Anki, Adele och Eva är ”kombor” – bor ihop: ”Vi njuter av livet”

5 saker som gör en vänskap stark

I centrala Sundsvall, högst upp i ett av de äldre hyreshusen i Stenstan, bor Anki, Adele och Eva. Där har denna trio huserat tillsammans i två år. Att kliva in hemma hos vännerna är lite som att komma hem till en familj där personliga stilar blandas upp med en stor dos kärlek och värme.

I hallen på skohyllan trängs flera par skor i olika modeller, precis som hos vilken familj som helst.

Var och en av vännerna har ett eget sovrum, med sina namn i stora svarta bokstäver på dörren, inredda efter eget tycke och smak. I den långa hall som binder samman rummen har de sin förvaring

En av garderoberna är fylld med Adeles jackor och hon är – enligt vännerna – den som har allra flest.

– Nej, det stämmer inte. Eva har också många jackor, säger Adele och ber Eva öppna den andra garderobsdörren.

– Ja, det är nog sant! Jag har också många, inser jag nu, säger Eva och skrattar.

Anki har inte så många ytterplagg, men desto fler sjalar. Hon visar en låda med minst 30 olika modeller i olika färger. Köket, som är utrustat med ett köksbord för fyra, används flitigt av vännerna som en gemensam yta. Samma sak med tv-rummet – där i soffan bänkar de sig så ofta det går och plöjer serier, den ena efter den andra.

Färgstarka kvinnor

Vännerna har nära till skratt och det märks att de har roligt ihop. De känner varandra väl och trivs med att dela vardagen. I kväll har Anki bakat bullar med sitt barnbarn och ställt fram till fika. Efteråt ska de gå ut och äta – Anki som nyligen har fyllt år ska firas.

– Tänk att ni inte har glömt min födelsedag, säger hon och häller upp kaffe till sina ”kombor”, ett uttryck som betyder kompisar som bor ihop.

– Klart att vi inte har, säger Eva och tar en bulle som får betyget ”riktig smörig och god”.

När de beskriver varandra är det med värme och kärlek. ”Snälla och omtänksamma” anser de alla sig vara. Sedan är Adele den ordningsamma och lugna och den som har störst tålamod.

Anki är virvelvinden som bjuder på skratt, men som även kan brusa upp när hon berättar med inlevelse om dagen eller hur något varit. Eva sköter ekonomin och är den som alltid bjuder in de andra om hon går ut på middag eller ska göra en kväll på stan.

På ett bord i vardagsrummet ligger en brun bok – ”Den heliga serieboken”. I den skriver de upp vilka serier och avsnitt de sett.

– Den är vår bibel, skrattar Anki och bläddrar fram till ett blad som visar vad som just nu är aktuellt och hur mycket väninnorna har sett av serier som Ett fall för Vera och Morden i Midsomer.

Adele, Anki och Eva är alla färgstarka personligheter som vet vad de vill och som har vågat gå sin egen väg i livet. Adele är pensionär och Anki och Eva arbetar fortfarande, men trots att deras vardagsliv skiljer sig åt ser de alltid till att hitta gemensamma stunder.

Så fungerar det att vara ”kombor”

Hur kom det då sig att de flyttade ihop?

Jo, historien började med att Anki flyttade ihop med Eva och en annan väninna 2019.

Efter två år bestämde sig den andra väninnan för att flytta till ett hus – och en plats blev plötsligt ledig i det lilla kollektivet. Vem skulle de nu ta in? Det var väldigt viktigt att det blev rätt, att de hittade någon som passade med deras livsstil och som gärna var lättsam och glad. Kanske skulle Adele vara sugen, Ankis väninna sedan många år?

– Jag nappade direkt! Redan när vi var 20 år gamla sa vi till varandra att om vi är singlar när vi är 60 år, då kanske vi ska bo ihop, säger Adele.

Några problem med att vara kombor har de hittills inte stött på. De har alltid roligt ihop. Ska det möbleras om i lägenheten, då hjälps de åt. Och vill någon byta ut en matta, så frågar de alla i kollektivet om det är okej. Något städschema har de inte. De provade det under en period men insåg snabbt att det inte höll. I dag turas de om att städa lägenheten.

– Om någon av oss dammsuger sitt rum, då tar vi ofta alla gemensamma ytor. Det är aldrig bråk om vem som ska städa när och hur, säger Eva.

För att hålla koll på det ekonomiska har de en app, där de lägger in hur mycket de handlar för i veckan och hur fördelningen ser ut dem emellan.

De delar på kostnaden för basvaror, som till exempel bröd, smör, diskmedel, städsaker och kaffe. Lunch och middag handlar sedan var och en själv till.

– Adele är den av oss som äter flest måltider hemma, vi andra har lite mer oregelbundna rutiner, säger Eva.

Adele, som är pensionär, men som jobbar extra ibland, är också den som tillbringar mest tid i hemmet.

– Jag älskar att läsa. Det är så mysigt att ligga i sängen eller sitta i soffan med en bok, säger hon.

Anki, däremot, är den av dem som är minst hemma. Hon arbetar som lärare och jobbar långa dagar. Och på helgerna under våren, sommaren och hösten är hon gärna i sin sommarstuga. Eva har oregelbundna arbetstider och när hon inte jobbar eller umgås med vänner, är hon gärna hemma och gillar att titta på tv-serier.

– Det är nog det som gör att vi kompletterar varandra så bra. Vi sitter inte ihop och accepterar att vi alla har egna liv, säger Eva.

– Sen är det lättare att bo ihop med kvinnor, om vi ställer en soppåse vid dörren, då tar vi ut den, vi går inte över den, säger Anki och skrattar.

Trygghet att ha varandra

Konflikter och osämja existerar inte mellan väninnorna och de tror själva att det beror på att de respekterar varandras liv och olikheter och att de är lättsamma som personer. Viktiga egenskaper, om man funderar på att dela bostad med någon.

– Vi är för gamla för att bråka eller hänga upp oss på småsaker, det går inte. Skulle det vara något, då tar vi tag i det direkt, säger Adele.

Att bo ihop har många fördelar. Man är sällan ensam och det finns alltid någon att prata med eller att få hjälp av. En stor trygghet, menar trion.

De har även rest ihop en hel del. Förra året var Adele och Eva tre veckor i USA, den resan var Anki kvar hemma.

– Då hade jag det tungt! Hur ska jag klara mig nu, tänkte jag.

För henne betyder kombolivet med vännerna otroligt mycket. När hon bodde själv och hennes barn hälsade på kunde hon känna en otrolig ensamhet som hon beskriver som avgrundsdjup när de åkte hem igen.

– Men numera känner jag ”okej, jag är ledsen och jag kommer att sakna dem, men jag har vänner som väntar på mig hemma”. Och då blir jag gladare.

För Eva ger gemenskapen mycket glädje och ett rikare liv, både socialt och ekonomiskt. Hon har låga fasta kostnader, tack vare att de delar på så många utgifter, och därmed blir det också mer över till sparande än tidigare. Samma sak gäller för Adele och Anki.

Trivs i kollektiv

De har alla var sin bil, främst för att det innebär en större frihet och flexibilitet, när de till exempel är på jobbet eller behöver åka iväg och handla. De har också pratat om vad som händer i framtiden, när de blir äldre. Om någon av dem vill flytta eller inte kan bo kvar i kollektivet.

– Det vill man inte tänka på, även om vi måste, och det är inte roligt att prata om, säger Anki.

Att träffa någon är däremot inget konstigt. Med glimten i ögat berättar vännerna att en av dem just nu har en date på gång och ibland är de fler än tre runt köksbordet. Likadant om någon får besök av sina barnbarn, eller om någon familjemedlem skulle behöva någonstans att sova – då finns det alltid plats. Precis som det hade varit om de hade bott själva.

De är alla överens om att det är fantastiskt att bo kollektivt och att de kommer att fortsätta göra det så länge de kan och får vara friska.

– I dag njuter vi mer av livet och har möjlighet att göra det, säger alla tre i kör.