Anja: Jag var gift men letade upp mitt ex på Facebook – insåg att han haft rätt

5 tecken på att din partner är mikro-otrogen

Jonas var min första kärlek och vi träffades när vi var i tjugoårsåldern och bodde på samma korridor. Vi gillade båda bordsspel och när de andra på korridoren tröttnade fortsatte vi med Trivial Pursuit eller Bezzerwisser.

En kväll kysstes vi och så blev vi tillsammans. Men det slutade inte lyckligt för efter tre år gick Jonas ifrån mig när han förälskat sig i en tjej från samma kurs som han gick.

Jag var olycklig och rasande och gick alldeles för långt i mina försök att vinna honom tillbaka. Men Jonas var tydlig med att det aldrig kunde bli vi och jag var så sårad att jag aldrig någonsin pratade med honom igen.

Skulle jag skicka en vänförfrågan?

Ett år senare var jag klar med min utbildning och flyttade till en annan stad och mötte Anders som jag gifte mig med.

Anders och jag fick två barn, hus och jobb och vi har allt det som utgör ett gott liv. Vi saknar absolut ingenting.

Men, jag har aldrig kunnat glömma Jonas. Han dyker upp i mina tankar när ungarna är jobbiga eller när Anders irriterar mig. Jag tror det handlar om att jag hela tiden har gått och burit på känslan av att vara försmådd, bortvald. Jag har inte lyckats bearbeta den och därmed göra mig av med den.

Härom kvällen satte jag mig framför datorn för att se om Jonas fanns på Facebook. Jag rös när jag hittade honom. Där var han ju! Livs levande på en strand stod han och lutade sig mot en surfbräda.

Jag märkte hur mina kinder blev varma och jag kände mig som en stalker när jag nyfiket gick igenom hans profil, allt jag kunde se utan att vara vän med honom.

Jag funderade länge på om jag skulle skicka en vänförfrågan. Vi hade inte träffats på tio år och jag var inte säker på om han mindes mina bästa sidor. Men min nyfikenhet tog överhanden till sist och vi blev vänner på Facebook.

Har äntligen läkt mina gamla sår

Men jag skrev inte till honom – vad skulle jag skriva!? ”Hej det är Anja, hon som slog sönder ditt korridorrum med ett badmintonrack den dagen du gjorde slut”?

På hans Facebookprofil kunde jag följa med i hans spännande liv med många tjänsteresor, se hans vackra barn, hans snygga fru och deras stora, dyra hus. Jonas tillvaro var en helt annan än min, Anders och våra ungars.

Till min stora lättnad gick det upp för mig att jag inte ville byta. Inte för hela världen!

Vi var så olika Jonas och jag, och jag är egentligen glad för att han såg det på ett tidigt stadium och gjorde slut den där gången. Det känns riktigt bra att jag nu äntligen kan läka gamla sår och lägga det förflutna bakom mig.