag slängde ut min son”

Ung man halvligger i en soffa
”Min son Markus betedde sig om han bodde på ett hotell, där jag skulle passa upp honom. Till slut stod jag inte ut längre.” Vår läsare Anette skriver med egna ord om det tuffa beslutet hon till slut tvingades ta.
Annons

Jag fick Markus när jag var 27 år. När han var fem år skildes hans far och jag och efter det såg vi inte så mycket av hans pappa eftersom han flyttade till en annan del av landet. Markus och jag hade några lugna och och fina år tillsammans när det bara var han och jag. Kanske skämde jag bort honom lite under den där tiden.

Annons

När jag senare träffade Niklas och förälskade mig i honom blev Markus ett ständigt återkommande diskussionsämne mellan oss. Niklas ansåg att han var på tok för bortskämd. Men han var mycket förtjust i Markus och behandlade honom som sin egen son.

Efter att vi varit tillsammans i ett år flyttade vi ihop och när Markus var tio år fick vi Albert. På det stora hela fungerade vårt familjeliv även om vi hade det stressigt som många andra. Niklas var plåtslagare och hade många uppdrag och jag var arbetsledare på ett äldreboende med skiftande arbetstider. Jag stod även för matlagning och inköp hemma.

Skämde bort sin son

Trots att jag hade mycket att göra och att Markus blev äldre fortsatte jag att skämma bort honom.

– Har man fyllt 18 år borde man kunna städa sitt eget rum, menade Niklas när jag en söndagseftermiddag dammsög min sons rum.

Markus var hemma hos en kompis och jobbade med en skoluppgift.

– Ja, ja, men han har ju så mycket med skolan, sa jag.

Innerst inne visste jag att Niklas hade rätt, men det var viktigt att Markus fokuserade på sin skola. Samtidigt hade han ett kvällsjobb på ett kafé som han skulle sköta. Ska jag vara helt ärligt orkade jag inte med alla konflikter som uppstod när jag bad Markus om något. Om jag bad honom att köpa mjölk, fick jag be minst fem gånger och det var ändå inte säkert att han gjorde det.

Samma sak gällde städning. När hans rum var så stökigt och smutsigt att jag inte stod ut längre, gjorde jag det själv. Som tur var skötte han sitt skolarbete och det var en stor dag när han gick ut gymnasiet. När jag såg honom med mössan kunde jag inte låta bli att tänka att det delvis var min förtjänst att han fått så fina betyg eftersom jag hade gett honom tid att göra skolarbetet. Men nu kunde han ju hjälpa till mer hemma.

Som ett hotell

Markus hade beslutat sig för att ta ett sabbatsår och tjäna pengar innan han började plugga. Jag tyckte att det låt som en god idé och bad om hjälp i hemmet. Men han hjälpte inte till. Han fortsatte jobba på kaféet några timmar i veckan men tog sig inte samman och sökte heltidsjobb. På kaféet tjänade han tillräckligt för att gå runt, men varken boende eller mat betalade han för.

Han hade massor av fritid som han tillbringade framför teven, datorn eller med kompisar. Jag försökte få honom att hjälpa till, men blev trött på att bli besviken och gjorde jobbet själv till slut. Han handlade aldrig, städade aldrig och lagade aldrig mat till oss, trots att vi kom hem sent och var trötta.

Det var som om han trodde att han bodde på hotell. Han kom och gick som det passade honom och tog vad han ville i kylskåpet. Flera gånger hade han och hans kompisar ätit upp den mat jag planerat att ha till middag på kvällen. När jag skällde ut honom låste han bara in sig på sitt rum.

Markus började också hänga på stan och flera gånger vaknade jag av att han kom hem full. Det hände även mitt i veckan när vi andra skulle upp och jobba.

– Jag står inte ur längre, sa jag till Niklas och beslutade mig för att ta ett allvarligt samtal med min son följande dag.

Kastade ut honom

Men det gick som det brukade. Först kom han med undanflykter och sedan blev han sur.

– Fattar du hur svårt det är att få ett jobb? skrek han och smällde igen dörren.

En morgon när Albert och jag åt frukost och Niklas hade gått till jobbet, gick det i dörren. Markus hade inte kommit hem kvällen innan och jag trodde att han sovit över hos en kompis. Jag gick ut i hallen och där stod han, stupfull.

– Hej, mamma sluddrande han och försökte kränga av sig jackan.

Han hade mörka ringar under ögonen och plötsligt började han kasta upp över hallgolvet. Nu fick jag nog.

– Nu är det slut. När du spytt färdigt kan du gå och lägga dig och när du vaknar kan du städa upp det här. Sedan kan du leta upp ett annat ställe att bo på!

Det skulle visa sig vara rätt sak att säga. Markus fick tag i ett rum som han hyrde. I flera månader hörde vi ingenting ifrån honom och jag var bekymrad. Fortsatte han med att dricka och spela dataspel till långt fram på natten?

Men efter ett tag var det som om något hände. Som om Markus förstod att han var ansvarig för sitt eget liv. Kylskåpet fylldes inte på automatiskt och hyran betalade sig inte själv. Han skärpte sig, fick ett heltidsjobb och drog ner på festandet.

I dag har Markus påbörjat en utbildning och jag älskar när han kommer på besök. Ja, även när han slänger sig i soffan och glömmer att fråga om det finns något han kan hjälpa till med.

Anette

Foto: Shutterstock/TT

Läs också:

Mer inspirerande innehåll från allas.se:

Dela på:

Annons

Laddar