Anna mötte kärleken – och blev dödssjuk

Porträtt av Anna
Två veckor efter att Anna börjat dejta Simon upptäckte läkarna att hon hade en tumör på hypofysen. Över en natt förlorade hon synen och det var oklart om hon skulle överleva. Men Simon stannade kvar och vakade vid hennes sida. För honom fanns inget alternativ – han visste att Anna var kvinnan i hans liv.
Annons

Det latinska ordet för ödet – fatum – är ingraverat på en silverring som Simon Johansson, 31, alltid bär. Den fick han av sin älskade Anna Wahnström, 35, på alla hjärtans dag 2016, bara månader efter att de träffats för första gången.

Annons

Anna jobbade som mäklare i Visby och höll i en lägenhetsvisning.

– In kommer en jättesöt och trevlig kille och berättar att han är nybliven singel och snabbt behöver tillträde. Jag funderade på om det var en liten vink till mig om att han var ledig? Han la ett bud direkt och det blev han som fick lägenheten, säger Anna och berättar att när kontraktet skulle skrivas på dök han upp i god tid innan så att de hann prata.

De klickade direkt och när Simon senare erbjöds möjlighet att se lägenheten ännu en gång innan han skulle flytta in påbörjades en sms-konversation som snabbt övergick till att bli personlig.

Sålde lägenhet och bokade dejt

– Det slutade med att vi bokade en dejt, säger Anna glatt.

Under två veckor umgicks de intensivt och Anna kände i hjärtat att Simon var mannen i hennes liv.

– Jag tyckte att han var så omtänksam och fin och jag kände att det var han som skulle bli mina framtida barns pappa.

Simon nickar instämmande. Relationen kändes så självklar, han hade träffat den rätta. Han hade fallit för den sprudlande mäklaren med det vackra håret – och visst hade han en baktanke när han hintade att han var singel!

Misstänkte maginfluensa

På morgonen den 15 november vaknade Anna av att det smällde till i huvudet. Hon hade känt sig onormalt trött en tid och haft diffusa symptom som läkarna stod villrådiga inför; på något år hade hennes fötter vuxit med tre storlekar. Men där och då utgick hon ifrån att ögonflimret, näsblodet, kräkningarna och smärtan berodde på ett vanligt migränanfall.

– Simon hade sovit över och till en början trodde han att jag hade fått maginfluensa. Men efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen fick vi rådet att åka in akut, säger Anna.

På Visby lasarett gjordes en skallröntgen. När Annas mamma, som åkt med in, bad om besked från en sköterska hänvisade denna till läkaren, som kort därefter och med allvarlig min berättade att man hittat en tumör, stor som ett ägg, på hypofysen. Den behövde snabbt opereras bort.

Vi behövde aldrig ta det där samtalet om huruvida vi var ett par eller inte! Men visst oroade jag mig lite för vår relation. Hur skulle det bli med oss nu? Skulle Simon orka vara kvar?

– Han frågade om jag hade barn. Då visste jag inte om han menade att jag skulle dö ifrån dem eller att jag inte skulle kunna få barn. Jag var i chock, allt var kaos. Simon grät och mamma hade kollapsat på golvet.

Cancer har alltid varit min största skräck. Men nu när jag fått ett så tungt besked var jag konstigt nog inte så rädd utan mera rationell och tänkte mest på mamma och Simon…

Kärleksring.
Ringen där det står ödet på latin, Fatum, fick Simon av Anna på alla hjärtans dag 2016. Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

Kärleken bästa medicinen

Anna blev inlagd. Släkten samlades runt hennes bädd och Simon vek inte en tum från hennes sida. Hon skrattar till. Sjukhuspersonalen förutsatte att han var hennes make eller sambo. De hade inte en aning om att de just börjat dejta.

– Så vi behövde aldrig ta det där samtalet om huruvida vi var ett par eller inte! Men visst oroade jag mig lite för vår relation. Hur skulle det bli med oss nu? Skulle Simon orka vara kvar?

Annons

En mindre hängiven och omtänksam person hade kanske valt att sjappa. Att gå från nybliven pojkvän till vårdare av en svårt sjuk kvinna som man just lärt känna är inte för alla.

Simon ler försynt. För honom var det en självklarhet att stötta och finnas där. Han var redan upp över öronen kär.

– Det var inte ett alternativ att inte stanna hos Anna. Jag råkade ha semester just då och kunde vara hos henne dag och natt.

– Och för mig var kärleken den bästa medicinen, jag längtade efter att bli frisk och kunna satsa på ett liv med Simon, säger Anna.

Hon vilar med blicken på sin sambo samtidigt som hon busar med ettårige sonen Elton. För ja, hon har lite syn, en knapp tredjedel. Synfältet är starkt begränsat, hon ser bara längs näsryggen.

Annons

– Jag är tacksam över att jag i alla fall ser lite grann. Det hade kunnat vara värre, konstaterar hon.

Fick en stroke

När hon vaknade nästa gång på sjukhuset var hon blind på vänster öga. Hon fick panik och fick veta att det förmodligen berodde på en blödning orsakad av tumören som hade suttit i hjärnan alldeles för länge. Det var den som var anledningen till tröttheten och att hennes skelett vuxit.

På plussidan var att den sannolikt var godartad. Hon flögs till Karolinska sjukhuset i Stockholm, där man meddelade att blödningen måste läka ut innan man kunde operera bort tumören.

– Dagen efter var jag även blind på höger öga, säger Anna lakoniskt.

Annons

Läkarna kunde inte ge besked om huruvida hon skulle få tillbaka synen efter operationen, men hon hade hört av andra att den kunde göra det.

För mig var kärleken den bästa medicinen

Efter att tumören framgångsrikt avlägsnats kunde Anna se lite igen. Men synfältet var blodrött och allt hon såg var förvridet.

Hon tystnar när hon drar sig till minnes de där dramatiska veckorna kring årsskiftet 2015/2016. Just när hon trodde att det hade vänt kom nästa bakslag. Hon låg på intensiven när hon två veckor efter operationen fick en stroke och blev halvsidesförlamad. Hon hann också drabbas av en hjärnhinneinflammation innan hon äntligen fick komma tillbaka till Visby.

– Sedan började det läcka spinalvätska genom näsan. Tumören togs nämligen ut den vägen. Och då blev det att åka till Karolinska igen, säger Anna, som till sist blev utskriven, strax efter nyår. Nu skulle det väl ändå vara slut på eländet?

Men det skulle visa sig att så var inte fallet.

Anna sjuk, Simon vakar.
Simon vek aldrig från Annas sida när hon var svårt sjuk. Foto: Privat

Fann henne medvetslös

– Några dagar efter nyår fick jag jätteont i huvudet och tog extra morfin mot smärtan. När Simon kom hem trodde han att jag sov och lät mig vara. Men när han vaknade fick han inte liv i mig. Jag var medvetslös.

Simon blir märkbart berörd när händelsen kommer på tal.

– Jag kan fortfarande känna dåligt samvete över att jag inte kollade henne bättre, att jag bara la mig och sov. Jag fick panik och ringde Annas pappa. Det blev ambulans till sjukhuset igen och det här gången var det en ovanlig bakterie som orsakat en inflammation. Det var osäkert om hon ens skulle vakna igen…det var jättejobbigt, säger Simon, som aldrig gav upp hoppet om att Anna skulle bli frisk.

Annons

– Han har varit fantastisk, en klippa. Han var ett stort stöd, inte bara för mig, utan också för mina föräldrar. Själv fattade jag inte hur sjuk jag faktiskt var, säger Anna och ler mot Simon.

Simon hand om henne

Mot alla odds återhämtade hon sig och en lång rehabiliteringsprocess tog sin början. Synen förbättrades långsamt tills den stabiliserade sig på den nivå den är i dag. Anna klarar sig bra hemma och kan även läsa stor text, men kan inte bedöma avstånd och har inget vidvinkelseende. Hon har gått rakt in i dörrkarmar och har svårt att röra sig ledigt där det är mycket folk. Därför handlar hon helst vid tidpunkter när butiken är halvtom. Hon använder vit käpp när hon är ute för att signalera till omgivningen att hon är synskadad – eftersom det inte syns på utsidan.

Han har sett mig när jag var som mest sårbar. Vi hade ingen fasad att hålla uppe

Det blev aldrig så att Simon flyttade in i sin nyköpta lägenhet. I stället flyttade han hem till Anna. Genom den svåra erfarenhet de genomlevt tillsammans hade de i raketfart gått från det trevande dejtingstadiet till att känna varandra på djupet.

Anna, Simon och Elton
Simon flyttade aldrig in i sin nyinköpta lägenhet utan till Anna istället – för att vårda henne. Elton föddes för ett år sedan. Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren

– Alla timmar som Simon satt i mitt sjukrum, så mycket vi hann prata med varandra. Han tog hand om mig, duschade mig, matade mig. Han har sett mig när jag var som mest sårbar. Vi hade ingen fasad att hålla uppe, det var bara att köra, säger Anna, som kort efter att hon kommit på benen började planera för barn.

Gravida med provrörsbefruktning

De visste båda att de ville bli föräldrar. Men av hormonella skäl, orsakade av sjukdomen, kunde Anna inte bli gravid på naturligt sätt. Så det blev en provrörsbefruktning som fungerade på första försöket.

– Jag såg när embryot sattes in i min livmoder och jag kände direkt att jag var gravid. Jag är nog en av få som sett sitt barn redan som embryo!

I dag är de lyckliga föräldrar till sonen Elton. Anna sjukskriven, men skulle vilja jobba inom skolan, exempelvis som elevassistent. Mäklaryrket har hon tvingats lämna, eftersom det kräver att man kan köra bil. Simon utbildar sig till sjuksköterska.

– Jag blev inspirerad under Annas sjuktid och känner att jag skulle vilja jobba inom vården, säger han.

De är båda rörande överens om att de träffades av en anledning, att det var ödet som förde dem samman.

– Det bästa i mitt liv kom i min värsta stund. Jag skulle inte vilja ändra på någonting, för det var menat att det skulle bli så här, säger Anna.

Läs också:

Mer inspirerande innehåll från allas.se:

Dela på:

Annons

Laddar